t

På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


 

Aktuella slåttergillen i Värmland 2018, Läs mer under kulturlandskap.

 


Dimma, som att hälla vatten i en stekpanna.
Det var dimma när jag vaknade i morse, marken var stekhet när det kom mellan 1-2 mm regn i går, så det mesta vattnet har förångats och ligger som ett täcke över landskapet, jag tog några foton vid den slagna ängsvallen och i trädgården där det är septemberkänsla med alla löv som behöver krattas.
I dag åkte jag till jobbet, men jag såg trött och sliten ut så jag blev hemskickad, kanske behöver jag en vilodag?
Jag har kört hårt ett tag och har halvsemester, så det skadar inte att vila kroppen efter att ha arbetat fysiskt hårt ett tag, dessutom så suger värmen musten ur kroppen.
Med halvsemester menar jag att jag brukar fördela semestern lite mer jämnt över året, snarare än att ha fyra veckor sammanhängande, för då kan man ta någon ledig dag för att fota, vandra eller fiska när vädret är bra oavsett årstid och som småföretagare (möbelsnickare) så är det svårt att helt släppa greppet om verksamheten mot om man är anställd, det är både för och nackdelar med att vara lite egen.
torsdag den 19 juli 2018.

 

 


 

33 graders hetta och torka.
I dag så har jag räfsat hö, förövrigt så jobbar jag i snickeriet den här veckan, med några jugendstolar.
Nu är det riktigt torrt, löven börjar trilla av träden och allt vissnar, jag försöker vattna det viktigaste så att det inte skall dö, men gräsmattan som jag inte har klippt på tre veckor är gulbrun, liksom vallen och ängarna.
I landet så härjar skogsbränderna och böndernas grödor vissnar, och här i Arvika där jag bor så skall det komma endast 0,2 mm de närmaste tio dagarna, med full sol och runt 30 grader till veckan.
Det börjar bli riktigt påfrestande!
Tisdag den 17 juli 2018.

Hitta skogsbränderna här!

Kartmaterial från EU

 

 


 

Glaskogen är räddad!
I går brann det på Glaskogen, någon stans i södra delen i närheten av Tegen, det var ett område på 700 x 700 meter som brann upp. Artikel SVT.
I den här torkan så kunde det ha gått riktigt illa om branden hade fått sprida sig då det är den södra delen av Glaskogsområdet som är den finaste med mängder av nyckelbiotoper och fina områden, när det är så här torrt långt ner i marken så är det inget ting som överlever, även de gamla tallarna med skyddande pansarbark dör.
Jag såg förödelsen i Västmanland (se bild) för några år sedan och det var som att uppleva förödelsen efter ett kärnvapenkrig, allt var dött och öde.

Man har spått ytterligare 10 dagar utan regn med höga temperaturer, jag har aldrig upplevt något liknande, man får rösta klimatsmart till hösten! Klimatkompassen 2018 WWF


Söndag den 15 juli 2018.

 

 


 

32 grader i skuggan och ökentorka.
I går slog jag gräset runt huset som räknas som tomtmark, delvis med lie på steniga partier och i dag vilar jag då det knappast går att vistas ute.
Det kom regn på sina håll i Värmland i går men inte hemma hos mig inte ens en mm, det kom lite regn en dag för en månad sedan, men maj månad var även den snustorr så det är på gränsen till naturkatastrof, om Sverige skulle ha varit helt avskilt från omvärlden (global konflikt) med en försörjningsgrad på 50 % ett sådant här år med halverad skörd (= 25 % ) så skulle åtminstone ett par miljoner människor dö av svält i Sverige kommande år eftersom vi inte har något beredskapslager, det är tur att vi inte lever på 1700-talet eller att det inte är ett internationellt nödår (tex vulkanutbrott eller global torka). Nödslakt i år ger brist på Svenskt kött åren framöver. Nödåren 1867-1868 SMHI
När jag kikade på termometern på norrsidan av huset så visade kvicksilvret på 32 grader.
lördag den 14 juli 2018.

 


 

Nyänga är slagen och räfsad.
I dag räfsade jag klart ängsvallen som jag kallar ”Nyänga”, ungefär 0,7 ha = 7000 m2  , det tog ungefär en dag att slå med motormanuell slåtterbalk och 1,5 dagar att räfsa och föra bort allt hö med hjälp av en äldre mindre traktor, tidigare använde jag en löspress, men ängsgräset är för kort och skogssäven för kraftig.
De flesta som har små jordbruksfastigheter på landsbygden arrenderar ut sina marker eller låter det växa igen, så vida man inte har häst på bete, det lönar sig inte att köpa dyra jordbruksmaskiner för så små marker. Vissa använder slagklippare för att hålla öppet, jag hade själv funderingar i början men de kostar 15 000 kr och uppåt, dessutom så överlever inte ängsväxterna. Om det ser lite byfånigt ut att gå bakom en motormanuell slåtterbalk på en vall en hel dag bryr jag mig inte om, inte heller när jag slår med lie på ängen.
Jag har sparat dikesrenarna till ett senare tillfälle under sommaren.
Till helgen så kan jag börja slå de frodigaste delarna av ängen som även den är 0,7 ha, men där har jag en hel månad på mig att göra klart pö om pö.
nyheterna SVT så talade man om humlorna som har problem och minskar i jordbrukslandskapet, jag såg tre sorters humlor på ett par minuter hemma på ängen där de trivs, liksom diverse bastardsvärmare.
torsdag den 12 juli 2018.

 
   

 


 

Extrem torka och rödklint på ängen.
I går så hörde jag med en riktig bonde som slog grannens åker om de ville ta vara på mitt hö, men antagligen så ville de ha färskt ensilage dessutom så är det svårt att köra med de stora maskinerna på mina små tegar trots att våtängen är torr i år. Därför så slänger jag höet i skogen även i år, jag har ingen lada att förvara det i och det är få som köper löshö, men det känns som lite slöseri i den extrema missväxten och torkan som är rekordextrem, jag vet inte att jag har upplevt något liknande under min livstid i Arvika, björkarna börjar gulna och allt vissnar och knappt något regn fick vi här om dagen, det drog norr eller söder om Arvika som ofta har de högsta temperaturerna i Sverige.
Jag fotade några fler fjärilar, det kommer nya sorter hela tiden och i bland bättre exemplar.
tisdag den 10 juli 2018.

 

 

 

 


 

Rekordtidig frösättning, ängsvallen slås i dag.
I år så har redan alla ängsskallror, slåttergubbe, jungfrulin, gullvivor, smörbollar och prästkragar redan satt frön, tom vissa johannesört och rödklintsbestånd har börjat blomma klart.
I dag börjar jag slåttern på vallen som jag tillsvidare sköter som äng, även om jag inte får en krona i bidrag för den delen av mina marker, det kan vara bra att ha möjlighet att få plöja upp något potatisland om man vill det något år. De riktiga ängarna som jag får bidrag för får jag inte börja att slå förrän den 15 juli enligt skötselplanen, det är viktigt att bevara den biologiska mångfalden för kommande generationer i den mån man kan.
Jag sträckte högerhanden för ett par dagar sedan, så att det i princip är omöjligt att knyta ihop handen, så det är lite besvärligt när endast klogreppet på höger hand fungerar, det har hänt någon gång tidigare och det brukar ta några dagar innan det läker ihop.
Antagligen så sköter jag mer ängsmark än alla miljöpartister i Stockholms innerstad, ängsskötsel går inte att lösa på teoretisk väg (även om de tack och lov handlar miljövänligt av oss på landet), det är praktiskt arbete som gäller därför har jag oftare röstat på C än MP i valen och S lokalt, men nu lutar det mer åt L eller S, fast Natofrågan respektive företagarpolitiken får mig att vackla, L säger nej till ekologiskt jordbruk (själv tycker jag att 10 - 20% ekologiskt är bra, en för stor andel ekologiskt leder till svält och ökat tryck på naturen då större arealer behövs). Sd utesluter jag efter att ha hört Åkeson säga i TV i går att de inte vill skydda mer skyddsvärd skog och V utesluter jag eftersom att jag är en småföretagare (möbelsnickare/bildhuggare), men i övrigt så kan det bli vad som helst i år, man får följa debatten och eventuellt dra ett lotteri av valsedlarna, jag har aldrig varit så osäker på vad jag skall välja, det handlar mest om förortsproblem mm, en skrämmande okänd värld som jag aldrig har varit i kontakt med, osäkerheten gör att de flesta vill dra i nödbromsen, SD måste få en bättre miljöpolitik än 1975 om de ska styra politiken i fyra år.

Granskning av riksdagspartiernas miljölöften valet 2018, Naturskyddsföreningen.

söndag den 8 juli 2018

 

 


 

Tre dagars vildmarksresa till Orsa Björnpark, Hamra Nationalpark, Sonfjällets Nationalpark och Karmoråsens naturreservat, gav 3 kg viktminskning.
Jag åkte på lördag och kom hem nu på måndag den 2 juli 2018.
Mer bilder kommer inom någon vecka eller så, det är ca 1400 bilder att sortera och det är mycket annat att fixa med under sommaren.

I dag lördag åkte jag upp till Orsa rovdjurspark och sedan till Hamra Nationalpark.
Det var mycket folk på Orsa rovdjurspark, det märktes att semestrarna har börjat för det var gott om husbilar på vägarna. Jag köpte en biljett och skulle kliva in men jag hade inte förstått att biljetten skulle stoppas in i grinden, men väl inne så började min vandring i parken och kunde konstatera att det var lite förändringar, man hade flyttat vissa djur och reparerat ett stort björnhägn med en hel del grävarbeten. Det mest glädjande var att man hade gjort det mer rymligt och bekvämt för lodjuren, man hade delvis bytt plats med järvarna.
Jag försökte se vargarna men lyckades inte se dem under de två tillfällena som jag passerade. Lodjur där emot fick jag se lite på avstånd så de var svåra att fotografera igenom stängslet trots kort skärpedjup (för att sudda ut stängslet på nära håll). Lodjur är vackra och är mitt favoritrovdjur även om de kan ställa till det för djurägare ibland, de är lite mystiska av sig och otroligt skygga och nästan omöjliga att få se i det vilda, man måste ha tur eller ett enormt tålamod.
Brunbjörnungarna lekte i ett hägn och var trevliga att få se när de brottades och stundom blev tillrättavisade av björnmamman. Det hände en tragisk olycka med björnarna i parken för något år sedan, en påminnelse om att de flesta stora rovdjur kan bli farliga även om det är mycket ovanligt, mer ovanligt än man kan tro. Rovdjur är enormt viktiga för balansen i naturen, men bör naturligt vis hållas borta ifrån bebyggelsen, dessutom så bör man ha respekt för dem i det vilda.
Jag hoppade över isbjörnarna men såg några stora katter och en järv som grävde ner lite mat för kommande bruk, djuren höll sig mer i skymmundan den här gången på grund av värmen och solen, så de blev svårare att fotografera mot förra gången jag var där.
En riktigt fin park som man bör besöka om man åker förbi.
Jag åkte norr ut och passerade naturreservatet Koppången.
Reservatet är en 4935 ha stor myrmosaik på båda sidorna om vägen och det finns en fin rastplats om man åker norr ut. Jag gick en liten snabbrunda på båda sidorna om vägen bara för att få några foton, här finns det säkert mycket att upptäcka om man har tid.
Jag åkte vidare norr ut längs en väg kantad av blommor tills jag såg en skylt skogsmuseum och Böringsbergets naturreservat, jag åkte in på vägen då jag redan hade planerat att besöka reservatet men möttes av en varningsskylt (naturvårdsbränning pågår) och just som jag passerat skylten så låg det brandslangar längs vägen och skogen i reservatet var helt uppbränd och svart, de flesta granarna hade dött men de grova tallarna hade klarat branden, vilket antagligen var meningen.
När jag kom fram till skogsmuseet som var en slags friluftsmuseum utan någon egentlig utställningslokal så hade man sparat ett fint område från naturvårdsbränningen och här gjorde jag en liten mindre vandring i en helt fantastisk urskog med granar och tallar som lär vara ca 40 meter höga och vissa av träden har en diameter närmare metern, en sådan här urskog ger en liten vink om hur skogarna såg ut här för ett par hundra år sedan. Naturreservatet har tidigare varit två domänreservat.
Jag åkte vidare emot Hamra Nationalpark igenom en by som måste ha varit oerhört fin för några decennier sedan, men som så många byar i glesbygden har börjat sitt förfall och igenväxning, även om det finns goda undantag i form av välskötta gårdar.
Vid Hamra så ställde jag mig på parkeringen där det redan stod ett par bilar, här fanns informationsskyltar och dass, men inget naturrum som man ofta kan se i andra Nationalparker.
Jag började min vandring på en rullstolsanpassad vandringsled som går fram till Svansjön och mötte två par som vandrade tillsammans emot parkeringen.
Nu började den riktiga urskogen torna upp sig med jättetallar i en blandskog som var ganska gles, här fanns även fallna jättar som gjorde vandringen svår utanför lederna så jag följde urskogsrundan i stort sett med få avstickare.
Vid Svansjön så finns det en del myrmarker, men även mer fasta stränder i en urskogsmiljö som är unik, man förstår att det är en Nationalpark man vandrar i. Jag följde urskogsslingan motsols igenom en redwoodliknande tallskog, grov och hög, men inte med de dimensioner som i Amerika, men betydligt mäktigare än de plantageskogar som dominerar landskapet idag. Jag gick vidare till två små tjänar i den bortre delen där jag fick några fina bilder från andra sidan vandringsleden och gick sedan upp till en tallskog där jag tog mig en paus för att insupa naturen efter bilresan, det är lite svårare att helt bli ett med naturen när man inte vandrar i dagar i urskog som jag brukar göra på mina turer.
Nu gick jag tillbaka igenom en skog som var mera grandominerad och trolsk och sedan tillbaka till bilen där jag åkte vidare till den nya delen av Nationalparken i öster.
I den östra delen av Nationalparken så finns det en å som rinner igenom ett område med bitvis urskogsartad naturskog med klipphällar och småraviner en riktigt spännande natur som har tillfört nationalparken något extra. Här är det säkert riktigt vackert när det rinner mer vatten i fårorna, skummande och störtande nedför ett och annat fall, men nu så är det torkan som dominerar landskapet även här uppe.
Efter turen så parkerade jag i en grusgrop en säker plats att koka soppa med tanke på torkan och gjorde mig klar för att sova i Sveriges minsta husbil, en Audi a3 som jag plockat ur alla sätena i förutom förarstolen så klart.
På söndagen vaknade jag klockan fem i bilen och började förbereda mig för dagen, den enda platsen där det var möjligt att tvätta sig morgon och kväll var i en å vid en bro, inte femstjärnigt men ändå.
När jag åkte emot Sonfjällets Nationalpark, så stannade jag som hastigast till vid Näveråsens Domänreservat, som ligger knappt en km från Hamra Nationalpark.
Reservatet är inte särskilt stort, endast 20 hektar, men med en skog med anmärkningsvärda dimensioner, dagens snickare kan bara drömma om sådant virke som var vanligt från mitten av 1800 talet och hundra år framåt i tiden, min far köpte alltid fura ifrån Dalarna på 70 talet på grund av den höga kvalitén, nu så domineras skogarna i trakten främst av stora skogsplantager och hyggen och det tar minst två hundra år att få fram sådant tätvuxet virke med de dimensionerna igen (låt säga att man vill ha breda bräder med årsringar på 1,5 mm, då krävs det 1,5 x 200 år = 30 cm radie = en stockdiameter på 60 cm).
Skogen i reservatet är lite svårfotograferad på grund av sin slutenhet och längden på träden, höga träd går inte att fånga på bild utan extrem vidvinkel. Att vägen delar reservatet är en nackdel för upplevelsen, men den hyser även många hotade arter.
Nu åkte jag emot Sveg igenom ett genomhärjat landskap, så stora byggen skulle skapa protester i södra Sverige, det är en genomgripande förändring av skogslandskapet som har skett, det påminde lite om skräckbilder från Amazonas regnskogar.
Runt Sveg så blev landskapsbilden lite bättre, men försämrades på vägen emot Hede. Hede där emot var en riktigt fin bygd, med välskötta gårdar för det mesta och med industrier som skapar arbete till de boende.
Nu närmade jag mig Sonfjällets sydvästra sida och åkte upp till Nysätern, men fjällgården var stängd, så jag parkerade på parkeringsplatsen för Nationalparken i stället. Här fanns det en grillplats och ett utedass som jag testade, det fick med beröm godkänt.
Jag hade tänkt mig att vandra motsols runt fjället Gråsidan men gick medsols i stället eftersom jag då skulle få den tyngsta vandringen i början av dagen. Ytterligare en bil stannade och ett par gjorde sig iordning för en vandring samtidigt som jag påbörjat min. Först så går man igenom en oskyddad fjällskog, inte så gammal, men aldrig kalhuggen. Sedan kommer man in i Nysäterns naturreservat där skogen har varit hårt gallrad och dimensionshuggen i äldre tid, det är ingen urskog, även om enstaka gamla tallar finns kvar lite högre upp. Nationalparken tog vid först uppe på Sonfjällets hedar ovanför fjällbjörkskogen, även om enstaka björkar fanns högre upp, ljungpiparen blev en följeslagare upp i sluttningen, liksom det vandrande paret som valt en annan väg, jag gjorde en liten paus med kexchoklad så att de kunde passera så att jag kunde bli ensam med naturen och alla de intryck som den gav. Vandringsleden gick igenom ett bergspass mellan Gråsidan och Valmfjället och sedan ner i en dalgång, här uppe så blev det en majestätisk upplevelse med fjälltopparna runt omkring och med raviner och klyftor, det enda som störde var vindkraftverken uppe på ett berg i söder, de borde inte höra hemma här uppe men det blåser säkert bra.
Vandrarna hade gått ner till stugan nere i Sododalen och jag följde efter men valde att gå längre ner i dalen för att gå runt Gråsidan ner i fjällskogen. Först så vandrade jag på en hed med en uttorkad fjällbäck nedanför, jag vandrade på heden och gjorde en liten paus för att vädra fötterna och byta strumpor, ett bra tips om man vill slippa skavsår. Nu kunde jag se att skogen började ta vid där nere i Sododalen så jag gick neråt och fick några mäktiga bilder i övergången mellan hed och skog. Nere längs bäcken som gav en behaglig svalka och nytt vatten dominerades växtligheten först av en örtrik fjällbjörkskog, med enstaka bestånd av granar lite högre upp på sidorna. Jag följde en stig längs bäcken som säkert är en å i normala fall, stigen var väl upptrampad av renar, inga människor brukar vanligtvis ta den här vägen, när det blev lite mer besvärligt att ta sig fram i granskogen som tog vid så gick jag uppför dalgången väster ut, upp i en grannaturskog.
Nu började det bli riktigt svettigt, jag hinkade i mig vatten, solen sken hela dagen ibland obarmhärtigt stark och varm och jag var stundom rädd för solsting, inga moln fanns på himmelen. Jag gick emot Björnvålen och passerade först en vacker dal innan jag började vandringen uppför berget. På vägen upp så passerade jag några gamla tallar som klarat sig under dimensionshuggningarna på 1800 talet, de tecknade sig vackert emot Sonfjällets branta toppar. jag gick söder ut längs en brant och sedan väster ut där jag gick ner i en vacker skog med flerhundra åriga tallar en riktigt fin plats att vandra på. Nu vände jag blicken emot bilen och gick i en gassande sol i fjällskogen som till största delen förstörts under 1800 talet, tallskogen har inte kommit tillbaka utan har ersatts av granar, tallplantorna har svårt att gro de flesta åren och de som klarat sig har ofta betesskador som dödar dem.
Framme vid bilen så kunde jag konstatera att jag gått 15,5 km och 260 meter i höjdskillnad.
Nu åkte jag emot Karmoråsens Naturreservat, vägen var dålig emellan Tännäs och Idre så det tog tid, på vissa platser så hade torkan nästan dödat fjällbjörkarna, de var som vissna blommor i en vas, bruna och matt gröna.
Jag vaknade vid Karmoråsens naturreservat på måndag morgon och började min vandring innan klockan sju på morgonen, stämningen i skogen var lugn och det var behagligt svalt, men det var tusen och åter tusen mygg en bra bit in på förmiddagen då de tog skydd emot den brännande solen, fast då kom alla köttätande flugor, det konstiga är att man vänjer sig ganska snart.
Vid de små tjärnarna i nord öst spelade skuggorna när de silade igenom mäktiga flerhundraåriga tallar, men tjärnarna var fattiga på vatten liksom bäckarna som endast porlade lamt bland stenarna på sina håll, det var en fin urskog att vandra i, lite småkuperad med åsar mellan tjärnarna klädda av tallar i alla åldrar, allt ifrån späda plantor till bjässar vars frö grodde på Gustav Vasas tid på 1500-talet, precis som det skall vara i ett urskogsreservat.
Efter att ha tittat på tjärnarna så vandrade jag söder ut igenom mäktiga skogar, ibland med parkartad känsla, en blåbärsskog utan bär i torkan. Jag gick tills jag kom fram till Karmortjärnbäcken där det växer en urskog av gran, en helt annan typ av skog, mer svårforcerad och trolsk, mörkret och skuggan gav svalka och det växte en hel del vedsvampar på kullfallna träd och på några grova sälgar så växte det både lunglav och skrovellav, två nära släktingar, bredbladade som sallad. Jag vandrade inte länge i granskogen, det var för mycket att kliva över och under, så jag följde tallåsen längs bäcken upp till en tjärn som var tömd på vatten, lite högre upp så växte det orkidéer på en liten sluttande myr. Det var lättvandrat upp till en tjärn som hade vatten kvar och där speglade sig urskogen fint i vattnet.
Nu gick jag öster ut och det blev lite vildare känsla i en sluttning med riktigt grova furor, och sedan vandrade jag åt nord öst tills jag kom fram till en tjärn där vattennivån var ca en meter lägre än normalt, vilket gav strandbrynet en säregen prägel.
Jag fortsatte norr ut längs reservatets östra sida och kom in i en sumpskog med mycket tuvull, vita tussar täckte marken i urskogen. Ännu längre norr ut så kom jag fram till en brant med fin utsikt över skogen och här satte jag mig en lite längre stund för att bli ett med naturen, ett behagligt lugn fyller själen, förra året blev det ingen vildmarksvandring, så hålrummet var stort. När jag satt och åt så kom lavskrikorna fram, en helt oskygg urskogsfågel med ett behagligt läte, kul med lite sällskap i ödemarken.
Nu bestämde jag mig för att ta en genväg till bilen, sommarhettan började göra sig gällande på allvar, så jag beslutade mig för att inte vandra på eftermiddagen utan att i stället ta bilen hem i 18 graders AC.

måndag den 2 juli 2018.

OBS! fler bilder kommer men det kan ta tid, någon vecka eller så.

 

 

 

Orsa rovdjurspark

Fler blider från tidigare besök!

 

Koppången

Ny sida, fler bilder!

 

Börningsberget

Ny sida, fler bilder!

 

Hamra Nationalpark

Ny sida, fler bilder!

 

Näveråsens Domänreservat

Ny sida, fler bilder!

 

Skogsskövlingen runt Sveg

 

Sonfjällets Nationalpark

Ny sida, fler bilder!

 

Karmoråsens Naturreservat

Ny sida, fler bilder!

 


 

Blomsterprakt på ängen.
Jag tog en runda på ängen och kan inte längre räkna alla brudsporrar det torde vara närmare tusen stycken och de luktar som en hel busslast med kärringar.
Det är även en hel del stora blåklockor i år bland alla slåttergubbar, det har blommat lite tidigare i år vilket kommer att gynna fröspridningen vid slåttern.
Några nya fjärilar har jag också dokumenterat.
Midsommardagen 2018.

 

 


 

Rådjurskid vid dammen.
Jag skulle ta en morgonrunda på ängen när jag fick se ett rådjur med två rådjurskid nere vid dammen, jag hade inte det stora objektivet och avståndet var stort, men det var kul att få se dem.
Unner hälja ska ja småmôrke litte mä å blästre spisera å svärte ner dåmm sô att di blir grannô, där ut ôvver sô ska ja ägne mä ôt å isolerô å snekkrô på ôvvervåninga.
Midsommarafton 2018.

 

 


 

Inga vindsnurror på Mangslidberget.
Det blev ingen etablering av vindsnurror på Mangslidberget då Torsbys kommunfullmäktige röstade nej till en vindkraftsetablering i Finnskogen.
Artikel NWT
Artikel VF
Beslutet var klokt, vissa områden måste undantas från vindkraft, dels för att skydda upplevelsen av orörd natur, men även för att vi ännu inte vet de långsiktiga konsekvenserna för fågellivet mm.
Jag åkte förbi vindkraftparken i Årjäng förra veckan på lite närmare håll och kan konstatera att det inte är en vacker syn för turister och boende, även om området är mer lämpligt än tex Finnskogen (Mangslidberget), Glaskogen och Norra Värmland mm. Det tråkiga är att vindkraftsparker ofta ligger på samma platser som värdekärnorna i skogen, nämligen uppe på höjderna, där de även blir synliga på långt håll.
torsdag den 21 juni 2018.

 
   

Vindkraftparken i Årjäng

 


 

Rådjurskid i vägkanten.
När jag skulle åka till Arvika i gårkväll så fick jag se ett rådjurskid ta några av sina första staplande steg på vägen nere vid dammen, den lade sig ner i vägkanten och jag fick passera sakta och fick en bild med mobilkameran. På vägen tillbaka så hade rådjurskidet försvunnit under tiden.
Det är en naturlig reflex att de lägger sig ner för att undvika upptäckt.


torsdag den 14 juni 2018.

 

 


 

Just nu ca 500 brudsporrar och ca 125 slåttergubbar blommar hemma på ängen.
Inhägnaden för orkidéerna fungerar bra ca 400 exemplar blommar just nu där inne skyddade från rådjuren och fler kommer att blomma så småningom.
Slåttergubbarna har klarat sig bra och har även de fått ny livslust efter regnet, jag räknade till ca 125 blomstänglar just nu och även där blir det fler inom ett par veckor.
Det finns även en hel del fjärilar som jag försöker dokumentera på foto i år.
onsdag den 13 juni 2018.

 


 

Norska skogsbilvägar bommade, så det blev Kölviken i Dalsland.
Jag åkte först till Fjella Naturreservat söder om Örje i Norge, det största riktiga reservatet inom 7 mils radie från bostaden, men vägarna upp till reservatet var bommade på grund av risken för skogsbrand enligt en inföding i bil som jag talade med, så jag var på väg tillbaka hem när jag kom att tänka på reservatet Kölviken söder om Lennartsfors och då blev resan inte helt förgäves.
Förra lördagen åkte vi till Tällberg i Dalarna för att leverera en möbel farsgubben och jag men det blev inga bilder från den resan tyvärr.

Jag åkte till Kölviken där jag åkte upp förbi Ödegården upp till parkeringen till reservatet, välj den högra vägen, jag åkte fel först och hamnade i en brant backe upp till ett stort kalhygge där jag fick vända.
Jag hade ingen papperskarta och hade inte gjort någon GPS-karta eftersom jag inte hade förberett inför detta besök, så jag fick använda mobilens Geo Tracker i kombination av kartverktyget Skyddad natur i mobilen, lite trixigt men det gick även om det blev en lite snirkligare runda än normalt.
Först gick jag åt nord öst, upp på höjden i reservatets sydöstra del, det var först lite brant och skogen dominerades av en talldominerad naturskog med inslag av gran och björk, en ganska fin skog att vandra i. Jag följde i stort en dalgång med lite al/gran-sumpskogar och branter, en spännande natur som senare övergick i grov granskog med John Bauer känsla, på några platser lite brötigt tills jag kom fram till Södra Ängemad vid reservatsgränsen.
Nu bar det väster ut upp på höjden där tallskogen var en riktig blåbärsskog, jämn och fin att gå i uppe på berget, men ner emot Noltjärnen så blev det vildare med bitvis stort inslag av stora aspar. Nere vid tjärnen så följde jag stranden i en ren naturskogsmiljö, mest dominerad av granskog tills jag skulle försöka gå väster ut vid tjärnens norra ände, jag hindrades av gigantiska klippblock i en ungskog, vilken natur det måste ha varit innan man högg ner den skogen som nu får återskapas under ett par århundraden i reservatet, jag fick gå en liten bit norr ut innan jag tog mig upp till väster där skogsbilvägen finns.
Jag följde vägen norr ut (vägen delar reservatet) och fick se en härjad natur, man hade ringbarkat alla granar och sedan utfört en naturvårdsbränning, vars syfte ofta brukar vara att skapa en nyföryngring av tall och lövskog, men här fanns det en kraftig undervegetation i form av en tät matta av granplantor under de gamla sparade tallöverståndarna, kan naturvårdsbränningar misslyckas när mosstäcket är för tjockt?
Om 20 år så kommer det att vara omöjligt att vandra i den här delen av reservatet som sträcker sig från skogsbilvägen väster ut fram till Östra Stentjärnen, men om 100 år så kommer det att vara en granskog, med enstaka stora gigantiska tallar, i stället för en olikåldrig tallskog med stort inslag av lövträd som det troligen var tänkt.
Jag lämnade den ödsliga skogen med all bråte och gick söder ut upp på höjden väster om skogsbilvägen tills jag kom fram till bilen, uppe på höjden så fanns det både ungskog av tall och lite äldre skog, men ingen riktig naturskog, det kommer att ta 100 år innan det blir fason på den här delen av reservatet, men en viktig del för att binda ihop området till en helhet på drygt 300 hektar.
Det blev en fin vandring på 6,7 Km, här kan ni se min vandring.


tisdag den 12 juni 2018.


Ny sida, fler bilder!

Bättre information kommer när Länsstyrelsen har fått ordning på sin nya hemsida

 

 

 


 

Efter det tragiska missfallet, nya kattungar till hösten?
Min katt puma löper igen efter att ha fått missfall för några veckor sedan, tre dödfödda varav en extra outvecklad kom det då.
I gårkväll fick jag försöka locka tillbaka henne från grannhusen några hundra meter bort, troligen så försökte hon flirta med en kastrerad siames, men hon hittade tillbaka. I dag har hon haft sällskap av samma hane som parade med henne i våras, så nu hoppas jag på en honkattunge som jag kan spara.
Torkan är mördande, när jag kom hem så vattnade jag främst slåttergubbarna med tio hinkar vatten, de överlever säkert ändå, men blomstänglarna börjar vissna, aldrig tidigare så har jag fått vattna på ängen, jag har hundratals med bladrosetter av slåttergubbe fördelat på tiotals bestånd och jag vill att de fröar av sig, även när torkan förtär som aldrig förr, om torkan fortsätter under juni och juli så blir det katastrof.
fredag den 8 juni 2018.

 

 

   

 


 

32 gradig hetta och extrem torka förtär naturen.

Nu råder extremväder, jag har jobbat lördag och halva söndag med att måla möbler, vi fick till och med köpa en luftkonditionering till lackboxen för att inte färgen skall torka för snabbt i synnerhet vid penselmålning.
Jag gick ut nyligen på en runda runt huset på ängarna och det är nästan olidligt att röra sig ute i hettan, det kom några lokala skurar i går, men inte mer än 0,5 mm hemma hos mig, och torkan skall bestå, det är inte normalt väder när rekorden haglar tätt.
Slåttergubbarna börjar redan blomma, men alla växter är förkrympta, decimeterhöga prästkragar mm.
Jag hägnade in ca 500 kvadratmeter av ängen där det största beståndet av brudsporre och nattviol växer, förra året åt rådjuren upp flera hundra orkidéer just där, inte bra för fröspridningen.
söndag den 3 juni 2018.

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.