I dag söndag 2009-12-27 gick jag ut på en liten promenad upp till Älgfortet.

Älgfortet ligger uppe på en tallhed där älgarna har bra uppsikt mot alla håll, där kan de upptäcka faror och hålla ställningarna om vargen kommer. Jag fann inte mindre än 7 stycken älglegor, som har tillkommit efter snöfallet. Hälften av legorna är från natten till i dag, och den andra hälften från natten till lördag. Jag skulle tro att det rör sig om tre stycken älgar. Det var enormt upptrampat där uppe.

Ryktet om att Snömannen vandrar på Myromsskogarna är inte sant!

Jag testade snöskorna från Naturkompaniet i kombination med kängorna från Engelsson. De fungerade perfekt i 30 cm nysnö i blandad terräng bland stenar och klippor inne i skogen. Bärigheten på fuktig mark och is var också bra. Snöskorna går att ställa in, så att det blir enklare att gå uppför branta sluttningar, det finns en liten bygel att snäppa till så att hälen hamnar högre. De fungerar även utmärkt på isigt underlag, tack vare ispiggar. Snöskorna var dyrare, men bättre än de från Hobbex, som jag testade förra året, de höll bara för tre promenader och var glappa, men det var ändock bättre än att vada i knädjup snö. Jula säljer också den typen av dåliga snöskor, varning! vid längre vandringar.

I dag 2009-12-20, tog jag en enmila promenad uppe på Mötterudshöjden. Nu är det enklare att se vad som rör sig på skogen, när snön är här. Jag gick inne i en vackert ny gallrad ungskog där jag såg spår efter älgko med kalv. Jag gick en stund i den nyröjda skogen när jag plötsligt hörde hur det knakade till bland träden, ca 80-100 meter längre bort. Det var älgarna som flydde, men jag han inte få några bilder.

Det var gott om spår av ekorre, sorkar, älgar, rådjur, räv, hare och hund med medföljande människa.

I dag 2009-12-18, tog jag ledigt från snickeriet och åkte ner till Glaskogen.

Det hade bildats en mystisk dimma vid Övre Gla, och Gladåkern en sägenomspunnen miljö, där mina förfäder på mormors sida härstammar, åtminstone sedan tidigt 1700-tal.

Det finns bara en bråkdel kvar av de ängar och betesmarker som i början av förra seklet låg insprängda i skogslandskapet, skogen har tagit tillbaka sina domäner, och vargar lär nu vandra här. Människorna har flyttat in i städerna, det variationsrika och artrika kulturlandskapet som var ekologiskt har i stället ersatts med industrijordbruk och djurfabriker, kliniskt rent och bekvämt för konsumenten den moderna människan, maten är något som finns i förpackningar på Konsum kontakten med levande växter och djur är obefintlig. Den artfattiga industri-landskapstypen breder ut sig i de lönsamma slättbygderna.

De flesta på landsbygden, liksom jag själv väljer att inte ha några djur, utan begränsar sig till att slå och röja markerna närmast gården, utmarkerna, slåtterängarna och naturbetesmarkerna har försvunnit. Jag försöker att bevara slåtterängarna hemma, men det är ett jäkla slit, och jag förstår de som inte ids.

Dödaskogen

I dag lördag den 13 december, gick jag upp till "dödaskogen". Sakta närmade jag mig skogen från öster, längs kvarnbäcken, upp till hyddan. Plötsligt kände jag håret i nacken resa sig, en kall vind från norr, svepte genom dalen, och skarpa köldknäppar small i de döda trädskelletten, som trotsigt reser sig mot skyn. När man trampar på den vattensjuka marken, hörs gurglande rapningar från underjorden, och dess andedräkt, för tanken till ruttnande ägg, en förnimmelse om ond bråd död. Det är inte gärna som man korsar "dödaskogen", men det är ett måste om man vill vandra söder ut, och det var genom den här skogen, som Myroms sista tomtar flydde, när vargen kom till byn förra året. Skogen är helt tyst och frostbiten, men ändock kan man känna hur det rör sig i de dunkla skuggorna. Dags att vandra hemåt innan mörkret faller.

Bävern skapar kreativa miljöer, till skogsägarnas stora fasa.