Februari 2010.

Händelser denna månad.

I dag söndag 2010-02-28, gick jag upp på Mötterudshöjden med mina snöskor. Snödjupet var 60-70 cm. Jag såg dagsfärska spår av två älgar, ett rådjur, sorkar, och ekorrar. Ekorren lever nu i stor fara!, för uppe vid älgfortet såg jag spår efter en mård.

Lodjursjakten börjar i morgon 1 mars, 20 av Värmlands ca 150 lodjur skall skjutas. Lodjuret är mitt absoluta favoritrovdjur, till skillnad mot vargen, som konkurerar om födan (rådjur) med lodjuren, som nu har börjat minska i antal i Värmland. Man skall tydligen minska antalet lodjur i Sverige, från 1800 till 1250 individer till förmån för vargen. Vanvett!!

Vem har talat om att priset för vargen är en 30 % minskning av lodjursstammen??

Leve Göpa!

mård

Mården är ekorrens största fiende, men är ett intressant litet rovdjur. Wikipedia

Mårdspår

Mårdspår

 

När jag kom hem i dag så spände jag på mig snöskorna för att se var avverkningen sker. En stor skördare har åkt upp på skogen för att avverka, så jag följde hjulspåren och fann avverkningen, den ligger bara några hundra meter hemifrån. Det enda tragiska med det hela är att kantarellerna kommer att försvinna, för annars så är det på tiden att den välväxta artfattiga granskogen avverkas. Mängder med omkullblåsta träd från tromben i höstas, hade annars gjort att skogen skulle ha ruttnat, och eftersom inga hotade arter finns där så är allt i sin ordning. Den kalla vintern gör att körskadorna blir försumbara, till skillnad från en vansinnes avverkning jag såg uppe på skogen förra året, med meterdjupa spår.

  

Idag 2010-02-21, plogade jag vägen och fick se spår efter en riktigt stor räv. Spåren mätte 7,5 cm, och steglängden 120 cm, så den är stor.

Räven hade försökt fånga sorkar i vägkanten.

   rävspår

 

I dag lördag 2010-02-13, åkte jag till Ritamäki.

Det fans inga skidspår dit och skoterleden var inte uppkörd, jag var tydligen den enda människan som varit där i år. Promenaden var inte mer än ca 3 km, men det motsvarar mer när man har snöskor på fötterna, hälsporren kommer att protestera till morgonen, och jag har redan fått kramp i låret, smärta!

Det är en enastående miljö som visar hur de flesta människorna levde från 1600-talet, fram till slutet av 1800-talet. De flesta som bor i Värmland har någon avlägsen gren som har sitt ursprung i den skogsfinska kulturen. Själv vet jag inte om jag har några förfäder så här långt upp, men min morfars släkt var soldattorpare i norra delarna av Mangskog och i Gräsmark, så man vet aldrig.

Innan 1500-talet, så var de här trakterna vild urskog, men skogsfinnarna tämjde vildmarken och utrotade varg och björn. Nu börjar vildmarken ta tillbaka sina gamla domäner, Ritamäki är det snart det enda som finns kvar av den gamla kulturen, skogsfolket har bosatt sig nere i dalgångarna i stället och Ritamäki har blivit en fäbod.

  

 

 

 

I dag 2010-02-07, åkte jag till Glaskogens naturreservat för att fotografera. Jag såg spår efter två, kanske fler vargar, som följt efter älgar i längs vägen uppe på Nordtorpshöjden och ner emot sjön Degerloven. Många revirmarkeringar.

Häftigt!!

Ladda ner vargspåret nedan, för utskrift i naturlig storlek. PDF-A4

Kort om vargar på glaskogen.

Den sista vargen på Glaskogen sköts i Älgå 1861, (kanske av någon av mina förfäder?)

Det skulle dröja 137 år innan de kom tillbaka 1998 och försvann 2005, vargreviret, Glaskogen1

Nu är de tillbaka på nytt, sedan 2009, vargreviret, Glaskogen2. En tikvalp skjöts under vargjakten, artikel NWT.

 

Det blev även en hel del fina bilder, vargspåren var bara en bonus.

Jag tänkte först gå upp till Rödvattensberget med mina snöskor, men det var 70 cm djup lössnö, och då hjälpte det inte att ha snöskor, de sjönk ändå ner 35-40 cm. Snön måste packa sig först. 100m kändes som en km. Kanske var det tur att jag inte tog mig upp på höjden, tänk om jag hade mött vargarna där, ett lätt byte, om jag hade varit en stor älg. Nu fick jag ta småpromenader, små avstickare från skogsbilvägarna i stället. Jag gjorde även en visit till Finntorp, ett biologiskt paradis, en miljö där man kan se hur landsbygden såg ut för 40-50 år sedan. Hoppas att djuren får vara i fred.