Övrigt Blogg Nyheter


En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.

En tur till naturskogarna i norra Glaskogen.
I dag åkte jag till parkeringen vid Greåna och gick vandringsleden öster ut och passerade Övre Greåna, de första ca 1,7 kilometrarna domineras av lättvandrad ungskog, det är gamla kalhyggen sedan 70–80 talen.
Uppe vid basthöjden så börjar nyckelbiotoperna här blev naturen vildare, det är branter vid Basthögdstjärnet med en fin sumpskog nere vid tjärnen där stranden täcks av mattor med vattenklöver.
Jag gick vidare i nyckelbiotoperna där jag såg spår av både varg och lodjur en vinter för några år sedan, det är ganska få som går den här leden på Glaskogen så de vilda djuren kan vandra ganska ostört.
På Basthögdstjärnets östra sida så finns det en samling med ganska stora klippor och vägen ner till Stora abborrtjärnet domineras av en trolsk gammal granskog med skäggbeklädda grenar, här var det ganska svalt i den tryckande högsommarvärmen.
Väl nere vid Stora Abborrtjärnet så var miljön riktigt fin med näckrosor och den giftiga sprängörten i strandkanten. Här är det ett vacker beläget vindskydd med utedass där jag stannade en stund för att äta mina två ostsmörgåsar, men varför hamnar alltid alla ostskivor på den ena smörgåsen?
Nu gick jag en längre runda utanför vandringsleden, för nordöst om tjärnen så finns det en nyckelbiotop som skall bli skyddad, ett reservat i reservatet, för tyvärr så är endast ett par procent av skogen skyddad i ”Glaskogens Naturreservat”. Det var en vild skog, mest gammal granskog med visst inslag av gamla tallöverståndare. Jag fortsatte åt nordöst ner igenom en ungskog ner till en bäck där jag svalkade mig, här fick jag även se en tjäderhona som blev skrämd.
I samma riktning så gick jag uppför berget igenom en gammal nyckelbiotop med ett virrvarr av döda granar och här hittade jag ullticka på en granlåga och lunglav på en asp. Längre upp på berget så fanns det inslag av äldre tallar, några enstaka med tillplattad krona. Jag gick fram till den vilda branten väster om Floxen och satte mig för att äta en kexchoklad och spanade ut över Älgsjön och skogslandskapet där nere.
Vägen ner till Floxen var brant och trixigt men där fanns det spännande miljöer, med skogslind och hassel bland klipporna nere vid bäcken.
Jag gick runt Floxen där marken var sumpig längs stränderna och följde bäcken söder ut emot skogsbilvägen och vandringsleden, men den här sträckan var bitvis besvärlig att gå med ungskog och sly, men här fanns även fina sumpskogsmiljöer med fräkenväxter på marken som påminde om fräkenskogar som täckte planeten för ca 300 miljoner år sedan.
Nu gick jag vandringsleden väster ut främst genom ungskogar och hyggen och fick se att man tyvärr hade avverkat en skog med naturvärden mellan lilla och stora Abborrtjärnen.
Nu gick jag samma väg tillbaka, på kartan nedan visar jag rundan jag tog, den var på 12,6 km och med en total höjdskillnad på 140 meter, men då gick jag uppför berget två gånger. I stort sett så gick jag vandringsleden med små avstickare, men gjorde en extra runda, blå linje.


Lördag 13 augusti 2022

 

 

 

 

 

Karta

Karta länk

 

 


 

En semesterdag på Värmeln.
I dag så solade jag i skuggan och badade på förmiddagen och fiskade upp två abborrar vid middagstiden, det började nappa men det kom en båt och åkte förbi som troligen skrämde bort fisken, men jag fick skylla mig själv då jag satt på en djupgrynna nära sjöleden.
Det var en fin dag, en fin båttur, men nu i augusti så passar det bäst med fisketurer på kvällen strax innan solen går ner, men då tar jag den lilla fyrtaktaren.
När jag skulle lasta ur båten så började jag tala med ett par tyska ungdomar i kanot, eller rättare sagt så frågade de om jag hade fått någon fisk, men att försöka använda en ringrostig engelska är inte lätt, jag förstår det mesta på engelska och tyska, men att hitta ord och tala är svårt.
Jag sa att jag hade fått två abbôrrer i alle fall, på värmländska och höll upp en fisk och då sa den ena bass och jag gjorde tummen upp.


fredag den 12 augusti 2022.

 

 

 


 

Att hålla koll på en 1,5 årig honkatt.


Äventyrslystnaden blev tydligen stor för ”Vilda” igår då hon inte kom tillbaka från ett äventyr hos grannarna en halv km bort.
Mina katter går ofta bort till grannarna då de inte gärna rör sig hemma runt huset på grund av en närgången räv, troligen så är det ett gryt i närheten även i år, rådjurskiden försvann snabbt, men jag vet inte om det var räven eller lodjuret som höll till hemma på skogen i vintras.
Hur som helst så vill jag att de kommer in på kvällen, men jag känner mig lite överdrivet överbeskyddande ibland.


torsdag den 11 augusti 2022.

 


 

En morgonpromenad i svampskogen.
Jag gick en runda upp på Mötterudshöjden för att plocka lite kantareller och för att få uppleva lite skogsmiljö. Det var mycket vatten i skogen, alla våtmarker var fyllda till brädden och kvarnbäcken brusade kraftfullt.
Nu har jag räfsat ihop det mesta runt huset, och slog den bortre ängen i förrgår, endast ett par mindre steniga rabbar är kvar att slå med lie.
I går kom ett gäng ungdomar med fyrhjulingar och spann lös med ett par cm djupa spår i vägen som följd, och katterna blev vettskrämda, så kan det bli när hormonstinna ynglingar vill bevisa vem som är herre på täppan, ”störst varst och bäst”.

tisdag den 9 augusti 2022.

 

 

 


 

Regnslåtter.
I går och i förrgår så har jag främst ägnat mig åt slåtter, jag har slagit åkerrenarna runt dammen och dikena framför huset och den steniga delen i skogsbrynet under björkarna och större delen av de bortre ängarna.
Nu har jag endast lite att slå när gräset har torkat upp och en hel del att räfsa bort om ett par dagar, men jag hoppas på torrt och soligt väder.
Jag ryckte upp en gammal axelskada igår när jag skulle stänga dörren till uthuset, det brukar gå över på ett par dagar, så nu blir det vila idag.


fredag den 5 augusti 2022.

 

 

Framtidens klimat


 

Potatis, äpplen och hasselnötter.
Sommarens omväxlande väder med mycket regn och sol om vart annat verkar ge bra skörd.
Jag gick en runda runt huset, mycket är slaget och jag räfsade bort lite hö i går, men mycket återstår och ängsslåttern fortsätter i morgon.
Som vanligt så blir det deltidssemester, jag målade lite på ett bord igår, men för det mesta så är det ledigt, logistiken måste gå ihop.
Jag läste en bra artikel i DN om den svenska skogen.
Naturskyddsföreningen hörde av sig förra veckan och ville att jag skulle engagera mig i skogsgruppen där jag var aktiv på 90-talet, men jag vet vad mycket tid det tar av fritiden om man skall åstadkomma något och dessutom konflikten med markägare som blir sura/förbannade om man vill skydda deras skog, de borde ha rätt till bra ersättning när det skyddade överstiger 5–10 % av marken de äger. Jag gjorde en liten samanställning över artrika skogar där skogsgruppen kan hitta och lära sig arterna, mer än så kan jag inte göra.

Jag blev illa berörd och förbannad när jag såg i Expressen idag att Ryska soldater kastrerade en Ukrainsk soldat, vilket barbari, det gick rakt in i hjärtat för jag mins när jag själv fick ta bort min ena testikel för lite mer än 20 år sedan när jag hade testikelcancer, minnena kom tillbaka, under uppvakningen på Centralsjukhuset så fick man vara fyra man för att hålla mig på plats i sängen och det hjälpte inte att sjuksköterskan senare gjorde tummen upp och sa ”det var tur att det bara var den ena i alla fall”.
Jävla krigsförbrytare!

Jag kände mig nästan lättad när jag läste att man avrättade honom efteråt.

Lördag den 30 juli 2022.

 

 

   

 


 

Historisk nederbörd.
Man brukar säga att efter regn kommer solsken, men nu blev det tvärt om, för igår så var det solsken och 32 grader i skuggan och idag så har det nu sent på eftermiddagen kommit 78 mm regn.
Det började med ett åskoväder vid fyratiden på morgonen, som fortsatte mer eller mindre oavbrutet till halv tio på förmiddagen, sedan regnade det utan åska fram till halv två på eftermiddagen.
Troligen så blir det över 80 mm regn på ett dygn.
Jag stannade hemma i åskovädret och vilade och skall måla en möbel i morgon.

PS! totalt kom det 90 mm, jag kontrollerade även med vattenmängden i en hink/ytan på hinkens öppning.


fredag den 22 juli 2022.

 

PS! på måndag så kom det ytterligare 22 mm regn

 

 


 

Temperaturen är 24 grader inne och 32 grader ute.

Det har varit en svettig dag då jag har räfsat ihop och forslat bort höet på ängsvallen.
Även igår räfsade jag, jag har visserligen en hövändare till hjälp, men jag måste ändå räfsa upp allt för hand. För några år sedan så hade jag en balpress, men när höet blev allt kortare på den magra ängsvallen så gick det inte att binda ihop längre, men artrikedomen har ökat.
Den större delen av ängen är inte slagen, liksom dikena och nästa vecka så blir det en hel del arbete i snickeriverkstaden då vädret skall bli lite sämre.
Det är varmt ute, till och med katterna flämtar i värmen, de som brukar gilla varmt väder, men nu är de inne och väntar på den annalkande åskan och regnet.


torsdag den 21 juli 2022.

 

 

 


 

Punktering på hövändaren.
I går så slog jag ängsvallen och en liten del av ängen, de större delarna där jag kan använda hövändaren, men så på ett av de sista varven så blev det punktering på ena hjulet, jag tyckte att det började gå lite tungt att dra.
På måndag så får jag lämna in det till däckverkstaden, men jag funderar eventuellt att provisoriskt tillverka ett trähjul i plywood, för det är viktigt att höet får torka innan regnet kommer på torsdag.
Jag har inga djur så jag lägger det på komposten som jag har till täckodlingen av potatislandet.
Varje år så slår jag vallen först och de frodigaste artfattigare partierna av ängen och den artrikaste sist, och jag har en månad på mig till mitten av augusti.


lördag den 16 juli 2022.

 

 

 


 

En tur till Lillådalens Naturreservat och Fulufjället.
På söndag och måndag var jag uppe i Norra Dalarna för att vandra i fjällurskogarna.

Söndag den 10 juli åkte jag upp till Lillådalen i Norra Dalarna för att uppleva ett av de största sammanhängande skyddade vildmarksområdena i den delen av Sverige. Lillådalens Naturreservat hänger samman med Fulufjällets naturreservat, Drevfjällen, Blocktjärnsåsen och ett par avdra mindre reservat, dessutom på den norska sidan Fulufjellet nasjonalpark, Drevdalen naturreservat och Kvisleflået.
Hela vildmarksområdet med urskogar, myrmarker, sjöar, fjäll och åar är på hela 90 337 ha

Jag åkte till Erik-Knutsåsen, utkikskullen med ett lågt torn med utsikt åt alla håll, det var till en början mest mulet väder där solen ibland lyste upp delar av horisonten.
Jag gick en runda runt berget och fotograferade den gamla naturskogen och fick ibland vänta länge innan solen bröt igenom och gav effektfulla kontraster.
En stund så hade jag sällskap av ett par lavskrikor, men lyckades inte fotografera dem, även en falk flög runt och landade i en grantopp.
Det var en fin kväll.
På måndagen åkte jag till vandringsleden till Gammelvallen, det var en liten parkering där jag parkerade bilen och började vandra på den fina stigen, skogen var en kontinuitetsskog med enstaka gamla träd, lätt att vandra i och relativt orörd sedan hästens tid.
Jag kom fram till Fulubågan där det var en bro med dåliga brädor, så jag balanserade över de bärande stockarna, längs stranden växte det fjällkvanne. Väl framme vid Gammelvallen så gick jag söder ut för att kontrollera den andra bron, men valde att gå över myren öster ut där jag hittade kung karls spira och andra växter som torde ha gynnats av slåtter och bete på vallen förr i tiden, här bubblade det även upp vatten ut en underjordisk källa.
Jag följde myrmarkerna öster ut längs ån och när myrvidderna i Fulufjällets Nationalpark öppnade sig så gick jag snett upp emot Gammelvallsåsen, en fågel hade byggt bo i en fjällbjörk, tydligen så var den tillräckligt grov. Här fanns det gott om grova gamla tallar, förvridna av ålder, silverfuror var bevuxna med varglav och vid myrmarkerna norr om åsen så växte det en riktigt trolsk gammal tallskog, med fin utsikt över fjällandskapet, här stannade jag en stund för att njuta och äta.
Nu gick jag upp emot Storbäcksåsen där fjällbjörkarna blev alltmer dominerande, ett par korsnäbbar bråkade i en tall när jag vände blicken emot Fulufjället, det var dit jag skulle gå, ner till Storbäcken där Storkölens vidder öppnade sig, än en gång tog jag en paus och vädrade fötterna och bytte strumpor, ett sätt att minska risken för skavsår.
Jag tog en runda in i urskogen på Fulufjället innan jag gick väster ut över myrlandskapet med myrholmar och små vattensamlingar, man kan knappast kalla dem tjärn.
Ju längre väster ut desto äldre blev tallarna, några riktigt grova och flera hundra år gamla och utsikten väster ut emot de norska fjällen var magnifik, så det var bara att stanna och njuta igen.
Nu gick jag ungefär samma väg tillbaka till bilen men valde att gå genom granskogen på Gammelvallsåsens västsluttning.

Information Lillådalen, Länsstyrelsen


Redigeras! bilder och text skall justeras
Det blev drygt 500 bilder att sortera.


tisdag den 12 juli 2022.

 

 

 

 

 

 

 


 

Snart är det ängsslåtter.
Om en vecka så skall jag i gång med att slå ängarna, så nu är det lite förberedelser, med att slipa liar och slåtterbalk mm.
Det är fortfarande viss blomsterprakt, även om det mest prunkande har försvunnit på en vecka, det är en kort period runt midsommar då det är som vackrast.

Potatisen frodas i solskenet efter allt regn, och dessutom så är jag mer noga med rensningen i år då Putin och den sydeuropeiska torkan driver upp matpriserna.

Jag läste lite i en artikel om kärnvapenkrigets konsekvenser, lite ny forskning som har sammanställts, man får hoppas att aldrig kärnvapen kommer att användas på vårt levande klot igen, men galna makthavare och rena olyckshändelser gör att jag hoppas att de avvecklas för all framtid, men det är svårt i våra tider.
Artikel American Geophysical Union (AGU)


lördag den 9 juli 2022.

 

 

 


 

I dag fick jag se en Större Snabelsvärmare hemma på ängen.


onsdag den 6 juli 2022.

 

 


 

Årets auktionsfynd.
I dag hämtade jag överarmsorven, eller fangôrv som vi säger i Värmland, jag hade ropat in dem på Arvika Auktionsverk förra veckan.
Jag har länge letat efter den påkostade varianten med de handtagen som eventuellt har sitt ursprung i Norge ett par mil bort, snickeriet var av mycket hög kvalitet, så de måste ha tillhört någon större gård, jag fann en namnteckning I.Sparby på det ena orvet.
Den övre knaggen har en snedställd infästning som ger en hög hållfasthet, själv så föredrar jag fasta knaggar utan skruvar som håller i 100 år.
Den nedre knaggen är svarvad och står vinkelrät emot orvet, så man kan tro att det blir fel då de flesta nedre knaggar är snedställda för att man skall kunna hålla handleden rak, men man hade löst det genom att ha en sned vinkel längst ned vid infästningen av liebladet, därför så kändes orvet helt perfekt och ergonomiskt.
Även längden kändes bra då jag själv har en 1800-tals längd på 164 cm.
En snudig detalj på det ena av orven var två läderremmar där man kan ha ett bryne fästat.
Jag har även med det ”moderna” överarmsorvet som jag gjorde förra året på en av bilderna som jämförelse.
Till vintern så skall jag göra ett nytt längd-anpassat orv utifrån den antika modellen, men med mindre justeringar, eventuellt en svag böj av nedre halvan av orvet.
Eventuellt så skulle jag kunna tillverka ett par extra måttanpassade orv av den typen samtidigt, men de skulle hamna i prisklassen runt 3800-4000 kr komplett med liering och plåtbleck. Utan lieblad.

Måndag den 4 juli

PS! det kom 34 mm regn hemma i Myrom , så nu har det kommit 85 mm regn på två veckor, vilket behövdes.

 

 

   

 


 

En rundvandring på Tiskaretjärn och Kalvhöjdens ängar.
I dag tog jag mig en tur upp till de finaste naturreservaten med slåtterängar och naturbetesmarker i trakten, det finns fina leder på båda reservaten och man skall inte trampa runt för mycket bland blommorna utan följ lederna.
Det går även att vandra mellan reservaten och till gruvrundan, men för att hinna med det mesta så tog jag bilen de längre sträckorna.
Det var vackert väder efter allt regn och växtligheten var frodig.
På Tiskaretjärn så var det någon slags aktivitet för allmänheten, jag växlade några ord med ett par personer men anslöt mig inte till folksamlingen.
Även på Kalvhöjden så träffade jag på ett par som vandrade runt.


lördag den 2 juli 2022.

Karta

 

 

Tiskaretjärn

 

Kalvhöjden

   

 


 

En morgonrunda med katterna.
I natt så kom det 24 mm regn, så nu har det blivit en ordentlig rotblöta, totalt 50 mm på ganska kort tid, så nu frodas potatisen och kärrspiran trivs.
Mina tre katter följde med ut på en morgonpromenad i det blöta gräset och drack färskt regnvatten från någon vattenpöl, de är inne på nätterna och ute på dagarna, fria välmående ”bond”katter som jagar möss och gör hyss. Storstadsbor kan säkert tycka att det är onaturligt att släppa ut katter, men det finns inget naturligare på landsbygden, det är så de har levat i tusentals år nära oss människor, och i Sverige sedan 400-talet..
Jag vet att det finns de som säkert vill att jag gör mig av med mina katter och i stället föder upp rasrena katter som aldrig får vistas fritt ute, men för mig som har levt på landsbygden i hela mitt liv så känns det nästan som djurplågeri med rasrena avelskatter som aldrig får gå ute.
Mina är ID märkta och jag släpper inte ut honkatter när de löper om jag inte själv vill föda upp och sälja några kattungar någon gång, men jag vet att man kan få mycket ovett och skäll om man säljer bondkattungar.

Naturskyddsföreningens granskning inför valet.


lördag den 2 juli 2022.

 

 

 


 

Bättre fiskelycka denna gång.
Idag tog jag mig en semesterdag på sjön, jag brukar inte ha någon helt sammanhängande semester men kan ta någon dag som jag tycker passar och den här dagen var utmärkt.
Det har i går så regnade det 14 mm, så nu har det kommit 26 mm på en vecka, vilket behövdes, men efter regn kommer solsken och ett utmärkt fiske i syrerikt vatten, så det blev 12 abborrar idag.
Jag solade även i skuggan och badade lite, tog en simtur längs stranden.


onsdag den 29 juni 2022.

 

 


 

En midsommar med ekologiska popcorn.
Det var en 3 kg påse med ekologiska popcorn räddade midsommarhelgen, eller åtminstone en kväll framför TV rutan.
De var goda och dessutom ekologiska och lokalproducerade i Arvika, eller åtminstone packade lokalt.
Majs växer inte så bra i Värmland, men jag är en storkonsument av både popcorn och ostkrokar.


söndag den 26 juni 2022.

 

 


 

En tur på Värmeln.
I dag var jag ledig så jag åkte ut på en båttur på Värmeln.
Först så fick jag svabba ren båten med såpa och skurborste innan jag lastade i den tomma båten, bland annat en båtmotor som väger 43 kg, en gammal 9,9 hästare, jag har även en liten fyrtaktare, men då tar jag mig inte lika långt ut på sjön.
Jag åkte ut till Adelsön som är en av de öar som är naturreservat och lade mig i skuggan för att ”sola” på ett skonsamt sätt, det blev även ett dopp i det kalla vattnet och lite picknick med bullar och saft.
Sedan tog jag mig en liten fågelrunda och fick se två bon av fiskgjuse varav ett var en ny plats. Jag rapporterade till artportalen.
Nu satte jag mig för att meta vid en grynna, det blåste en del men det nappade lite dåligt på daggmasken så det blev endast tre abborrar.
Jag såg vindkraftverken på Häjsberget 2,5 mil bort och på det avståndet stör de inte, det såg närmast lite rofyllt ut. Området Häjsberget-Fyksdalshöjden med omnejd är förmodligen det bästa stället att placera vindkraftverk på i Västra Värmland då det saknas naturreservat i området.
På närmare håll så blir de mer industriartade, så vindkraftverk skall inte placeras vid exempelvis Glaskogen och de stora vildmarksreservaten i Norra Värmland, det är viktigt att välja rätt plats.
Väl hemma så blev ”Vilda” lika tokig som vanligt när hon fick se abborrarna, så jag fick ge med mig och gav henne en rensad fisk som hon tuggade i sig. Katter mår inte bra av att enbart äta fisk, men någon enstaka kan inte skada.


torsdag den 23 juni 2022.

 

 

 


 

Den blomstertid är här.


I dag så målade jag en möbel på förmiddagen, den skall levereras före midsommar, så det är lite bråttom.
Dessutom så hämtade jag bilen hos min kusin, bilmekanikern som har reparerat bilen så att den skall gå igenom bilprovningen, en återkontroll återstår, så nu skall det bli skönt att slippa låna min gamla mors bil. Min bil är en gammal 97a så det blir diverse reparationer, gärna med begagnade reservdelar, dock så har mina bilar alltid varit kontant betalade.


Det blommar nu på ängen, och som vanligt så kommer det att bli som finast vid midsommar om ungefär en vecka. När jag tog en runda så fick jag se den första bruna gräsfjärilen för i år.


Jag hörde på radion att det att man inte längre skall behöva ta hänsyn till småfåglar när man gör kalhyggen på sommaren under häckningen, politiken går i den riktningen, sluta skydda skog, avregistrera nyckelbiotoper och ta mindre hänsyn till hotade arter, jag får antagligen gilla läget och acceptera att de flesta tycker så.


lördag den 18 juni 2022.

 

 

 


 

Filmtips Sjumilaskogen.


I kväll så såg jag filmen Sjumilaskogen, en film om de sista stora orörda urskogarna uppe i Sapmi väster om Jokkmokk nära fjällkedjan. Det var en mycket sevärd film om skogarna i norr, mycket sevärd.
Jag gjorde ett besök där uppe i samband med en Steget Före kurs med Naturskyddsföreningen på 90 talet och det är en fantastisk natur där uppe, men tyvärr så har mycket försvunnit det senaste halvseklet.
Filmen går att se på Fotografen Tor Lennart Tuorda hemsida och det kostar 80 kr att se filmen.

 

söndag den 12 juni 2022.

Karta Pärlälvens Fjällurskog


 

Bilden ovan är från Drevfjällen i Dalarna

 


 

I dag åkte jag till Olsmossens och Brurmossens Naturreservat.

Det är två naturreservat som hänger ihop på gränsen mellan Värmland och Dalsland, ett skyddat myrmosaikområde på hela 465 ha, med naturskogar runt omkring de stora myrvidderna.
Jag stannade vid den norra parkeringen och gick söder ut, jag passerade Trinnemyren och kom så småningom fram till Olsmossens Naturreservat där jag möttes av stora bestånd av blommande skvattram som pollinerades av humlor och fjärilar.
Myrvidderna öppnade sig med sina små gölar och vit tuvull, någon enstaka dvärgväxt tall stod där ute.
Jag gick emot Brurmossetjärnet först över en holme och sedan över myrvidden där tofsviporna protesterade emot min vandring där ute, kanske hade de småttingar eller ägg på mossen.
Framme vid tjärnen så speglade sig åldriga tallar och björkar i tjärnens vatten, men även en skogssnäppa ville se sin näbb i spegelytan, lite sprättigt vandrade den vid stranden.
Här stannade jag för att äta en ostsmörgås och njuta av området.
Nu gick jag vidare emot sydväst och lämnade mossen för att gå in i en tallskog med gammal tallskog bland stora berghällar, en fin och lättvandrad skog, jag gick vidare emot den västligaste delen av reservatet där det stod en riktig naturskog med kanske 300 åriga tallar på ett berg, här var det en riktigt vacker och vild natur med stora klippblock, så här stannade jag för att äta en kexchoklad och dricka rikligt med vatten, för det var en varm dag.
Jag tog ut riktningen emot tjärnen Särkspännet och gick igenom en fin tallskog och passerade en myr där det stod ett gömsle med trästomme, ett idealiskt ställe att fotografera tjäder och orre.
Nästan framme vid tjärnen så fick jag se vandringsleden söder ifrån, den var riktigt fin och jag kom delvis att följa den senare under promenaden. När jag stod och fotograferade tjärnen med smålommar så gick ett par vandrare förbi på leden, jag hälsade och gick vidare Norr ut emot mossen där en mycket gammal tallskog stod vid mossens södra del, en trolsk miljö där vandringsleden gick fram, jag följde den längs mossen åt nordost fram till reservatsgränsen.
Nu gick jag en liten avstickare ner till Hagtjärnet där jag åt mina sista ostsmörgåsar nere vid vattnet.
Nu gick jag tillbaka till bilen där jag tvättade mig i en bäck och bytte kläder, för när man skall besöka von Echstedtska gården så måste man vara lite finklädd, jeans är bättre än svettiga jägarkläder.
Jag besökte von Echstedtska gården och betalade inträde, jag gick en runda och studerade de antika möblerna med en möbelsnickare och bildhuggares ögon, det är alltid nytt att lära. När jag åkte till reservatet på morgonen så fotograferade jag gården utvändigt innan besökare fanns på plats.

Det blev en runda på 8 km och en höjdskillnad på endast 42 meter, området är relativt lättvandrat om man undviker de blöta sugande myrvidderna.


Pingstdagen söndag den 5 juni 2022.

Karta över området

Mer information Brurmossen, Länsstyrelsen

Mer information Olsmossen, Länsstyrelsen

 

 

 

 

 

von Echstedtska gården

 


 

En liten rundvandring runt husknuten.
På förmiddagen så gick jag en liten runda på ängen hemma, de första smörbollarna och jungfrulinet börjar blomma, samtidigt som bland annat violer, liljekonvalj, maskrosor, och kabbleka blommar, det börjar bli sommar efter en kall vår.
Av Stockholm+50, den internationella klimat och miljöveckan har man inte hört mycket, de viktiga frågorna hamnar i skymundan i skuggan av kriget i Ukraina, misstroendeförklaringar i Riksdagen och svår Nato anslutning mm, mänskligheten är mer upptagen av att bråka än att lösa problem.
Klimatfrågan är viktig, koldioxidutsläppen måste ner, samtidigt som alternativen vindkraft och biobränsle inte får förstöra och överutnyttja naturen, förnyelsebar energi är bra men det finns gränser för hur stor mängd energi man kan utvinna utan att det blir en negativ effekt på naturen. Men alternativet energibesparing och livsstilsförändringar är inget man vinner röster på, få vill sänka levnadsstandarden för att rädda planeten.
Kärnkraften diskuteras, men även den har sina begränsningar och problem, även energimetaller tar slut så småningom och radioaktiviteten går inte att trolla bort, allt fler länder använder resterna till att tillverka kärnvapen för att skydda sig, men om de används så utplånas hela vår civilisation.
Skogen som jag värnar om vill de flesta partier utnyttja allt hårdare, som ”kolsänka” vilket är ett snedvridet argument och för att öka välfärden, borta är Miljöpartiets inflytande och den förra borgerliga regeringen skyddade skog i stället för att diskutera avregistrering av nyckelbiotoper mm.
Vi får hoppas att det som är skyddat får förbli skyddat för kommande generationer.
Nu får jag stänga av medierna och ta en ny promenad.


Pingstafton lördag den 4 juni 2022.

 

 

 


 

Äntligen regn.

Nederbörden har i princip uteblivit i en och en halv månad i Myrom, regnområdena har undvikit hembyn och fallit någon mil bort, men idag så har det kommit såpas mycket att det är vått och vattenpölar har bildats på vägen.
Jag gick en runda på ängen där de första liljekonvaljerna har börjat blomma, men antalet gullvivor är förhållandevis få och små på grund av torkan.
I morgon är jag ledig på kristihimmelsfärdsdag, det har gått 2000 år och vi firar fortfarande och väntar.

Jag hade tänkt mig en fisketur under helgen men jag har lämnat in min bil på reparation, bromsbelägg + ABS-givare måste bytas.


Jag läste i Arvika Nyheter att man nu börjar planera för en vindkraftspark vid Fogdegroparna i Koppom Eda kommun i ett vildmarksområde med flera naturreservat omkring, en etablering där är värre än vid Björnetjärnsberget, men bättre än om det placeras 5 km söder ut.
Förnyelsebar energi är viktigt, men många fina områden kommer tyvärr att förstöras när klimat/energi står mot naturvård, vem vill åka skidor på Sagesätra och vandra säterleden om 5–10 år?

Fogdegropsmossen har även högsta värde i våtmarksinventeringen och ett rikt fågelliv, och en vindkraftspark på ett avstånd av två kilometer kommer att förstöra utsikten vid naturreservatet Gatefjällsbranten och vildmarkskänslan i reservatet Järnskogsfjället mm.

Karta Fogdegroparna

Det är en stor tragedi som river i själen, att vi måste offra vildmarken och vildmarkskänslan för att Rädda klimatet med storskalig vindkraft där nästan inga människor bor. De borde kanske stå nära tätorterna? 

onsdag den 25 maj 2022.

 

 

 

 


 

En tur till Ritamäki 7 torpsleden och Danshallsmyrarna-Særkilamp
I dag tog jag en dag kompledigt och åkte till Ritamäki där jag gick 7-torpsleden och följde riksgränsen norr ut tills jag kom in i det 1000 ha stora vildmarksområdet, med naturreservat på båda sidorna av gränsen.

Jag började min vandring nere vid sjön Lomsen och gick norr ut emot finngården Ritamäki, nere i dalen så hade inte björkarna vecklat ut sina löv, men uppe vid Ritamäki så hade det börjat grönska både i träden och på marken.
Vitsipporna blommade för fullt, ängsviol, liljekonvaljerna kommer att blomma i tusental om en vecka.
Man hade renoverat ett uthus och hustaket på ett fullt godkänt sätt, man hade använt tätvuxen fura till timmerarbetet.
Jag gick vidare till övre delen av Ritamäkis ängsmarker och åt lite frukost, det är en riktigt fin utsikt här uppe.
Nu fortsatte jag sjutorpsleden norr ut förbi en husruin av gården Valli och vidare till gården Kissalamp vars inägor hade vuxit igen betydligt mer sedan jag sist besökte gården för kanske 20 år sedan, gården är i ett mycket dåligt skick, det är tråkigt att sådana hus förfaller, det borde ju kunna bli ett fint fritidshus.
Nu gick jag ner till riksgränsen vid tjärnen Kissalamp där det är enkelt att gå norr ut upp till Danshallsmyrarna och Særkilamp, riksgränsen fungerar som en gigantisk vandringsled.
Uppe vid Sorsamyren så finns det ett par små tjärnar där jag såg två tranor som spaterade, och en knipa som skrämdes när jag närmade mig, här blommade även roslingen? med sina rosa blommor, ännu ett vårtecken.
När jag kom fram till naturreservatet Danshallsmyrarna så gick jag åt nordöst igenom ett par fina nyckelbiotoper, den första hade gamla tallar med pansarbark uppe på ett litet berg, och nästa nyckelbiotop var en bäckravin med granskog och mycket grön mossa på marken. På vägen upp till myrmarkerna så såg jag en hel del brända torrakor som har stått där sedan den förödande skogsbranden på 1800-talet som utplånade en stor del av skogen.
När jag kom upp till myrmarkerna så öppnade sig landskapet, det är en frihetskänsla att se en obruten horisont i fjärran, jag gick norr ut upp på ett par bergknallar med mycket fin utsikt mot Norge, jag såg sjön Særgilamp där nere med sin blåa vattenspegel och jag tog sikte emot sjön.
På vägen ner emot Norge så passerade jag en stor silverfura, mäktig vid en bäck, här stannade jag för att fylla på vattenflaskorna, det är nödvändigt att dricka mycket i värmen när man gör en hård vandring.
Jag kom så småningom ner till Vesle Særkilampi där vattnet glittrade genom trädstammarna när jag vandrade ner till vattnet där jag kylde av huvudet lite. Nu följde jag den östra sidan norr ut och sedan genom en sumpskog med en ”heltäckningsmatta” med smaragdgrön björnmossa upp till tjärnen Bukkilampi som har en närmast urskogslik strandskog, åtminstone gammal för våra trakter.
Det var så vackert att jag stannade för att äta mina ostmackor och njöt i vårsolen när jag hörde Glassbilen? Nej det var göken jag hörde, enträget kokoade han i ett träd en bit bort, jag fick några foton av göken som ständigt stördes av en rival som gjorde utfall, något liknande har jag inte sett på så nära håll förut.
Jag gick väster ut emot tjärnen Særgilamp där stora klippblock närmast hindrade min promenad genom naturskogen, här var det mycket trolskt, och jag skulle inte förvåna mig om vargflockens lya finns under ett sådant klippblock, men här såg jag enbart en gammal vargspillning.
Det blåste kraftigt på den stora tjärnen och nu var det dags att gå tillbaka emot bilen, jag gick nu söder ut emot riksgränsen, den stora vandringsleden tillbaka till sjutorpsleden, men det var en bra bit att gå och ganska kuperat.
Framme vid sjutorpsleden så gick jag in i Norge, leden var mycket välskött och lättvandrad jämfört med den obanade terrängen, jag fortsatte fram till Lebiko som är en vacker fin gård, välskött med öppna inägor, det verkar nästan vara något slags hembygdsgård.
Jag satte mig ner på en stubbe bland vitsipporna och njöt av en kexchoklad och kallt vatten från gårdens källa, en riktigt fin plats.
Nu gick jag söder ut emot Österby där boningshuset och gräsmattorna var välskötta, men inägorna igenväxta, det lönar sig inte med jordbruk i dessa trakter, gårdens ägare satt i en stol och hunden gläfsande, det såg rofyllt ut.
Tillbaka in i Sverige så gick jag förbi Svartbäcken där husen och markerna runt omkring var riktigt välskötta, kanske en sommarstuga?
Nästan framme vid bilen så gick jag förbi den fina gården Lomstorp, men traktens finaste utsikt ut över sjön Lomsen, markerna är kuperade och öppna och gården i mycket bra skick.


Det blev en promenad på 18,9 km, eller närmare två mil, höjdskillnaden var totalt 182 meter, men det kändes mer då det är kuperat.


måndag den 16 maj 2022.

Gps KMZ

Gps KML

 

 

Ritamäki

   

 

Danshallsmyrarna-Særkilamp

 

   

 

 

Sjutorpsleden