Onsdagen den 29 juni 2011.
I dag slutade jag jobbet vid lunch, för att få en av årets få soliga dagar på sjön. Jag badade fyra gånger och solade mig inte allt för länge. Sedan försökte jag fiska några timmar, men Värmeln är nästan omöjlig att fiska i när det är fint väder, hotet från rovfåglar (storskarven kan dyka ända ner till 10 meters djup, utan problem) , gör att fiskarna söker sig ner på djupet i det klara vattnet. Värmeln är ca 45 meter djup, och stora ytor är 20-30 meter djupa, och det är där fisken håller till på dagen vid soligt väder. En ynka abborre och en mört, blev fångsten den här gången..

Fiskgjusens häckning i Värmeln är lyckad!
I eftermiddag åkte jag ut på en tur på Värmeln, först solade och badade jag i 20 minuter innan solen gick i moln, sedan försökte jag fiska, tills det kom en stormby från norr, så att jag fick gå i land, och då passade jag även på att fota och filma fiskgjusen. Sedan klarnade det upp och då fick jag en enda abborre, tills det började torna upp sig åskliknande moln, så jag åkte hem, och när jag väl var hemma så blev det bra väder igen. Nu vet jag vad växlande molnighet betyder.

Fiskgjusens ungar är minst tre stycken.

Söndagen den 26 juni 2011.

I den här filmen kan ni se först se fågelungarna i boet, och sedan se fiskgjusen landa i boet.

Dovhjort i Vännacka!
I dag åkte jag till fyra naturreservat: Stora Flatsmossen, Brännan, Håltebyns brandfält och Fjornshöjden.
På vägen hem så fick jag se dovhjortarna bredvid vägen, en högst ovanlig syn i våra takter.

Midsommardagen 2011-06-25.

Mer information om reservaten i Fjornshöjdsområdet finns här.

Flatsmossen

Vid Flatsmossens nordöstra hörn finns det ett rik kärr, med Ängsnycklar.  Jag fann även hybriden med Jungfru Marie Nycklar, som har blad med leopardmönster.

Hemsida.

Brännan

Vid brännans västra del finns det en parkering med informationsskylt om reservatet, och där finns det även en välmarkerad vandringsled, som går genom parkartade tallskogar och naturskogar som är trolska, ett perfekt utflyktsmål.
Den västra delen av reservatet, är mer tilltalande för de flesta, än de östra delarna som utgörs av biologiskt viktig bränd skog som har gett reservatet dess namn. De östra delarna är brötig och slyig.

Hemsida.

Håltebyns brandfält

Håltebyns brandfält har inga vandringsleder och en långsmal myr med en bäck, gör att man inte kan gå rakt emot reservatet från parkeringen. Väl framme så får man kliva över omkull fallna träd och tränga sig fram i ungskogen som utgörs av tall och sly. Några delar med skogsdungar är mer tilltalande, men området är präglat av den skogsbrand som härjade skogen 1992, och som gjorde att man skyddade brandfältet för att gynna vissa växter som är beroende av skogsbrand, t.ex. brandnäva och vissa mossor.  När det gäller mossor, så är vissa områden helt täckta av mossa, så att de liknar en Japansk park.  Om 100-150 år så kommer området att hysa stora aspar, klädda med lunglav och andra ovanliga lavar och mossor, som är beroende av gamla basiska träd.
Området är inget utflyktsmål om man inte vill plåga sig, för att se en ovanlig naturtyp.

Ny sida.

Fjornshöjden

Fjornshöjden är ett stort reservat som hänger ihop med Håltebyns brandfält. Tillsammans så är reservaten ungefär 400 ha, så det tar någon dag att gå över en större del av Fjornshöjden, som är ett av våra artrikaste reservat. Vissa delar av reservatet är vackra, men de större delarna utgörs av ett stort sammanhängande skogsområde utan gläntor. Området är lämpligt för långa skogspromenader, ett topp objekt, som man kan upptäcka nya upptäckter i.

Ny sida.

Onsdagen den 22 juni 2011.
Efter jobbet så gick jag ut på en promenad upp på Mötterudshöjden.  
När jag närmade mig ett hygge vid linnefallet, så fick jag se en älgko skymta mellan träden, så jag tog på mig camouflagehuvan och smög mig närmare. Älgkon var lite misstänksam, men jag hade vinden emot mig så hon lugnade ner sig och fram kom även hennes kalv. De gick och betade en lång stund i hyggeskanten, så jag han även få en film.

Östra Slomvattnet, orkidé myr och biotopskyddad artrik naturskog.
På eftermiddagen, var jag i valet och kvalet om jag skulle ta en fisketur eller en skogspromenad, men jag kände att jag behövde några km i benen, så jag åkte till Ragnerud i Brunskog och upp till långtjärn, där jag vandrade väster ut tills jag kom fram till myren som nu var full med hundratals av mossnycklar. Tidigare så har jag även funnit spindelblomster och korallrot i kärret, som ligger i nära anslutning till skyddsbiotopen, endast en traktorväg skiljer områdena åt. Den biotopsskyddade skogen ligger i en brant östsluttning, och är full med stora lavbeklädda aspar och döda stående och liggande träd. I den här skogen finns det mängder med hotade lavar och svampar.

Lördagen den 18 juni 2011.

Fler bilder finns på Ny sida.

Torsdagen den 16 juni 2011.
När jag åkte hem i dag så fick jag se att två tranor gick på blomstervallen, bland alla prästkragar på framsidan av huset, men jag han inte få upp kameran. Vallen som var en åker för ett par år sedan har ”artat” sig gott efter insådd, och eftersom den är näringsfattig, så kommer den att bli ängsartad om ca 10-20 år, även om vissa kan tro att det redan är en äng, eftersom det är så mycket blommor.
På den riktiga ängen på andra sidan av huset så blommar det nu för fullt, i synnerhet så har slåttergubben och nattviolen ökat i antal, medan det är ett dåligt år för fältgentianan som kan variera kraftigt från år till år.

Lite blomsterbilder från ängen.

Söndagen den 12 juni 2011.
På förmiddagen gick jag upp på Mötterudshöjden för att få lite motion och för att se om Furtabjörnen hade lufsat söder ut.
Några björnspår såg jag inte, men jag skrämde iväg en älg när den kände vittringen av mig.

Dessutom så fann jag orkidén Korallrot vid skyddsbiotopen ”Meske” vid Medskogstjärn. Orkidén, är saprofytisk och lever i symbios med svampar i marken, och därför behöver den inga blad för att få näring, det enda synliga är blomstjälken. Den växte i ett litet skogskärr.

Tandövala Naturreservat.
I dag åkte jag på en dagstur till Tandövarden i Dalarna, inte långt från Värmland. Här finns en vacker säter, Sveriges sydligaste fjäll, eller Vard, som små bergstoppar, som ligger över trädgränsen kallas. Här finns även rester av urskogar, med tallar som är 500 år gamla, något sådant finns inte hemma i Värmland. Reservatet är stort, 3498 ha, eller 1/3 kvadratmil, om man så vill, och höjdskillnaden är 300 meter inom reservatet.Det blev en riktigt lång promenad, och det gick åt 4 liter vatten i sommarvärmen.

Mer information och bilder finns på den här nya sidan.

Fredagen den 3 juni 2011.

Södra Vardsätern är en säter som är välskött, med öppna restaurerade marker. Man kan bara hoppas att det får fortsätta att vara så, för det är viktigt att bevara de sista fäbodarna, så viktigt att de som sköter om dem borde få statlig lön.

Torsdagen den 2 juni.

I morse kom haren fram och åt gullvivor och orkidéer på ängen.

På förmiddagen gjorde jag ett nytt försök att sladda vägen, men o-ringen sprack igen så att diesel skvätte åt alla håll, nya reservdelar behövdes, så jag tog en vända med bilen, som saknar bakre ljuddämpare, så jag låter som en bil dåre när jag trycker på gasen.
Resten av dagen blir lugn och fridfull, det är ju trots allt Kristi himmelsfärdsdag.

På eftermiddagen gick jag en tur på ängen, det blev några blomsterbilder. Smörbollarna blommar för fullt just nu.