t

På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


Kattungarnas utveckling vecka för vecka.

Jag kommer hädanefter enbart att lägga in bilderna på den nya sidan nedan.
Ny Sida! se fler bilder på kattungarna två av dem kommer att bli till salu vid 12 veckors ålder den 1 é November

Kattungarna fyllde sex veckor i dag och det börjar bli svårt att hålla koll på var de är när de inte sover under soffan, alla kattungar äter nu fast föda och går på lådan när de är nödiga.


onsdag den 19 september

Hona 1

Bokad tills vidare.

Hona 2

preliminärt så skall jag behålla henne.

Hane

Till salu 1é november

Jag vill helst att han hamnar som en fri okastrerad inne och utekatt på landsbygden, men accepterar även att han kan bli en kastrerad innekatt.
Pris: avmaskning + vaccineringskostnaden mm (första vaccineringen). totalt ca 800 kr

 


 

Vinden är isolerad.
I går och i kväll efter jobbet så har jag isolerat klart vinden.
Tidigare så gjorde jag en trappa upp till vinden som tidigare endast varit isolerad till hälften, jag brukar stänga av övervåningen på vintern av den anledningen.
Övervåningen har tidigare endast fungerat som förråd, men nu så kommer bostadsytan öka med ca 60 kvadratmeter till drygt 140 kvadrat.
Nu så kommer jag att fortsätta med renoveringen, väggar och tak så att det skall bli klart under vintern, nu kan inte kylan stoppa mig längre.


måndag den 17 september 2018.

 

 


 

En tur till Näshöjderna, LM Ericssons minnesgård och Kullefjället i Högerud.
Det blev en tur söder ut i det fina höstvädret, arbetet med att isolera vinden får vänta tills i morgon.

Jag åkte ner emot Klässbol och vid Fjöle så svängde jag av emot Värmskog och när jag kom ner till sjön Värmeln så svängde jag norr ut (v 672) tills jag svängde väster ut på landtungan emellan N och S Nässtjärnen, landskapet och kulturbygden är vacker, synnerligen fint vid Södra Näs, vackert skötta gårdar och marker till skillnad från vissa andra platser i bygden. Det är lite speciellt att åka igenom bygderna söder om Arvika, vissa delar är välskötta och andra har mycket igenväxta marker och fallfärdiga hus, landskapet är vackert, men mer än hälften av åkermarkerna och nästan all ängs och naturbetesmark är borta sedan länge, småskaligt jordbruk lönar sig inte här.
Jag parkerade i Norra Näs och gick en bommad skogsbilväg upp igenom ett område som kallas Näshöjderna, det är ett Riksintresse för Naturvård, men domineras främst av kalhyggen och ungskog i dalgången, tanken var kanske annorlunda från början på 70-80 talet när skogen sköttes som bondskog, för några större naturvärden finns inte kvar, däremot så är geologin relativt välbevarad frånsett ett par skogs och traktorvägar, för här kan man studera geologiska fenomen som uppstått då havsytan gick ända här uppe för 10 000 år sedan strax efter att den mer än 2000 meter tjocka inlandsisen smält efter istidens slut. Sedan så har Skandinavien rest sig ett par hundra meter efter att trycket av glaciärerna lättat, samtidigt som havsnivån globalt sett höjdes med 120 meter av all smält is. Kanske kommer sägnerna om en syndaflod ifrån de här händelserna då den drabbade hela världen med översvämningar.
Själva Stentorget som är huvudattraktionen var inte det fina besöksmål som jag trodde rent upplevelsemässigt, det var ett kalt område i en ungskog med mycket sten, visst kan man föreställa sig havet med sitt sälta vatten skvalpa bland stenarna, men skall man bege sig hit så får man främst vara intresserad av geologi för naturen var trivial. Det kan vara lite finare utsikt på bergen runt dalgången, men skogen verkade inte speciellt gammal.
Nu åkte jag några Km väster ut till LM Ericssons minnesgård, Det var här han växte upp Lars Magnus, bondpôjken i frå Vegerbol, då han föddes 1846 så kunde väl ingen tro att han skulle grunda ett av våra största företag, till och med min mobiltelefon bär hans namn (Sony) Ericsson, vem kunde då ana den tekniska utvecklingen när det gäller telekommunikation. Själva minnesgården är välskött, huset och gräsmattan, men gården i övrigt är i förfall, uthusen har dåliga tak och det är sättningar i ladugården, samt åkrarna börjar växa igen, om ett par decennier så står huset i den täta skogen med omkullfallna uthus, det kommer inte ens påminna om hur L M Ericsson växte upp med vida vyer och sjöutsikt.
Anledningen är antagligen att gården är avstyckad, endast tomten sköts exemplariskt, lite synd kan jag tycka.
Det finns silvergruvor 1,2 Km ifrån gården, men jag valde att inte gå dit den här gången, jag har varit där tidigare, även om det är länge sedan.
Jag åkte norr ut igenom Stavnäs och Högerud igenom ett ömsom vackert kulturlandskap och ömsom igenväxt ödebygd, det var vackrare förr, jag åkte ofta här på 80-talet då mina föräldrar besökte några släktingars sommarstuga så jag minns hur det såg ut då.
Jag stannade i Högerud strax öster om Humsjöns södra ända på en vändplan vid sidan av vägen.
Målet var att besöka höjden mellan Kullefjället och Stormossen där Arvika Kommuns största sammanhängande kontinuitetsskogsområde lär finnas enligt en karta jag har sett, Länsstyrelsen skall inventera kontinuitetsskogarna i länet har jag läst på deras hemsida.
Kontinuitetsskog är ingen urskog eller naturskog utan en traditionellt skött bondskog som aldrig har kalavverkats, så där kan det finnas värdefull natur kvar.
Skogen jag besökte var i stort sett obrukad de senaste årtiondena, men dess för innan så har skogen varit putsad och skött med blädning, luckhuggning och dimensionshuggning i århundraden, Högerud är en gammal byggd där det inte har funnits urskogar och naturskogar sedan medeltiden, men vissa naturvärden har bevarats tack vare att man har skött skogen omsorgsfullt med dagens mått mätt.
Skogarna sköttes så ända fram till 70–80 talet, jag är uppväxt med en så kallad bondsåg på gården dit skogsbönderna åkte med sina stockar för att såga på våren, efter att de hade huggit i sina blädningsskogar på vintern, det fanns alltid träd kvar i skogen till kommande generationer även om inte avkastningen var lika hög.
I stort sett så vandrade jag upp längs södra sidan av bäcken till Yxnetjärnet och ännu lite mer söder ut på vägen upp, skogen var fin att vandra i, en exemplarisk svampskog med stora träd, ett par hundra meter sydväst om tjärnen så såg jag ett blädningshygge, eller en gallring av skogen så att skogen glesats ut med olika åldrar av tall, marken var mager, på gränsen till impediment på sina håll, det är så här skogen skall skötas om man vill odla fönstervirke, eller snickarfura, jag önskar att fler skogsägare följde det här exemplet, för det är och kommer att bli brist på kvistfri tätvuxen fura i framtiden, dessutom så är den här typen av traditionellt skött skog trevlig att vandra i.
Lite längre öster ut på hygget så hade man huggit kalt men det var bara ca ett ha.
Nu gick jag åt nord öst till Stormossen, delvis igenom en skog där man sparat stora frötallar för ett par årtionden sedan, de kommer att bli gigantiska nästa gång man hugger om 60–70 år, knivfura som man svarvar faner av. Stormossen var en typisk orrmosse där orrarna spelar om våren, jag såg inga orrar, men där emot så såg jag tjäder fyra gånger under vandringen, lite unikt i dagens skogar.
Mossen gav lite vildmarkskänsla och lite rymd i den annars täta skogen, träden är inte så gamla men en och annan tjädertall pryder myren.
Norr om mossen så var terrängen lite mer varierad och kuperad, men ändå en lättvandrad blåbärsskog, här fanns det någon liten brant som gav perspektiv i naturen som annars var svårfotograferad. När jag passerade ett par gamla aspar med bårdlav mm så fick jag se två ormar i stenskravlet, de tyckte inte om att jag ”snokade” omkring så de slank ner i en skreva bland stenarna. Skogen blev äldre ju närmare Kullefjället jag kom och uppe på toppen 203 meter över havet så finns det en liten naturskog med gamla träd, knotiga tallar som är en nyckelbiotop.
Här var det en viss vildmarkskänsla, även om skogen är ung jämfört med äkta urskog, men finns det vildmark i Högerud så är det just här, längst uppe på ”höggda”.
Efter en liten picknick så gick jag nu ner till myren Tolitomme där det växte en synnerligen trolsk skog och sedan söder ut emot Yxnetjärnet igenom en skog som inte brukats på länge, här såg jag även ett par björkar med vrilar, eller kotor som vi säger här i Värmland, det kan även ha varit dyrbar masur i björkarna, mycket tydde på det.
Vid Tjärnen så var naturen påverkad av tidigare slåtter och bete, det fanns gamla enar mm och jag följde bäcken tillbaka emot bilen fast närmare bäcken den här gången.
Längs hela sträckan så finns det synnerligen grovväxt och högstammig fura bland granarna, fina stockar för en snickare, men även en mäktig skog att vandra i, skogen hade ett område som borde vara nyckelbiotop, då det bland annat växte lunglav på en gammal sälg och det finns nedbrutna gran stammar av varierande ålder även om skogen förr i tiden säkert har varit mer städad.
Jag gick en runda på 7,7 km och jag hoppas att skogen får skötas som kontinuitetsskog även i framtiden, för om den håller reservatsklass, vet jag inte, den är relativt artfattig om man jämför med naturskogarna runt Koppom och Byamossarna mm, men storleken och den relativa orördheten gör den till en fin bär och svampskog lämplig för utflykter, dessutom så hoppas jag att det inte blir några vindsnurror där uppe, för det skulle förstöra hela miljön.

 

lördag den 15 september 2018.

 

 

 

Näshöjderna

Karta, skogsstyrelsen

 

LM Ericssons minnesgård

Karta Skogsstyrelsen

 

Kullefjället

Karta, skogsstyrelsen

 

Högerud och Stavnäs

 


 

Dimmig morgon.
Jag vaknade till en dimmig morgon, lite trött då kattungarna stökade runt i natt, en av kattungarna har redan lärt sig att gå på lådan och äter torrfoder och nötfärs.
Jag röstade tidigt nu på morgonen och det blev S rakt över för första gången även till riksdagen, normalt så röstar jag varannan gång på Centern men jag har blivit lite besviken på miljöpolitiken bland annat och Mp politiken upplever jag som idealisk men orealistisk och eftersom jag tillhör värmländsk arbetarklass så blev det som det blev, jag blev en sosse (som småföretagare inom snickeri/hantverk så känner jag mig som en arbetare även om jag är min egen arbetsgivare som sätter lönen efter prestation och efterfrågan, vilket båda varierar över tid, det är inte aktuellt för mig att anställa någon och då spelar valet mindre roll). Ingen i sandlådan vill prata med SD, de får inte vara med och leka, men de fick ingen sympatiröst även om man nästan får lust att proteströsta.
söndag den 9 september 2018.

 

 


 

Inga fler statliga museer av skogen.
I kväll så såg jag partiledardebatten på TV4 och Centerns Annie Löv sa att de inte vill ha fler "statliga museer" i form av skyddad skog, i stället vill Centern öka uttaget ur skogen och göra flygbränsle av skogen mm. Det behövs enorma mängder biomassa för att göra den gröna omställningen, åtminstone om man skall ersätta bensin, diesel och flygbränsle mm med 100 % biodrivmedel i hela världen, när det gäller el så har vissa partier har räknat rätt och insett att den livsfarliga kärnkraften (fjärde generationen?) är den enda vägen att gå för att kunna behålla samma höga och "säkra" energiförbrukning som i dag, vem vill spara? Kd garanterar dessutom säkerheten i 100 000 år. Problemen vid Tjernobyl SVT. Jag begriper mig på radioaktivitet även om det har gått många år sedan jag gjorde mitt specialarbete i Partikelfysik på gymnasiet.
Jag tror inte att jag vågar rösta borgerligt den här gången även om exempelvis Liberalerna har en bra skogspolitik om man vill skydda det sista av det som fortfarande går att rädda för kommande generationer.
För övrigt så finns det åsikter jag skulle vilja plocka från höger till vänster, uppifrån och ner och göra en blå-grön-röd mittenmix någonstans mitt i hårkorset (Gal-Tan skalan), men det verkar vara omöjligt, får se vad jag röstar om jag röstar. Jag har tidigare röstat till Riksdagen C och Mp, (S enbart lokalt hittills) S låg närmast i valkompassen. Skogen betyder mycket för mig rent själsligt.

Centern ligger sist på WWFs lista för skogen och de fick Greenwashpriset 2018 av Jordens vänner, dessutom har Greenpeace åsikter om bioflygbränsle.


torsdag den 6 september 2018.

Glaskogens Naturreservat ej skyddat.


Ett av Glaskogens finaste områden höggs ned för några år sedan, man sparade skyddsbiotoper och någon nyckelbiotop, området borde ha blivit ett ”Statligt Museum”

Äganderätten är viktig, därför så vill jag att staten köper eller byter in särskilt värdefulla områden. Jag tycker även att mindre markägare med hög % andel nyckelbiotoper skall ersättas på ett eller annat sätt. Äganderätten gör att markägaren skall ha stor frihet att bruka "normal" artfattig skog som han/hon vill så länge markägaren följer Skogsvårdslagen.

Äganderätten betyder dock inte alltid att man skall ha rätten att få göra som man vill. En skog med höga naturvärden förlorar sina värden om man kalhugger, men kan bevara vissa värden om man har ett hyggesfritt eller anpassat skogsbruk, i bland är det viktigt att helt skydda skogsbeståndet som kan vara en nyckelbiotop. Frivillig avsättning kan fungera om skogsägaren är den rätta, men kan förändras helt vid ägarbyte, detta är ett problem med skogar som har en flerhundraårig dynamik, ett permanent statligt skydd behövs, "statliga museum"

"Statligt Museum"

Vimyren Naturreservat skyddat för framtiden.

Det har blivit betraktat som vänsterpolitik att skydda naturen, precis som i Trumps USA, jag begriper inte.

 


 

En tur till Björnhöjden, berget mellan Stöpafors och Gräsmark

Jag hade inte tagit en skogspromenad på två månader, vilket kan betraktas som ett rekord för min del, så det var dags att ta en friluftsdag.
Många gånger så har jag tänkt besöka Björnhöjden där den största sammanhängande kontinuitetsskogen söder om Torsby finns, se karta på sidan 65 i grön infrastruktur.
Skogen är dessutom hotad, det huggs i ytterkanterna och den blir allt mindre, det har huggits i skogen även i år. Kontinuitetsskog är sådan skog som aldrig har blivit kalhuggen, så det behöver inte vara någon artrik urskog eller naturskog, utan en sådan traditionell bondskog där man förr i tiden dimensions högg och blädade mm, nu för tiden så är det kalhygges metoden som dominerar helt sedan 40 år tillbaka. Vi har förvandlat den gamla kontinuitetsskogen till skogsplantager på endast ett halvt sekel och det finns ingen ångerrätt.

Tyvärr så såg jag ett nytt hygge som skadat området som är/var ca 440 ha i södra delen och 200 ha i den norra, båda områdena har avverkningsanmälningar.
Skogen på Björnhöjden är det enda som kan motivera att man inte bygger vindkraftsverk uppe på höjden, om storskogen försvinner så blir det som med Fryksdalshöjden där naturen är sönderhuggen och därför den lämpligaste platsen att bygga vindkraftsverk i närområdet.
I riksdagsvalet så är det främst två partier som säger stopp till skydd av mer skog, som det här området, SD och Centern (19 + 9 %), Centern har en bra småföretagare och landsbygdspolitik mm och jag har röstat på dem tidigare, men just nu står det mellan S och M konstigt nog när jag väger in allt.
Jag åkte in ifrån Stöpafors som även har en anrik kvarn och väster ut igenom ett vackert och öppet landskap i Fryksdalen, en riktigt fin bygd, jag åkte upp tills jag stannade några hundra meter före Sundtjärnen där jag stannade på en vändplan.
Min vandring gick väster ut och jag kom snart fram till Bergvik Skogs nyckelbiotop, bolaget har satt av ca 120 ha, nyckelbiotoperna i området, dessa kommer antagligen att få stå kvar då bolaget annars kan få problem med sin miljöcertifiering, men när det gäller den privat och kommunägda marken så finns det inga nyckelbiotoper och inget kan därmed hindra att kontinuitetsskogen huggs ner.
Det var ingen gammal skog att vandra i uppe på höjden endast mellan 100–150 år, samt några riktigt gamla tallar, men området har potential att bli ett riktigt fint reservat utan skogsbilvägar och hyggen, en riktigt fin skog att vandra i för svampplockare och jägare mm. Jag tycker att åtminstone den södra delen borde skyddas 350 – 400 ha, även om det dröjer 100 år innan hela området blir genuin naturskog och urskogsartad om 400 år, med alla nedbrytningsstadier (tall) som i en äkta urskog så tar det 800 år. man måste restaurera de delar av skogslandskapet som fortfarande har förutsättningarna, när det väl har kalhuggits så är det försent.
Fortsatt så gick min vandring väster ut upp till Horntjärnsmyren igenom en talldominerad gammal skog med inslag av naturskog, den blåa vattenspegeln vid horntjärnen speglade vackert skogen när jag stannade för en paus, just den här delen av området är Kommunägd.
Jag lämnade tjärnen och gick NV ut emot Västra Gyltamossen där myrvidderna tog vid, det påminde lite om Byamossarna och här finns ett fint område för både tjäder som jag såg och för orrarna som lämnat några fjädrar från i våras. Myrmarken var fortfarande inte riktigt fuktig efter sommarens torka så kängorna förblev torra när jag gick över den stora hjortronmyren, eller môltemyra som vi säger här i Värmland, personligen så gillar jag inte môlter, "de ä littô beske å vänner tonga i gommen".
I norra delen av mossen så fanns det ett fint parti av naturskog med gammal tjädertall som gav en känsla av vildmark, här gick jag in i skogen en norrsluttning där ett av de få områdena med granskog finns, men torkan i år har plågat granarna så att de blivit lätta offer för granbarkborren, brunt puder fanns på flera trädstammar.
Vid Östra Gyltamossen så gick jag söder ut upp på en bergsrygg med gammal naturskog längst upp, ett fint område som jag passerade på vägen ner emot Norra delen av Horntjärnsmossen. Tyvärr så fanns det ett helt nytt kalhygge vid Blankmossen som nu delar upp en del av området, jag förstår markägarna som inte vill bruka skogen på gammalt vis ("dä ä lättare å järe ett slätthogg än å fare ut sjal mä motorsåga å traktorn") , men hoppas att sådana här fina områden kan skyddas från kalhyggesmetoden igenom ökade anslag eller markbyte.
Lite dyster i sinnet så gick jag tillbaka ungefär samma väg som jag kommit, det är av den här anledningen som jag nu för tiden nästan enbart besöker skyddade naturreservat, för att undvika besvikelser.
Tillbaka vid bilen så hade jag gått ca 9,7 Km, en runda som jag kan rekommendera, åtminstone för de som vill plocka môlter (hjortron).

När vi har nått målet på att 17 % av landytan enligt internationella överenskommelser skall vara skyddad så är jag nöjd, jag är inte motståndare till modernt skogsbruk om vi samtidigt skyddar det som skall skyddas för kommande generationer. Naturvårdsverket

lördag den 1 september 2018.

Karta.


Ny sida fler bilder!

 

 

Hyggen, normalt skogslandskap. Sveriges skogar är till största delen skogsplantager.

 

Kontinuitetsskogen, gammal bondskog.

 


 

Midnatt blir klockan ett!
Nu har EU bestämt sig för att man skall införa ständig sommartid, vilket innebär att midnatt och mitt på dagen blir klockan ett i stället för klockan tolv som var den ursprungliga tanken. Sveriges radio
För att återställa principen med att midnatt är klockan tolv så får man helt enkelt flytta tidszonerna? eller placera ettan överst på klockan? Ettan betydde från början en timma efter middag/midnatt.
Personligen så tycker jag att det är bättre att gå upp en timme tidigare på sommaren och jobba mellan klockan 6.00 till 15. 00.

fredag den 31 augusti 2018.

 


 

 


 

De flesta kör normalt men några kör cross.
Jag satte upp en ”vägbom” vid traktorvägen mot Nytorp eftersom det ibland kommer ungdomar som drar förbi huset snabbt så att gruset sprutar, kanske för att imponera för jag tror inte att de har bråttom egentligen.
De flesta som kör förbi kör sansat och det är helt OK med både fyrhjulingar och tvåhjulingar, normalt så skrämmer de inte slag på katterna.
Jag vet själv hur det var när man var ung, hade en trimmad moped som gjorde 70 på rakan, men nu så har jag blivit en grinig medelålders gubbe med katter som jag värnar.
På morgonen så åkte jag till verkstaden i Högvalta där dimman låg tät över Sävsjöängen, jag monterade ett bord som skall levereras i dag och åkte sedan hem för att fortsätta med huspyssel.
söndag den 26 augusti 2018.

 


 

Vindkraftverk i Stömne?
Jag läste i dag att man utreder en vindkraftspark i stömne.
Höjderna där man har tänkt placera verken har inga större sammanhängande vildmarksområden utan endast några mindre nyckelbiotoper. Däremot så ligger den tilltänkta vindkraftsparken nära den mest vildmarkspräglade delen av Glaskogsområdet och nära den vackra kulturbygden Stömne som även har ett naturreservat och en hel del skyddad natur, det första man kommer att mötas av vid ett besök i Glaskogen är en vindkraftspark, en industrikänsla, men även en symbol för förnyelsebar energi som kan stoppa ”Syndafloden” en global höjning av havsnivån på 50 meter inom några hundra år, (vid istiden för 15 000 år sedan så var havsytan globalt 120 meter lägre än i dag, så havsnivån kan variera en hel del beroende på medeltemperaturen på jorden. Ett alternativ skulle kunna vara kärnkraft men den kan vara rena rama Harmagedon vid en kärnkraftsolycka, läckande slutförvaring i 100 000 år eller vid ett kärnvapenkrig.) Vid Tjernobylolyckan så fick Sverige ett nedfall av endast ett par kg radioaktivt stoft och det har kostat oss 900 miljoner kr, i dag mellanlagrar Sverige ca 6 500 000 kg kärnbränsle i Clab mer än tillräcklig mängd (finfördelat) för att göra hela landet obeboligt i tusentals år. Slutförvaringen har vi inte påbörjat ännu, men den blir dyr totalt 140 miljarder?
Åter till vindkraften så tycker jag att området P4 i Högerud (höjden mellan Klässbol och Värmeln) är det viktigaste att undvika av de områden som Arvika kommun har rekommenderat då det hyser ett av distriktets största sammanhängande områden med kontinuitetsskog (aldrig kalhugget) , det området borde kanske bli ett naturreservat i stället, se karta sidan 65 remiss grön infrastruktur Länsstyrelsen Värmland
Artikel NWT kan inte läsas av alla.

Vindkraftsplan Arvika Kommun


fredag den 17 augusti 2018.

 

 


 

Renoveringen av övervåningen fortsätter.
Nu har jag börjat renovera övervåningen igen, jag har fått tätt allt upp till vinden och spikat upp taket mm. Det kommer att ta några månader av fritiden så det blir lite mindre fotografering än normalt.
Fotografera kattungarna kan jag göra, men det kan lätt bli en kattblogg av det hela så jag lägger in utvecklingen på en separat sida.
Det är lite svårt att bestämma vilken sort det är innan kulorna trillar ner vid ca 10 månaders ålder, men den röda är hane och de två mörka tabby tror jag är honor, en av dem har röda stänk i pannan som sin mor och svart + rött = skölpadd = hona. Jag hoppas på en hona som jag kan behålla för egen del, det brukar funka bra med katter av samma familj, mor och dotter.

Jag är medveten om att den här formen av fri bond/huskatts avel kan komma att bli ett brott mot djurskyddslagen i framtiden eftersom många djur och kattorganisationer vill att all avel skall ske under kontrollerade former inomhus eller i hägn av avelsdjur som är innekatter. Vad blir straffet för att släppa ut en okastrerad katt?
Jag föstår tanken med att man vill få bukt med förvildade katter men detta borde kunna gå att lösa igenom obligatorisk ID märkning, i annat fall så kommer den mer traditionella bond/huskatts stammen att försvinna eftersom ingen uppfödare vill ta emot en bondkattshona och i sådana fall till vilket pris? Kommer någon uppfödare att erbjuda en bondkatts hane för avel?


onsdag den 15 augusti 2018.

 

1. hona? eller önsketänkande

2. hona? rödstänk i pannan.

Hane

 


 

Torka = ingen daggmask
I kväll så hade jag tänkt fiska abborre med daggmask, men jag fann enbart tre stycken maskar i diket nedanför maskhögen som var torr och steril så fisket får vänta. Jag försökte leta mask i diket och även nere vid dammen där jag inte heller hittade mask bland sjögräsrötter och sumplera, så jag försökte nere vid myren där det ligger en komposthög i det blöta kärret, men även där var det torrt och ingen mask, det har kommit några tiotal mm regn, men sommartorkan har gått på djupet.
Jag får försöka locka upp daggmask ifrån djupet genom att vattna varje kväll under en vecka eller så.
I går försökte jag mig på en ”gynundersökning” av kattungarna och det verkar som om de två mörka tabby ungarna är honor.
måndag den 13 augusti 2018.

 

 


 

Puma har fått kattungar.
I går när jag kom hem ifrån jobbet så drog ”Puma” med mig till en av bolådorna, den som är under sängen, hon började nästan genast föda kattungarna med visst moraliskt stöd.
I natt så har jag sovit med lådan under sängen med diverse kväden och kattungeskrik och när jag kom hem i dag så tog jag några foton.
Röd kattunge betyder hane så hoppet står till att någon av de andra två är en hona (de verkar vara skölpadd) som jag kan behålla, så om tolv veckor så får jag försöka sälja bondkattungar 75 % Maine Coon 25 % en bättre blandning går troligen inte att få om man vill ha en katt som är frisk och stark. Mormor var en Maine Coon med stamtavla, morfar var en röd bondkatt och fadern finns på den lilla bilden till höger.

Bondkatter (huskatter) har den bredaste genetiska basen baserat på fri slumpmässig avel under ca 1500 år i Sverige, de har bra egenskaper både som jägare av möss (viktig form av giftfri skadedjursbekämpning på landsbygden) och som sällskapsdjur.
Den mest populära kattrasen Ragdoll är en ras baserad på endast tre ursprungliga katter (inavel) och har därför en smalare genetisk bredd.
Bondkatter blandas lämpligast med Europé, Norsk skogkatt, Maine Coon och Sibirisk katt om man nu skall blanda, då bevarar man egenskaper som är lämpliga för katter som vistas fritt inne och ute runt bebyggelsen på landsbygden. Det behövs fritt gående bondkatthanar (ID märkta) som inte är kastrerade för att det skall fungera, honkatter kan man ge p-piller eller kastrera efter att hon haft någon kull, men man avlar givet vis enbart på de honkatter som har goda egenskaper. Blandras av tex Sphynx-Exotic-Chinchilla Perser funkar inte lika bra för bekämpning av möss.

Om lagen skulle ändras så att avelskatter inte får vistas fritt utomhus är ungefär som att avla på jakt och slädhundar som bara får vara inomhus eller i hägn, förmågan att jaga möss avtar från generation till generation tills de endast går att föda upp på torrfoder.

Resonemanget gäller landsbygd, inte tätorter.

Priset på Bond/huskatter är lågt endast 10 % av raskatter, så priset för mina kattungar kommer att bli ca 800 kr.


torsdag den 9 augusti 2018.

 

 

     

 

 


 

Jätte-strätta var inte loka.
När jag åkte till jobbet i morse så stannade jag till bakom grannens uthus där jag fick se något som verkade vara en Jätteloka när jag såg den på håll, så jag gick ur bilen för att titta men konstaterade att det var ett jätteexemplar av strätta, grovväxt och drygt två meter hög, det största exemplar som jag har sett.

tisdag den 7 augusti 2018

 


 

Slåttern avslutad.
I dag avslutade jag ängsslåttern för i år, så nu är alla markerna runt huset som en enda stor gräsmatta, eller golfbana, men tyvärr så är jag inte ett dugg intresserad av att spela golf, så jag får njuta av att det ser rent och snyggt ut i stället.
Normala år så brukar jag låta höet ligga några dagar, upp till en vecka innan jag räfsar, men nu var det så torrt att alla frön hade släppt efter två dagar.
Jag samlar frön när jag drar undan gräset, detta för att sprida arterna inom ängen till nya områden, fröna sprider jag främst ut på de artfattigare delarna för att öka mångfalden och artrikedomen.
I början av nittiotalet när jag restaurerade ängen så konstaterade jag att flera av de känsligaste arterna hade försvunnit, så jag hörde med vissa äldre bönder som fortfarande hade ängsbruk kvar på gårdarna i närheten om de hade hösmul i botten av höladorna, det bästa stället där jag fick säckar med årsfärska fröer ifrån var hos tre syskon på gården Mjögsjöhöjden i Gunnarskog, där ifrån kommer bland annat jungfrulinet, och brudsporrarna. Nattviol, jungfru marie nycklar och gullviva mm fanns hemma från början. Jag följde Naturvårdsverkets bokserie "skötsel av naturtyper", här finns en förkortad nyare version från Jordbruksverket.
Jag har gett bort fröer någon gång för återskapande av ängsmark.

OBS! man får aldrig så in så kallade ängsfröblandningar som kan innehålla främmande och invasiva arter.

lördag den 4 augusti 2018.

 

 

Hur samlar man fröer bäst.

  1. Jag drar bort höet på en presenning som är hel och slänger av höet på komposten.
  2. Fröerna ligger kvar på presenningen.
  3. Jag samlar upp fröerna i papperspåsar och sprider ut dem på de artfattiga partierna i ängen.

1

2

3

 


 

Tidig avslutning på ängsslåttern.
I dag har jag jobbat i verkstaden, men resten av veckan så har jag tagit semester för att slå klart mina slåtterängar, de som jag får ca 8000 kr/år i bidrag för att sköta, närmare 100 tusen har det blivit genom åren, (ingen lön men verktyg och maskiner). Jag skulle sköta ängarna även om jag inte fick bidrag, vilket jag gjorde tidigare, och om jag inte hade en egen äng så skulle jag hjälpa till på exempelvis Lafallshöjden eller Tiskaretjärn som jag gjorde i början av 90-talet.
Det är fortfarande extremt torrt, de bortre ängarna är gulbruna och utblommade jämfört med normala år och det är endast mycket tunt med gräs, jag tycker nästan synd om riktiga bönder som har djur.
Höstfärgerna kommer nästan två månader för tidigt i år.
onsdag den 1 augusti 2018.

 

I år är det torka med höstfärger, det är som en mager hed.

Förra året samma datum var det betydligt grönare vid slåttern, se höjden och färgen på det oslagna gräset i diket.

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.