Norge-träning på Ränkesedsnipan.
I dag gick jag i Arvika kommuns brantaste och eländigaste terräng med en total höjdskillnad på ca 165 meter, för att härda mig inför semestern. Norska urskogar ligger ofta mycket otillgängligt, exempelvis så motsvarar min vandring 2014 till Vettismorki = Ränkesedsnipan x 5
Jag åkte till Ränkesedsnipan som är ett välkänt besöksmål i våra trakter, vid parkeringen började jag vandringen på den väl upptrampade stigen som går fram till utsiktspunkten vid den höga lodräta branten, men givetvis så gick jag inte nedför och uppför denna då jag inte är någon bergsbestigare, men jag höll mig så nära branten jag kunde och vågade för att få de häftigaste vyerna.
När man går till utsiktspunkten så går man igenom naturskogar som är klassade som nyckelbiotoper och som är frivilligt skyddade enligt Bergvik skog som äger större delen av området, som borde bli naturreservat. Från utsiktspunkten så följde jag branten söder ut och ner i terrängen stundtals igenom en av traktens mest urskogslika natur, med mycket gamla och av naturkrafterna vridna tallar. Man får hela tiden hålla koll på att man inte går för nära något stup och att man inte hamnar på någon klipphylla som man inte tar sig vidare ifrån, det hände ett flertal gånger att jag fick vända och ta en omväg.
Längre ned i sluttningen blev det än mer dramatiskt där stora gamla jättegranar stod i en sänka, jag tvivlar att självaste John Bauer såg sådan vild natur och ner emot sjön Ränken så hade det bildats ett klipphav, nästan av den typen man kan se i Rogen området, Töfsingdalen inräknat, med den skillnaden att det här växer ädla lövträd som skogslind och hassel, branten är vänd emot sydväst och har ett gynnsamt klimat.
Jag gick norr ut längs sjön och vandrade stundvis upp emot branten för att få vyer och på några ställen så såg jag även ek växa bredvid mångstammade lindar och flerhundraåriga jättetallar med den ovanliga talltickan växande på stammarna ibland. Jag vill inte störa pilgrimsfalken som lär häcka i den brantaste delen av berget som borde beläggas med klätterförbud under häckningstiden. Lite längre norr ut där branten börjar avta så blir branten allt brantare och lutar med överhäng ut över en frodig mycket trolsk naturskog av grova dimensioner.
Nu gick jag lite mer åt nordost genom en skog som är frivilligt avsatt enligt Bergvik skogs egna kartor, även om jag blir bekymrad att de inte skall hålla löftet då tallskogen har grova dimensioner och är mycket värdefull ur ett ekonomiskt perspektiv, och som möbelsnickare så skulle jag formligen dregla om jag hade sådant virke på sågbänken. Lite längre upp i terrängen så gick jag igenom en promenadvänlig vacker tallskog som växer på mager mark, upp till ett naturskogsområde som är både på bolagets mark och på privatmark, med utsikt över sjön Ränken. Här vid en mosse ett par hundra meter norr om Sniptjärnet så hade Bergvik Skog avverkat ett område utanför den frivilligt skyddade delen och kontrasten till naturskogen blev brutal, Ränkesedsnipan måste få ett permanent skydd som naturreservat. Vid Sniptjärnet tog jag en liten matpaus, min andra och sista för dagen i närheten av en riktigt gammal tallöverståndare. Nu gick jag emot Ränkesedsnipans högsta punkt och passerade en liten mosse där det fanns ett par aspar som redan hade fått gröna löv, löven brukar vara svagt rödfärgade på så här dags på våren. Väl uppe på de kala berghällarna på högsta punkten så blev jag nästan häpen över åldern på några av tallarna, skogen kommer här att likna Dalarnas urskogar redan om hundra år eller så, en säregen natur som även påminner lite om vissa skogar nere i Dalsland. Nu gick jag ner emot bilen genom en skog som jag redan beskrivit och skall jag summera naturupplevelsen på en tiogradig skala så ger jag den en åtta, området är ett av våra allra finaste naturområden i våra trakter om man vandrar utanför vandringsleden i de mer otillgängligare delarna av Ränkesedsnipan.
Söndagen den 15 maj 2016, Pingstdagen
Karta/Map Skogsstyrelsen
GPS-karta, fungerar bla i Androidappen Custom Maps och i google Earth.
|
|
.jpg) |