Olavsgruva

Nu hade jag tänkt åka till Røros för att fotografera äldre träbebyggelse, men där var det fullt med folk, så jag drog till Olavsgruva istället, den dåliga vägen gick över ett kalfjäll som skapats av att man avverkat skog till gruvbrytningen som pågått sedan 1600-talet fram till slutet av 1900-talet. Jag kom slutligen fram till den gamla gruvan där det fans ett slags turistcenter med utställning. Jag frågade om det var inträde och de frågade om jag skulle ner i gruvan. Jag betalade den extra summan för att få gå ner i underjorden, och blev samtidigt uppmanad att ta på mig varma kläder för att klara kylan. I den 30 gradiga värmen så kändes det lite udda att ta på sig varma kläder, men väl nere i den kalla gruvan 50 meter under markytan så var det riktigt behagligt att vara välklädd. Guidningen varade ca en timma och man fick veta det mesta om gruvbrytningen från 1600-talet till 1900-talet. Det var stor skillnad mellan de olika delarna av koppargruvan. De sotiga väggarna i de äldre delarna skvallrade om arbetsmiljön i 1600-talsgruvan där man knackat loss stenarna förhand i mörkret samtidigt som de heta sotiga svavelångorna från eldarna (eldsprängning) nere i gruvan har varit ett levande helvete för gruvarbetarna. Bättre var det nere i 1900-talsgruvan med halvmodern luftborrsutrustning elbelysning och järnvägsräls. Nere i det stora bergrummet centralt i gruvan så var det som att befinna sig i en bergasal där trollen skulle ha bott om man stängde gruvan för turister, helhäftigt med grova pelare av värdefull kopparmalm som håller uppe bergrummets tak. När jag klev upp ur gruvan så var det som att mötas av en het bastu ute i solen, så jackan åkte av direkt, men jag var ändå skönt avkyld i en halvtimma efter besöket.
Olavsgruva är helt värt ett besök och guidningen sker i två separata grupper, en grupp på Engelska och en på Norska som jag begriper bättre, för då går det åtminstone att tala med guiden.

Fredag 3 juli 2015

Mer information Rørosmuseet.