Fogdegroparna

Idag blev det en tur till Remjäng och Vildmarksområdet Fogdegroparna i Remjäng Eda kommun.
Det blev en fin promenad i ett vackert kulturlandskap och i en vildmarkspräglad miljö uppe på höjdplatån, där en stor myrmosaik som är ca 8 km lång breder ut sig med våtmarker som till stor del har mycket stora naturvärden. I området finns det dovhjortar som jag fick se, men även kronhjortar sedan några år tillbaka.
Jag hörde ljungpiparen och fick se smålommar och knipor i tjärnhålorna, omgivna av skog med knotiga tallar.

Jag åkte till vattensågen i Remjäng, genom ett vackert kulturlandskap i Järnskog, dalgången är ett av de bördigaste områdena i västra Värmland.
När jag var påväg till Remjäng så såg jag några Dovhjortar bredvid vägen, så de var lätta att fotografera, och väl framme i Remjäng så fotograferade jag det kuperade och vackra landskapet, med utsikt över den odlade dalgången, det är välskötta gårdar i den här bygden.
Jag följde foldern ”Naturpärlor i Eda kommun” och försökte hitta leden från vattensågen mot Sörby, men jag fick följa en beteshage genom en svårgenomtränglig slyskog innan jag kom fram.
Nu följde jag vägen fram till Väststugan, det var en fin liten by, något hus hade torvtak och ett annat såg ut som om det tillhörde någon konstnär lite annorlunda och framme vid Väststuga så talade jag med ett par ortsbor om leden som inte finns, de visade den gamla landsvägen som bar upp emot höjden.
Nu började den 150 meter höga stigningen som var ca 1,5 km lång, en vandring nästan helt utan vila, på en traktorväg, jag passerade sedan en grusad skogsbilväg och gick upp till Långebroåsen, det var här som naturen blev lite vildare, med gammal skog och myrmarker.
Jag gick fram till Stenstjärnet där jag fick se fem smålommar och hörde ljungpiparen ute på myrvidderna Storemossen som är en riktigt stor myr som har mycket höga naturvärden enligt våtmarksinventeringen. Vid Stenstjärnet stannade jag för att äta och dricka på en klippa som gick ner till vattnet, man kan säkert bada här om man vill, vilket inte är vanligt vid tjärnar som brukar vara omgivna av farliga gungflyn. Norr ut över myrmosaiken så är det populära skidspår på vintern som utgår från Sagesätra.
Myrmarkerna var prydda med vita tussar av tuvull och blommor av hjortron och rosling, ganska vackert emot den gröna mossan.
Nu gick jag vidare emot Fogdegroparna medan molnen hopade sig alltmer, vilket gav en fin bakgrund mot den solbelysta naturen som var synnerligt vacker just här, med knotiga tallar runt tjärnen. Påväg söder ut emot en skog med naturvärden hade jag lite svårt att trixa mig över till myrholmen, man får inte trampa ner sig i en myr för då kan man bli fast där, men jag är van att ”läsa” myrmarker och hitta vägar som bär och väl framme i naturvärdesskogen så möttes jag av lite äldre skog med enstaka torrakor, skogen har inte brukats på ett halvt sekel och troligen så använde man häst sist man dimensions högg här ute på holmen. Här sannade jag för att njuta av naturen och för att äta mina smörgåsar.
Nu kom de första molnen, och naturen blev lite mer livlös, det är svårare att fotografera utan sol, men upplevelsen är ändå njutbar när man får höra göken i fjärran och få svalka i skuggan i 25 gradig värme.
Jag gick tillbaka emot traktorvägen i nordväst och fick se dvärgbjörkar runt mina kängor, de och diverse andra risiga växter har en förmåga att knyta upp kängorna när man går, så det är bara att knyta skosnörena gång efter gång. På vägen så kom solen tillbaka när jag gick igenom en gammal skog med utsikt väster ut över skogslandskapet.
Nere vid Mardalen så passerade jag Mardalstjärnen när jag gick söder ut på skogsbilvägen, det var lätt att vandra, men värmen blev stundom outhärdlig när solen stekte, jag drack vatten för att inte få solsting, och svalkade huvudet i en bäck.
Vid vägens ände vid vändplanen så var det stora timmervältor med kvalitetsvirke av fura, men skogsmaskinen hade tyvärr grävt djupa diken, så jag hoppas att man får dit en grävmaskin som rättar till det hela.
Här fann det även en rastplats vid en tjärn och skyltar för säterleden, det var här som den riktiga leden började fint slingrande genom vackert skogslandskap i nordöstlig riktning tillbaka till vattensågen, det är en gammal säterled kanske var det den här vägen min Farfar gick upp till de då brukade sätrarna varje helg i början av 1930-talet, han berättade ibland om hur det var på den tiden.
Det var en fin led, lätt att gå, men spångarna var gamla, så det var lite blött ibland, jag avvek norr ut emot Älgtjärnet som hade en vacker natur, men bilderna resten av dagen blev inte lika kontrastrika då solen hade gått i moln för gott denna tur.
Det var ganska fint skött bondskog nästan ända ner till sågen, men det troliga är att det i framtiden kommer att kalavverkas, då man inte längre hugger hyggesfritt i skogarna längre, utan anlitar bolag för att sköta avverkningarna, skogsägare sköter alltmer sällan själv sina skogar.
Framme vid Vattensågen så fick jag se att man inte röjt bort sly på ett tag, men i övrigt så är det alltid intressant att beskåda en så väl bevarad vattensåg från forna dagar då man hade dammtjärnar som levererade vatten till skovelhjulen, man öppnade dammluckorna när man skulle såga.

Rabbalshede Kraft har nu visat intresse för att bygga 20 - 40 st vindkraftverk i området Arvika Nyheter.

lördag den 5 juni 2021.

Texten skall redigeras!

  dovhjort
vildmark
smålom
vattensåg
vildmark

 

remjäng kulturlandskap Fogdegroparna
naturskog lunglav Fogdegroparna
säterled säterleden

 

remjäng remjäng
smålom Vildmarksområdet Fogdegroparna fogdegroparna
vildmarksområdet fogdegroparna remjäng fogdegroparna

 

fogdegroparna fogdegroparna fogdegroparna
järnskog vril säterleden
tuvull remjäng dvärgbjörk
Remjäng remjäng Remjäng

 

dovhjort dovhjort dovhjort

 

fogdegropsmossarna

 

Området är populärt för skidåkning på vintern, norra delen, men det går även att vandra på säterleden, se markerad grön på kartan, den delen är 4 km lång. Den leden som börjar vid Remjängs vattensåg är välmarkerad och hyffsad, men stövlar krävs. Det är mycket vacker natur längs leden.
Jag gick den stora rundan men kartan som Eda kommun har i sin folder ”Naturpärlor i Eda kommun, sid 11” stämmer inte riktigt för den delen som jag har markerat rött finns inte, det är ogenomtränglig slyskog. Därför måste man gå den blåstreckade markeringen om man skall gå runt.
Den blåa linjen är traktorvägar och skogsbilvägar och fungerar mest som transportsträcka.
Vid de blåa kryssen är de finaste platserna på min runda som blev ca 15 km och en höjdskillnad på 163 meter.

 

 

Bilder från odlingsbygderna i Järnskog

järnskog koppom järnskog