Idag 2010-03-30, kom gömslet från Outdoor Xtreme.

Det verkar Fungera helt perfekt. jag blev förvånad när jag öppnade ryggväskan där gömslet förvaras, för vips så vecklade gömslet ut sig av sig själv. Det är en ingång på baksidan och öppningar för kameran på tre sidor. Det går att sätta fast kvistar och grenar i öglor på tältet för att öka effekten. Nu kan jag förhoppningsvis komma närmare både fåglar och djur utan att upptäckas. Troligen så testar jag gömslet under påskhelgen.

Priset var överkomliga 1.095 kr plus frakt.

Varg på Mötterudshöjden!
I dag söndag 2010-03-28 gick jag på en långpromenad hemma på höjden, ca en mil pulsande med snöskorna.
Vargspåren, från en varg som visat intresse för älg, fann jag ca 3-4 km från den plats där den dödade ett rådjur för snart en vecka sedan, se vargobs. Ni kan se viken där vargen dödade rådjuret skymta på bilden till höger. Tre korpar cirkulerade och kraxade i området, så jag följde inte spåren särskilt långt i slyskogen, sunt förnuft? Inga spår av människa med hund fanns i området.

Innan jag fann vargspåren, så såg jag att grävlingen hade vaknat och inspekterat omgivningen. Det fanns även fina spår efter tjäder uppe på höjden. Vissa småskogar där uppe borde nästan bli biotops skydd, men jag har inte funnit några hotade vedsvampar och lavar.

I dag måndag hörde jag att min mors arbetskamrats fru hade mött vargen när hon var ute med hunden under helgen. Vargen stannade bara ett par meter från henne och hunden och tittade, ca 2,5 km söder om den plats där jag fann vargspåren. Varg har tydligen även siktats i Edane, troligen rör den sig i dalgången i söder. Tänk om jag kan få kort på vargen under våren. Bilder på vargen i Högerud finns på Vargobs.

Varg

Grävling

Tjäder

Rävfrukost!

Lördag 2010-03-27.

Den stora räven har haft frukost 20 meter från huset.

Varg i Högerud!

I dag måndag 2010-03-22, har vargen dödat ett rådjur i Hungvik, 6 km söder om min bostad, på andra sidan om Mötterudshöjden, eller de ”dimhöljda bergen”, som jag poetiskt brukar kalla dem. Det rör sig troligen en varg uppe på höjden där jag brukar vandra, och kanske var det spår av en varg som jag såg där för fyra månader sedan, jag misstänkte annars den nye grannens hund, och frågan kvarstår om det var en varg eller hund. Se spår till höger.

Det får bli en lång promenad hemma på svampskogen till helgen, för det går fortfarande att spåra.

Det skall bli intressant att se om Lamorna kommer att kunna skydda fåren, artikel NWT.

November 2009.

Varg eller hundspår? 3,5 km från det döda rådjuret.

Myrom lördag 2010-03-20.

Den stora räven 7,5 cm hade varit framme vid den döda älgen nere vid järnvägen. Rävens spår kan likna vargens, men är mindre, ni kan föra pekaren över rävspåret och jämföra spåret med vargens. Det är inte heller samma kraft i betten på älgkadavret i Myrom jämfört med det i Kymmen. Det är mera gnagande inte krossande bett. Med facit i hand så vet jag nu att även rävskit kan innehålla älghår.

Det känns tomt utan älgarna i skogen, men jag såg färska spår av hare, ekorre och mård. Spåren avslöjade att mården hade jagat ekorren från träd till träd. Hoppas att korren klarar sig för den är ett trevligt djur.

Mårdspår

Jämför rävspåret med vargspår. Samma skala.

Hurra!!

Ytterligare ett nytt naturreservat i närområdet. Det har bildats ett nytt naturreservat i Eda kommun, vid Järnskogsfjället, ett ca 250 hektar stort skogsområde. En Jössehäring (Arvikas urinvånare) kan bli svart av avund för alla naturreservat som grannkommunen nu har fått genom åren. Ett besök till reservatet under 2010 är ett måste. Jag fick en karta av länsstyrelsen, se Worddokument.

Vargskådare vid kymiga Kymmen.

I dag lördag 2010-03-13, åkte jag till Kymmen på gränsen mellan Arvika och Sunne kommun. För knappt en vecka sedan såg jag att man hade rapporterat på vargobs att tre älgar hade hittats vargdödade på ett litet område vid sjön Kymmen. En vargflock dödar i genomsnitt en älg var fjärde dag.

Jag åkte dit med små förhoppningar att få se vargarna och fotografera dem med telezoom objektivet, men allt var i princip uppätet och den här tiden på dygnet ligger de säkert mätta och gosar sig i solen, dolda i skogen. Eftersom jag än så länge har små erfarenheter av varg, och behöver lära mig mer så får jag mer på fötterna varje gång som jag ser spår och kadaver mm.

Jag gick förbi några sommarstugor där vargarna gått runt husknutarna och på verandorna, genom ett buskage, och jag hörde kråkfåglarna kalasa på något ätbart när jag passerade en knotig tall, vid en klippa på stranden, när jag fick syn på den döda älgen, och det var inte mycket kvar av den, till och med revbenen var uppätna på den ena sidan. Kraftiga käftar hade bearbetat älgkroppen, men spåren var bara halvstora, jämfört med den stora vargen på Glaskogen. Små varghonor på 30 kg är små jämfört med en alfa hanne på 50 kg (räven hade också varit där). Konstigt nog så såg jag inga vargskådare, eller vargturister, trots att det i princip har annonserats om älgkadavren i Arvika Nyheter. Kanske kan det bli en lämplig söndagsutflykt för rovdjursföreningen.

Ute i vildmarken så skulle det ha känts naturligt, men när det är mindre än 100 meter från några sommarstugor så känns det konstigt.

Såld!

Jag har nu sålt min kikare, med alla okularen.

Det blev en mindre folkstorm, med fem tänkbara köpare, 7.000:- var tydligen ett bra pris, för en välskött begagnad proffskikare.

Lördag den 6 mars 2010.
Jag gick ut för att inspektera mina ägor, när en scooterjägare från Mötterud, med rimfrost i skägget kom emot mig och efter kom byns lokale storviltsjägare, Mr R.J. Det var 23 grader kallt och de hade fått i uppdrag att göra eftersök och rensa upp efter SJ:s  vansinneskörning . Lokföraren hade mejat ner en älgko med kalv, ingen syn för känsliga. Antagligen hade älgarna blivit störda av avverkningen i närheten av älgfortet, och sökt sig till den bedrägliga tryggheten på den snöfria järnvägsbanken. Nu kanske jag får se vargen igen, för de känner lukten av ond bråd död på en mils avstånd (vargarna vid Racken), korparna är redan här och skvallrar. (Nu dagen efter så såg jag två rävar kivas vid älgkon, som fortfarande ligger kvar vid järnvägen, kanske blir det rävungar till våren). Vargar söker sig ibland till järnvägen.

Senare gick jag upp på Mötterudshöjden och ner emot Medskogstjärn. Där fick jag se att en älg hade gått ner sig i en vak, och klarat livhanken utan ispiggar, eller hjälp utifrån. Vid Medskogstjärn ligger den nybildade skyddsbiotopen ”Meske”. Inne i den vilda Meske skogen, fick jag se spår efter den stora räven och efter mården som gjort sina typiska jämfota språng. Det fanns färsk tjäderspillning under en vresig åsk-tall, så vårspelet snart kan börja.