Karmoråsens Naturreservat
Jag vaknade vid Karmoråsens naturreservat på måndag morgon och började min vandring innan klockan sju på morgonen, stämningen i skogen var lugn och det var behagligt svalt, men det var tusen och åter tusen mygg en bra bit in på förmiddagen då de tog skydd emot den brännande solen, fast då kom alla köttätande flugor, det konstiga är att man vänjer sig ganska snart.
Vid de små tjärnarna i nord öst spelade skuggorna när de silade igenom mäktiga flerhundraåriga tallar, men tjärnarna var fattiga på vatten liksom bäckarna som endast porlade lamt bland stenarna på sina håll, det var en fin urskog att vandra i, lite småkuperad med åsar mellan tjärnarna klädda av tallar i alla åldrar, allt ifrån späda plantor till bjässar vars frö grodde på Gustav Vasas tid på 1500-talet, precis som det skall vara i ett urskogsreservat.
Efter att ha tittat på tjärnarna så vandrade jag söder ut igenom mäktiga skogar, ibland med parkartad känsla, en blåbärsskog utan bär i torkan. Jag gick tills jag kom fram till Karmortjärnbäcken där det växer en urskog av gran, en helt annan typ av skog, mer svårforcerad och trolsk, mörkret och skuggan gav svalka och det växte en hel del vedsvampar på kullfallna träd och på några grova sälgar så växte det både lunglav och skrovellav, två nära släktingar, bredbladade som sallad. Jag vandrade inte länge i granskogen, det var för mycket att kliva över och under, så jag följde tallåsen längs bäcken upp till en tjärn som var tömd på vatten, lite högre upp så växte det orkidéer på en liten sluttande myr. Det var lättvandrat upp till en tjärn som hade vatten kvar och där speglade sig urskogen fint i vattnet.
Nu gick jag öster ut och det blev lite vildare känsla i en sluttning med riktigt grova furor, och sedan vandrade jag åt nord öst tills jag kom fram till en tjärn där vattennivån var ca en meter lägre än normalt, vilket gav strandbrynet en säregen prägel.
Jag fortsatte norr ut längs reservatets östra sida och kom in i en sumpskog med mycket tuvull, vita tussar täckte marken i urskogen. Ännu längre norr ut så kom jag fram till en brant med fin utsikt över skogen och här satte jag mig en lite längre stund för att bli ett med naturen, ett behagligt lugn fyller själen, förra året blev det ingen vildmarksvandring, så hålrummet var stort. När jag satt och åt så kom lavskrikorna fram, en helt oskygg urskogsfågel med ett behagligt läte, kul med lite sällskap i ödemarken.
Nu bestämde jag mig för att ta en genväg till bilen, sommarhettan började göra sig gällande på allvar, så jag beslutade mig för att inte vandra på eftermiddagen utan att i stället ta bilen hem i 18 graders AC.

måndag den 2 juli 2018.

Mer information, Länsstyrelsen

Karta/Map Skogsstyrelsen