Gylterudsgrottan

Det fanns en liten risk för åska på eftermiddagen så jag valde att åka en kortare sväng till grottan i Gylterud knappt 2 mil bilväg.
Området har nyligen blivit skyddat som ett biotopskydd på hela 18.8 hektar + ca 8 ha naturvårdsavtal och nyckelbiotoper. Det är en brant ca 150 meters höjdskillnad beroende på hur man räknar, jag gick ända upp till Rinntorp.

Jag försökte först köra in på en skogsbilväg som leder fram till grottan, men då det stod privat väg så stannade jag på en parkeringsficka vid Gylterudsviken. Nu började jag min vandring först längs landsvägen och sedan bygatan upp igenom Gylterud, jag ville inte chansa och trixa med bilen mellan husen, men det var värt promenaden backen upp då husen låg vackert med fin utsikt över sjön Mangen, stundom inbäddade i ett hav av vitsippor.
Vid Bråtängsdammen så hade man röjt undan en del buskar så att vattenspegeln nu låg blank som en skogstjärn, nu var det inte långt kvar till grottan då jag kände en röklukt, det var en lägereld som pyrde vid en lägerplats nära sevärdigheten.
Nu började de stora klippblocken torna upp sig, stora som hus under den lodräta bergsväggen ovanför, man känner sig liten i jättarnas land, för det är här som Bergdösen och Bergkullan bor inne i berget, det är ett litet sagolandskap med gamla träd och stora klippor, det sägs att fôlk i Gôltere ä släkt mä jättera å att dä ä däfför som di ä grymt starke, så det var tur att jag inte råkade på en ortsbo, även om jag såg några som utförde diverse vårsysslor i trädgårdarna.
Själv så har jag Mangskogsblod i mina ådror, men jag är inte särskilt storväxt och tur är det när man skall passera grottmynningen, en svag kall vind mötte mig i öppningen i försommarvärmen och antagligen så var det därför som håret reste sig på mina armar och i nacken.
Mörkret mötte mig, det var kallt, bara droppljud från Berga salens tak hörde jag nu, tankarna trängde sig på, bergtagen för resten av livet, vad har jag gjort, jag samlade mina tankar och ställde om hjärnan till det vetenskapliga läget, jag befinner mig nu inte i en riktig grotta utan i utrymmet under ett antal stora klippblock, börjar de röra på sig så blir man krossad, men de har stått så här i århundraden så sannolikheten är liten. Det var några små strilar av ljus som nådde ner hit och jag gjorde några halvbra försök att fotografera mig själv i utrymmet.
Grottan är ingen plats att stanna på någon längre tid, så jag gick ut och utforskade omgivningen, jag klättrade upp i sluttningen ovanför grottan och fick några dramatiska vildmarksliknande vyer över stenhavet. Längre upp så blev det lite trixigt att ta sig fram på klipphyllorna, men uppe på en avsatts så var det en ganska fin utsikt över dalgången där bäcken rinner, och ännu högre upp så stod det riktigt gamla tallar, nästan urskogsträd vid branten, det är på sådana här ställen som de gamla träden har fått stå kvar som en rest av gammelskogen. Jag följde branten i nyckelbiotopen sydväst om skyddsbiotopen norr ut emot den skyddade branten tills jag kom fram till en nästan ravinformad dal och sedan upp igen emot nya branter med partier av riktigt gammal skog, området påminner lite om Torps bergsbrant. Nu kom jag fram till några riktigt fina utsiktspunkter med grandiosa vyer över sjön Mangen och Mangskogens vackra levande kulturlandskap med små gårdar, här stannade jag för en paus med kexchoklad och vatten.
Nu gick jag upp på Gylterudsberget där det finns ett natura 2000 område med Lövbrännelik successionsmark värdefull för insekter och hackspettar, sedan var det dags att gå nedåt i terrängen emot Rinntorp.
Skogen öppnade sig, vitsipporna låg i stora sjok på ängarna när jag närmade mig den gamla finngården med välbevarade byggnader, gården har inte längre fast boende så jag gick upp på gårdstunet där jag stått tidigare en gång i början av 90-talet då jag tillsammans med mina föräldrar hälsade på Rogne Ander som bodde där då. Rogne hade mycket att berätta, även om jag inte minns särskilt mycket förutom att jag bäst minns vyerna inifrån huset ut över de starkt sluttande ängsbackarna som han nyligen röjt upp, det var en stark inspirationskänsla inför det projekt som jag själv nu driver, de skogsfinnska rötterna lockades fram.
Här skulle man kunna sitta en hel dag, men jag gick nu tillbaka emot branten, det var svårt att hitta ner längs branta klippavsatser igenom skyddsbiotopen, men det var värt mödan för naturen är här ovanligt trolsk. Längre ner så började en frodig storväxt granskog ta form nedanför branten, med hasselsnår både här och där, marken är näringsrik med blåsippor, ormbär, ormbunkar och trolldruvor, kanske var det här som Bergdösen och Bergkullan skördade sina druvor till sitt förtrollade vin som de bryggde i kitteln de lånade ut till Gylterudsborna som gjorde att de klarade slåttern på tre dagar i stället för tre veckor.
Nu närmade jag mig Bråtängsdammen igen och började min vandring ner igenom byn Gylterud, lite seg i ena knät som jag sträckte förra veckan.
Det var en riktigt fin tur även om det finns både kortare och enklare vandringar längs stigar och traktorvägar, men det är i obanad terräng som de vildaste partierna finns, väl värt ett besök.

Kristihimmelsfärdsdagen 10 maj 2018.

Mer info Visit Arvika

Karta/Map Skogsstyrelsen

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.