Drevfjällens natrurreservat, Härjåhågna och en liten del av Norska sidan.

Drevfjällens naturreservat, vid den sydvästra delen, vid gränsen till Norge, är lättast att nå om man åker till platsen från Norge och parkerar vid Nyseter. På vägen till Nyseter, åker man över kalfjället, där många mindre vandringsleder finns, mycket folk gör sina lättvandrade promenader här uppe, där man har en god utsikt över det norska myr och urskogsreservatet, Kvisleflået (ca 6 000 ha), som gränsar till det Svenska reservatet, som är ca 33 000 ha stort och som innehåller Dalarnas största sammanhängande opåverkade urskogsområde på 1500 ha.
Området på Svenska och Norska sidan, är syd Skandinaviens största sammanhängande naturskogsområde på ca 35 000 ha, helt utan bilvägar, ett ingenmansland, där man kan uppleva den totala tystnaden, endast skogens egna ljud kan man höra här.
Nere i urskogen finns det några mindre knappt synliga stigar och någon skoterled, som används på vintern, men det är inte många människor som vandrar nere i urskogen, vilket är synd, för här kan man få se mäktiga urskogstallar, brunröda i barken, med förvridna trädstammar. På de gamla silvergrå torrakorna växer den giftiga gula varglaven, och andra utrotningshotade lavar och svampar.
Ovanför urskogen och nedanför kalfjället finns den välskötta sätern Röskåsen, som har en fin slåtterflora. Röskåsen är en öppen raststuga, en parstuga, där det ena rummet är öppet för övernattande fjällvandrare.
Området är en riktig guldklimp, för här kan man uppleva en ostörd natur, där naturen själv råder, en äkta vildmark.

Bildspel, hög upplösning. 2011

Bildspel, hög upplösning 2013

drevfjällens naturreservat

Information Länsstyrelsen.

Information norskt reservat.

Dala floran.

Karta/Map Skogsstyrelsen

  urskog
 

fjällurskog drevfjällen härjehågna
nordisk stormhatt drevfjällen urskog
varglav fjällskog
   

 

Nyseter

Nyseter säter härjehågna

 

urskogstall torraka fjällurskog

 

Röskåsen.

röskåsen fjälläng parstuga
drevfjällen raststuga röskåsen fäbod

 

fjällbjörk drevfjällen urskog
ljungpipare snölega härjehågna
drevfjällen urskog drevfjällen prasollmossa
   

 

tallurskog dalarna drevfjället
törestubbe småspov
urskog

 

 

urskogstall tallåga

 

härjehågna urskog härjehågna
drevfjället drevfjällen drevdagen
   
urskog drevfjällen fjällurskog

 

 

nordisk stormhatt

 

 

 

Vandring bland trädjättarna i Drevfjällens naturreservat.

På fredag eftermiddag åkte jag upp till norra dalarna, och hade först tänkt mig en vandring i Töfsingdalen, men där regnade det, så jag valde Drevfjällen, som ligger 5 mil söder ut. Drevfjällens Naturreservat har södra Skandinaviens största tallurskog och tillsammans med de norska reservaten, så har området det största natur och urskogsområdet i södra Skandinavien, området är ett enormt stort väglöst land, som jag bara har undersökt i urskogskärnan.
Strax innan kl. 6 på morgonen började jag min 12 timmarsvandring, och jag gick först söder ut i den frodiga dalgången med ängsbjörkskog upp till en tjärn och sneddade sedan upp till Gråhön som är en liten fjälltopp, med fin utsikt över fjällvärlden och urskogen i norr. Uppe på fjället såg jag en kungsörn segla i sitt majestät blickandes över skogslandskapet där under. När jag satt där uppe, så valde jag ut områden som jag ville besöka och tog ut kompass riktningen mot Stegoltjärnen och började min vandring nedåt. Så småningom kom jag ner i fjällbjörkskogen som snart över gick i urskog. Det var nu som alla mygg, knott och diverse andra blodsugande insekter började surra kring mig, först blev jag lite smått vansinnig, men senare vande jag mig mer och mer, men jag lider fortfarande av ”vildmarks tinnitus”.
Skogen runt tjärnen var magnifik, en grovvuxen urskog, där vissa av träden är mer än 500 år, med nertryckta och tvinnade trädkronor, det var här jag reagerade på ett ljud några tiotal meter bort, en björn? nej det var en älgko med kalv, som stod i en bäckdrog och åt frodiga växter, så jag började prata lite för mig själv, för att bli upptäckt, och älgarna drog i väg.
Här nere kring Stenoltjärnen och Opplagstjärnen, så var det en vacker mosaik, med tjärnar, myrar och små kullar, där urskogen kändes oändligt stor och helt orörd, en helt unik miljö som man annars bara kan hitta uppe i norrland, det är en bortglömd ursprunglig värld, som få människor, utom möjligen lokala jägare besöker.
När jag sett nog av urskogen gick jag uppåt, mot sydöst, och passerade ett skogsklätt berg, med stora höga klippor och korta grova tallar. Jag såg en fin vy och lutade mig mot en klippa för att få stöd för kameran, när jag hörde surr, men eftersom jag redan var bedövad av myggsurr, så upptäckte jag först inte att det var jordgetingar, men sedan blev det fart genom skogen, med ett svart moln som förföljde mig i bakhasorna.

Nu började skogen övergå i skogsstäpp, med enstaka solitärträd, och solen stekte obarmhärtigt i uppförslutet och jag fick hinka i mig vatten och ta pauser, för att inte få värmeslag, och det var först uppe vid sätern Röskåsen som jag fick en välbehövlig upphämtning, innan jag gick tillbaka över fjället till bilen som väntade. När jag närmade mig slutet, för det kändes så, hade jag ont i hälsporren och fick även mycket smärtsam kramp i båda låren, så det var av ren viljestyrka som jag tog mig fram, med 12 timmars hård vandring i benen.

söndag den 7 juli 2013.

 

 
     
 
   

 

Panorama över urskogskärnan i sydvästra delen av Drevfjällens Naturreservat.
Bilden är tagen från Gråhön mot norr, med norska gränsen (Härjåhågna) till vänster i bild och med fjället Vithågen till höger i bild.
Panoramat går att Zooma och är av extremt hög upplösning, bra vid planering inför besök, då man i förhand kan välja platser man vill besöka.