Kinnekulle

Nu åkte jag hemåt på den östra sidan av Vänern för att helt enkelt runda en av Europas största insjöar på en dag och jag åkte emot Kinnekulle.
Jag ställde in Google Maps på Österplana kyrka, men hamnade i stället vid Medelplana kyrka på samma kulle några km väster ut, GPS en var helsnurrig, för när jag sedan ställde in den på Munkängarna så ville den köra helt fel, så jag följde kartan i stället och åkte till Munkängarna.
Här är det en grovstammig högvuxen skog av ask alm och lind, en närmast parkartad miljö där ramslökens vita blommor täcker marken om våren och fyller rummet bland träden med sin doft, kvällssolen strilade igenom trädkronorna på ett mystiskt magiskt sätt som endast kan uppstå i en pelarsal som håller uppe trädkronorna som i en katedral där grenarna tjocka bär upp själva lövverket.
Jag hann inte stanna särskilt länge utan åkte tillbaka till stenbrottet som är närmast berömt för sin dramatiska karaktär med sin konstgjorda tjärn i mitten som bildades när man övergav stenbrytningen, ännu mer dramatiskt lär det bli i framtiden när växtligheten kommer tillbaka som vid Österplana Hed som jag nu åkte till.
Vid Österplana finns ett så kallat alvar liknande det på Öland och med samma typ av växtlighet, jag fick bland annat se axveronika som jag inte sett tidigare och ett fåtal växter som ännu blommade som brudbröd, ängsvädd, rödklint, krissla och kardborre mm.
Jag hade tänkt besöka heden på försommaren vid något tillfälle, för då täcks marken av diverse orkideer och andra ovanliga växter som inte finns i mina trakter.
Nu började solen sänka sig emot horisonten och jag valde att åka hemåt för att sluta cirkeln runt den stora sjön.

tisdag den 13 augusti 2019.

Mer information Länsstyrelsen

Mer information Västsverige