Gettjärnsklätten, och Rottnadalen
På eftermiddagen, när jag hade målat klart i verkstaden, åkte jag upp till Gettjärnsklättens naturreservat och åkte igenom Mangskog upp till Rottnadalen. På vägen passerade jag även Falla, en artrik, välskött ängsmark. De markerna sköttes av ett byoriginal, som jag var släkt med på min morfars sida. Min morfars släkt, var en soldattorparsläkt från norra Mangskog och Gräsmark. En sorglig historia där barnen på Falla, tidigt blev barnlösa gjorde troligen att de av någon nostalgi fortsatte att sköta gården traditionellt. Min Morfar har bland annat hjälpt till att gräva kallkällan på gården.
Uppe vid Gettjärnsklätten, ett av våra äldre och artrikare reservat, gjorde jag en mindre bergsbestigning upp till toppen där jag hade sällskap av en Tretåig hackspett, när jag satte mig för att pusta ut och njuta av utsikten. Utsikten har tidigare varit bättre, och jag skulle önska att man avverkade fem unga träd, som annars kommer att skymma utsikten helt om några decennier. Träden som skymmer utsikten har ingen större biologisk betydelse för reservatet som helhet, i det här fallet borde man ta bort träden.
Miljön i reservatet är en biologisk hot spot, för en basisk berggrund, ger näring till en artrik flora, bland annat så fann jag en skogsknipprot. Vissa delar av reservatet har naturskogsartade delar med gamla tallar och ädellövträd, med sällsynta vedsvampar.
Vandringsleden upp till toppen är utmärkt.

fredag den 30 september 2011.

Information, Länsstyrelsen.

Fler bilder från reservatet, ny sida!

Gettjärnsklätten, från andra sidan Rottnen.

Gettjärnsklätten, från andra sidan Rottnen.

Falla

Bilder längs vägen

Aurora Polaris, är ingen blomma!

Vid midnatt fick jag se ett enormt kraftigt norrsken utanför fönstret vid min säng.
Jag klev upp och öppnade toalettfönstret och tog några bilder. Sol stormen som orsakade norrskenet lär vara det kraftigaste sedan 2006.

Norrskenet kommer att vara synligt i några dagar framåt runt midnatt.

Artikel.

Tisdagen den 27 september 2011.

Skogsbilvägen till Ulvfjället är stängd!
I dag tog jag en förmiddagstur söder ut, och jag hade tänkt mig att åka till Ulvfjället, men vägen som går till de tre reservaten Ulvfjället, Segolstorpshöjden och Bjusjöhöjden, var stängd med en vägbom, från den 15 september – 15 maj. Därför får jag åka dit nästa år.
I stället tog jag mig en tur till naturreservaten Hösås, Gillbergasjön och Stömne. Det är tre reservat som man snabbt springer över på ett par timmar, så jag han fota litet under förmiddagen, även om det inte blev som jag hade tänkt mig.
På eftermiddagen hamlade jag två sälgar på ängen.
Lördagen den 24 september 2011.

Hösås.
Naturreservatet Hösås, är ett miniatyrreservat, på endast 2 ha, men har en lite egendomlig karaktär, beroende på att det är en ädellövskog, ett större ask bestånd, relativt långt norr ut.
En härlig skogsdunge att promenera över på några minuter, eller sitta och äta en picknick i.

Information Länsstyrelsen.

Gillbergasjön.

Jag gick förbi kyrkan vid Gillberga, kyrkan ligger i en pastoral idyll, med utsikt över reservatet. Jag gick till gravfältet, där en betesmark har utökats och restaurerats, så att man har en god utsikt över ett av de äldsta och bördigaste kulturmarkerna i den här delen av Värmland.

Tidigare bilder mm.

Stömne.

Stömne naturreservat är en stor gammal gård, där det finns stora gamla ekar i en beteshage, och en igenväxt park, med gigantiska granar blandat med stora lövträd i en av våra bördigaste skogsmarker.
Mer information, och bilder.

Torp, Långserud

Björketjärn, Långserud

Torp, Långserud

Torp, Gillberga

Rolfsbol, Gillberga

Svarthavet och Gråberget, två naturreservat väster om Arvika.
I dag tog jag en ledig dag, när Asplöven har som störst lyskraft, det är bara två veckor om året som naturen får denna gyllene lyskraft.

Jag åkte först till Svarthavet, som är en ganska normal naturskog, inga riktigt gamla träd, men en hel del döda träd och livsmiljöer för hotade arter. Svarthavet har en perfekt vandringsled som går igenom skogen som är trolsk, ett utmärkt utflyktsmål för en helgpromenad, utan några större utmaningar i en vacker miljö. Information Länsstyrelsen.

Sedan åkte jag till Gråberget, ett reservat med gråa bergstup, dekorerade med gyllene aspar som växer i branterna. Terrängen är delvis mördande för trötta ben och hälsporre, men bjuder på naturupplevelser utöver det vanliga. Uppe på berget finns en myr med små åldriga bonsai liknande tallar, som bildar en miniatyrskog. Det finns raviner och naturskogar, och strax ovanför stupet finns riktigt gamla tallar. Asparna i området är imponerande med sin lunglavs beklädda bark, dock svåra att fånga på bild på grund av sin storlek. Området kräver en hel del av besökaren. Information Länsstyrelsen.

Fredag 23 september.

Fler bilder kommer så småningom!

Ekorre vid svarthavet.

Svarthavet

Gråberget

Svarthavet

Gråberget

Tandövala, stormen hade svept bort alla gula löv.

Jag tog en långtur i det vackra vädret, 8 timmar i skogen och 5 i bilen. Det brukar vara som vackrast uppe i de höga bergen just den här tiden, men vädret har varit regnigt och blåsigt, så det fanns inte många löv kvar, utom på ett par skyddade platser.
Den här gången gick jag längre norr ut i reservatet, och fick bland annat se dalripor, som jag inte han få på bild. Tandövala, är ett enormt reservat på hela 3498 ha, ett vildmarksområde utan kalhyggen, som har en liten urskogskärna, endast dimensionshuggningar har förekommit här, så det känns som äkta vildmark, även om den större delen inte är urskog utan ”endast” naturskog. Området är lättvandrat, jag gick ca 1,5 mil under dagen, med en höjdskillnad på 300 meter, en riktig dagstur. Nu börjar senhösten, och det blir bara någon dagstur till på närmare håll i söder, där löven fortfarande är kvar, och sedan väntar ett tråkigt halvår med helgpromenader, ben sträckare, hemma på Mötterudshöjden.

Lördag 17 september.

Tandövalas sida, fler bilder.

I dag har jag slått färdigt de tre sista rabbarna, med sen blommande växter, som slåtterblomma, rödklint, ängsvädd och skogsklocka.
Se film.
Lördagen den 10 september 2011.

PS. Jag får ca 7000 kr från staten varje år för att jag slår mina ängar, och troligen kommer beloppen att öka på sikt, eftersom det är så få som vill slå ängar.

Tre naturreservat till är fotograferade!
I dag tog jag kompledigt, jag komp jobbar på helgen ibland för att kunna ta ledigt när vädret är gynnsamt. Jag åkte genom Glaskogen-Koppom-Östervallskog, för att se de tre västligaste naturreservaten i Värmland, endast några Km från norska gränsen. Jag fick några dimbilder på vägen till reservaten och gjorde även en snabbsväng till Järnskogsfjällets Naturreservat för att fotografera dimman över sjön.
Reservaten Bryngelsdalen, Falldalen och Bergvattsdalen är artrika relativt unga, 150 år gamla skogar med stort löv inslag, med grova lavbeklädda aspar, och terrängen är småkuperad med små raviner. Det är mycket vatten i skogen nu efter allt rekordregn, som verkar fortsätta till veckan, nu måste jag slå klart det sista av ängarna i morgon, vädret har varit extremt, tur att man inte är en riktig bonde.
Fredagen den 9 september 2011.

Fler bilder kommer så småningom.

Glaskogen.

Järnskogsfjället

Bryngelsdalen.

Bryngelsdalen är ett varierat naturreservat, utan egentliga vandringsleder, men det går en stig fram till sjön Lisslevattnet, som är promenadvänlig. Längst i väster finns en mosse, med små krumma tallar av bonsai typ, och på vägen dit från Lisslevattnet går igenom en skog, rik på stora aspar, med rik lavflora. Det finns även hyggen i reservatet, där man har gynnat en ny generation av lövträd, och ett av hyggena har viltstängsel, för att undvika att älgar betar av unga aspar. Några delar av reservatet är ren granskog, med små raviner, med porlande bäckar.

Ny sida, fler bilder!

Mer information, Länsstyrelsen.

Falldalen.

Falldalen är en naturskogsrest i ett område med stora ungskogar som skapades på 60–70-talet. Området är starkt kuperat, med raviner, och saknar vandringsleder, så området är inget utflyktsmål, om man inte är specialintresserad av gammelskogar. Det mest spektakulära som jag såg var en al sumpskog, där det växte korall lav, på en grov al. Det är en sluten skog, vilket gör den svårfotograferad, det blir mest trädstammar på bilderna.

Ny sida, fler bilder!

Mer information, Länsstyrelsen.

Bergvattsdalen.

Bergvattsdalen, är ett reservat med berg och vatten. Det finns ingen vandringsled och det är svårforcerat med alla raviner som man skall gå uppför och nedför och uppför och nedför och så vidare, men på det hela taget är det ett intressant reservat, med mycket stora variationer på naturtyper på ett litet område, vilket gör området till en art magnet.

Ny sida, fler bilder!

Mer information, Länsstyrelsen.

Bjursjöhöjden, ett praktfullt och spännande naturreservat!
Jag åkte ner till Bjursjöhöjdens Naturreservat i Säffle kommun, Långseruds socken strax söder om Glaskogens naturreservat. Vädret blev bra under några timmar mitt på dagen, men jag hade även tänkt mig att besöka Ulvfjället, där vargarna ylade på 1700- talet, men det kom regnskurar, så jag fick åka hem lite tidigare.
Bjursjöhöjden Naturreservat, är ett otroligt fint naturreservat, med en välmarkerad vandringsled, ett utmärkt utflyktsmål, för naturälskare, bärplockare och svampplockare. Terrängen är varierande och kuperad, med små tjärnar, myrmarker, tall hällmarker med förvridna gamla tallar i övre medelåldern, naturvårdsbränna där en utmärkt spelplats för tjäder har skapats, och där finns även bäckraviner, branter med åldriga lavbeklädda grova aspar, och mängder med död ved för hackspettar, kort och gott ett ekologiskt paradis.
Tjäderspelplatsen i den brända skogen är en utmärkt plats att fotografera tjäder, eftersom inga buskar och ris skymmer sikten ännu.

Söndagen den 4 september 2011.

Information länsstyrelsen.

Regn och åter regn!
Det har inte varit ett riktigt långvarigt högtryck på flera månader, bara några få dagar med sol under sommaren. Allt är blött och många åkrar i bygderna står fortfarande gulgråa och oslagna, potatisen ruttnar bort och sädesfälten drabbas av mjöldryga. För hundra år sedan hade det blivit missväxt, svält och elände, i dag klagar folk över att det är svårt att klippa gräsmattan.
I allt eländes elände, såg jag en liten ljusglimt i gårkväll när råbocken, med sin fästmö gick och strosade på vägen. Bilden blev lite suddig, för dåligt ljus och långt håll utan stativ.
Tänkte sladda vägen under helgen, men det skall bli regn under veckan, så det blir inget med det heller, eländes elände. Tänkte även slå klart den sen blommande fläcken på ängen, men det är för blött och det skall bli regnskurar, elände.
lördag den 3 september 2011.