Ryttersfjället

Först åkte jag igenom Koppom och tog av vid Beted, strax där efter så passerade jag Stommen, en gård där min farfar växte upp, han talade alltid lyriskt om detta ställe på jorden, ett par Km där efter så svängde jag av vid Remjäng, en by som ligger högt med betade och välskötta marker, man får hoppas att lönsamheten inom de agrara näringarna ökar så att det öppna kulturlandskapet får vara kvar, många gårdar i bygden har lagts ned och vissa marker börjar bli igenväxta med sly, några sådana marker i Remjäng (olika stavningar) har blivit till lövskogar som nu har naturvårdsavtal för att gynna hackspettar mm på gott och ont för dessa marker har tidigare varit kuperade ängar och hagar.
Jag gjorde en liten avstickare till vattensågen i Remjäng innan jag åkte vidare för att besöka Ryttersfjällets naturreservat ett par Km längre bort och stannade strax innan gården Kullen. Min vandring började längs en åkerkant och jag fotade Kullen med sina synnerligen välbevarade uthusbyggnader som stod som en liten borg på en bergknalle.
Där åkrarna slutade strax innan Kullemossen så började min vandring i reservatet. På en mosse i närheten så bröt min farfar torv till strö i ladugårdarna en gång i tiden och han berättade även att han gick uppför Ryttersfjällen varje helg, upp till sätrarna där man hade djur på den tiden, antagligen strax före andra världskriget. Jag förstod då inte att promenaden är ganska tung i sluttningen, med sina ca 200 höjdmeter. Längst ned så var det en grov granskog med stora aspar och det var lite svårt att ta sig upp, längre upp så blev det en blandbarrskog med inslag av naturskog, men den stora överraskningen kom när jag kom fram till en blockrik, djup bäckravin, där skogen var trolsk och mörk, mossan lyste som grön smaragd i solskenet som började bryta fram ur dimmorna.
Utanför reservatets norra sida så var det ett kalhygge med utsikt över den bördiga dalgången runt Koppom, där min farmor och farfar hade sitt ursprung till största delen. Jag vandrade vidare uppför berget och tallskogen blev allt mer dominerande och uppe vid Stugmyren så blev känslan nästan lite vildmark där några tjädertallar stod krumma och gamla och att det finns tjäder här uppe i den övre delen av reservatet fick jag erfara då det brakade till i trädkronorna och sedan ett smatter av vingslag i luften.
Den översta delen av reservatet var den mest naturskogslika delen med sina gamla tallöverståndare bland gistna granar.
På vägen ner så fick jag se en älgko en bit bort och när jag senare gick tillbaka mot bilen i den täta granskogen, där doften av älg var påtaglig, så klappade jag i händerna för att inte hamna i en prekär situation, något som jag har erfarenhet av.
På vägen ner så gick jag söder om bäckravinen igenom en vacker ganska grov halvöppen tallskog som får en möbelsnickare att slicka sig om munnen, kvistfritt tätvuxet virke, troligen fönstervirke.
Allra längst ned så fick jag problem, det var riktigt brant och nedanför vid mossen så var det en våtmark, välj den norra sidan upp och ner i reservatet.

söndag den 21 maj 2017.

Mer info Länsstyrelsen

Karta/Map Skogsstyrelsen

Karta GPS, passar till androidappen Custom Maps mm, kopiera filen till appens mapp i mobiltelefonen så fungerar det. Funkar även i Google Earth.