Brännan, vid reservatets östra del.

Här har man skapat en lövbränna, med hjälp av hyggesbränning, för att imitera naturlig skogsbrand. Vid skogsbränder gynnas vissa arter, så att det på sikt bildas stora bestånd av lövskog. Området är inte särskilt trevligt att vandra i, men kommer att bli ett eldorado för hackspettar och ovanliga lavar om 50-70 år, skogsekologi är en långsiktig planering som sträcker sig över flera människo generationer. Kommande generationer kommer att tacka oss för en rikare natur. Det finns mer promenadvänlig och artrik skog i reservatet ”Brännans” västra delar, men det får jag besöka en annan gång.

2010-10-10

Info Länsstyrelsen.

Karta/Map Skogsstyrelsen

Vid brännans västra del finns det en parkering med informationsskylt om reservatet, och där finns det även en välmarkerad vandringsled, som går genom parkartade tallskogar och naturskogar som är trolska, ett perfekt utflyktsmål.
Den västra delen av reservatet, är mer tilltalande för de flesta, än de östra delarna som utgörs av biologiskt viktig bränd skog som har gett reservatet dess namn. De östra delarna är brötig och slyig.

Besök vid brännans naturreservat.
I dag städade jag verkstaden på förmiddagen, eftersom Värmlandsbygden skulle göra ett reportage senare på dagen. Nu var det farsgubbens tur att vara offentlig i dag, själv åkte jag ut på en tur till Brännan i det strålande solskenet.
I våras läste jag på nätet att man hade gjort en naturvårdsbränning i reservatet, och har haft det i åtanke under sommaren.
Jag åkte till området, men första vägen var bommad så jag åkte till väg nummer två, och där var en husbil med ungdomar, så jag åkte till väg nummer tre i stället. På vägen mötte jag en traktor med grävare på flaket och såg en servicebuss.
När jag var framme vid reservatet så vandrade jag i väg i slyskogen, med brända träd och omkullfallna trädstammar, en jäkla terräng egentligen och inte särskilt vackert, men det kommer att utveckla sig till en naturlig form av skog på längre sikt, med stort inslag av lövträd, med artrik lavflora, om en mansålder ungefär.
Framme vid det brända området möttes jag av en totalbränd undervegetation, den mysiga trollskogen som fans där förra gången var ödelagd, men det är för att gynna vissa speciella arter som länsstyrelsen gör så här. Jag fann ingen brandnäva, kanske är det ett år för tidigt, och inte heller mjölkört. Det kommer att bli en utmärkt spelplats för tjäder om några år, eftersom området inte är lika hårt bränt som de äldre områdena.
När jag skulle åka ifrån reservatet, så hade man fällt en bom över vägen och låst in mig.
Jag gick fram till den stora vägen och stoppade första bilen som kom, det var thailändska bärplockare, de visste knappt vad jag sa men de kunde i alla fall säga ”vi vet inte”.
Nästa bil var ett äldre par som kände en sommarstugeägares bror, och letade efter numret i en telefonkatalog. Nästa bil var från Östervallskogs Allteknik, och han viste numret till brodern till sommarstugeägaren, men brodern visste inte hur man låser upp, och inte heller den enda fast boende inom en mil viste, men Östervallskogs Allteknik viste vilket bolag som ägde skogen, och när jag fick låna telefonkatalogen av det hjälpsamma Äldre paret, så löste det hela sig till slut. Koderna för att öppna bommen ändras löpande, så det var tur att jag stoppade rätt bilar, annars så hade bilen stått där ännu, och jag hade fått gått mycket långt för att nå civilisationen.
Ett gott råd kan vara att ha med en cykel i bilen och cykla, när vägen är bommad, oavsett om bommen är stängd eller inte.
Ett stort tack till alla inblandade!

Måndag den 27 augusti 2012.