På den här sidan kan man läsa de senaste händelserna och den fungerar som någon slags blogg.

Sidan är i första hand för mitt personliga bruk där jag skriver ner de senaste händelserna i arbetsflödet, när jag varit på foto-tur, senare så blir händelserna egna sidor om det exempelvis är ett nytt naturreservat som jag besökt.
På sommarhalvåret så är det främst fototurer och fisketurer som förekommer, men även skötseln av mina marker som finns runt huset, bor man i en villa på landet så brukar det höra till lite mark, (men några djur har jag inte) och på vintern skildras främst helgpromenader i närområdet.
Mitt yrke är möbelsnickare och träbildhuggare, men det är främst fritidsintressena som skildras på den här sidan.


En liten promenad på Mötterudshöjden
Jag tog mig en liten 4 km runda upp på höjden för att få lite motion och frisk luft, snödjupet var mellan 30 – 40 cm beroende på drivbildning och omgivande träd, så det var snöskorna som gällde, första gången i år.
Snön var magisk, luftig och täckte alla grenverk från trädtopparna ända ner till undervegetationen, sådan drömsnö brukar lämpa sig för fotografering, men tyvärr så sken inte solen, annars så hade jag tagit mig en biltur till något reservat.
Det var en hel del spår i snön, inga älgspår, men mycket räv och rådjur, någon mård hade gjort språng efter en ekorre, och även någon sork hade vandrat uppe på snön, de brukar hålla sig under för det mesta.
lördag den 20 januari 2018.

 

 


Helt insnöad.
När jag vaknade i dag klockan sex så hade det kommit 18 cm snö och mer är på gång då snön fortfarande vräker ner. (kl. 8.00, 22 cm) (kl 8.45, 25 cm första plogningen)
Det blir att jobba hemma med att snida ornament till stolar i arbetsrummet på övervåningen och ploga bort all snö när det börjar ljusna, traktorn står redo.
Puma där emot tar det hela med ro, hon ligger och slappar uppe på ett skåpkrön.
tisdag den 16 januari 2018.

 


 

Godkänd Mästare i Träbildhuggeri
I dag kom jag med i mästarregistret som träbildhuggare, mästarbrevet har inte delats ut ännu, det sker någon gång under vårvintern.
Jag har redan ett mästarbrev i Möbelsnickeri sedan år 2004.
Det finns i dag endast en handfull mästare i bildhuggeri i Sverige , det är ett yrke som nästan har försvunnit under det senaste halvseklet, från att ha varit ett av de vanligaste yrkena inom möbelbranschen, varje möbelfabrik hade förr i tiden en eller flera ornamentsbildhuggare plus alla möbelsnickare som kunde snida enklare ornament, enbart i Arvika så fanns det förr en handfull yrkesbildhuggare och tiotals med duktiga träsnidare.
2018-01-10

   

 

Godartad hudcancer igen.
I går fick jag veta att två av de tre hudproverna var basaliom, en lindrig form av hudcancer som jag har tagit bort vid två tillfällen tidigare, så nu får de skrapa och bränna igen. De brukar sitta på ryggen och i pannan områden som jag ofta har bränt hårt i solen under många år. Ungefär hälften av befolkningen får denna hudsjukdom någon gång under livet (Australien) 40 000/år i Sveige, B-vitamin (nikotinamid) lär vara förebyggande. (jag åt B-vitamintillskott på den tiden då jag var vegetarian, på 90-talet, blandkost är bättre för metabolismen, jag började äta kött igen när jag blev medveten om att många växtarter är beroende av betesdrift mm).
Jag har ju även haft testickelcancer som var elakartad, vilket är betydligt värre, då fick man ta bort den ena testikeln med cellgiftsbehandling efteråt. Det är lätt att känna sig lite lätt hypokondrisk efter att därefter ha gått på kontroller i tio år, även om sannolikheten är 80 % att jag blir 90 år.
Den här veckan snidar jag överstycket på spegeln och hoppas på någon fototur så småningom. Jag skulle behöva gå på simhallen snart för att träna lite inför sommaren, jag brukar göra det någon gång om året. Jag får börja sola mig i skuggan på sommaren i fortsättningen.
torsdag den 4 januari 2018.

PS. På vårdcentralen skar man bort två mindre ytliga basaliom och gav en salva som skall "bränna" bort de andra under sex veckor fem dagar i veckan.. Skall tydligen inte vistas i solen utan högsta solskyddsfaktor. (På 70-80-talet så var det nyttigt att bränna sig, nu kommer skadorna) tisd 9 jan

 

 

Inga fototurer nu, bara träbildhuggeri.
Jag tog mig en liten promenad i lätt snöfall för att packa ner julmaten mm, det är lätt att gå upp ett par kg när man har kylskåpet packat med god mat.
Just nu så blir det knappast någon fototur den närmsta månaden då jag håller på att snida en rokokospegel (all ledig tid), alternativt så tar jag "ledigt" från firman nästa vecka, jag gör det som ett fördjupningsarbete i samband med mästarutbildningen i bildhuggeri, det är grymt många arbetstimmar på en sådan spegel men jag vill utmana mig lite ibland, även om det är svårt att sälja den typen av avancerat bildhuggeri, förr i tiden så byggdes det slott, regalskepp och kyrkor mm, men i dag så är det främst enklare bildhuggeriarbeten som går att sälja, men det är viktigt att försöka bevara en liten del av de gamla kunskaperna. Jag kan inte försörja mig enbart på bildhuggeri utan det är de enklare möblerna som är basen.
fredag den 29 december 2017.

 

   

 


 

Puma på språng i snön.
Innan Jag tog mig en 7 km promenad upp på Mötterudshöjden så passade jag på att ta några bilder på min katt Puma som uppskattade nysnön som yrde kring henne då hon sprang mellan träden på tomten, det blir en och annan mus även på vintern, fast hon uppskattar stugvärmen mer och fungerar utmärkt som benvärmare på natten.
Uppe på höjden stod solen mycket lågt och en mystisk dimma låg i soldiset på Medskogstjärn och skapade en mjuk övergång mellan isen och den mörka granskogen i skyddsbiotopen Meske. Det fanns gott om spår efter rådjur och räv, men även en hel del ekorrar, samt någon vessla, älg, mink och släpspår, tungt dragna, breda som slutade vid bilspåren på en skogsbilväg, det är inte svårt att gissa att släpspåren är spåren av en julgran, släpad av någon med gott eller dåligt samvete.
Julstädningen blir antagligen klar i kväll, så nu luktar det såpa av skurgolven och det är rent bakom spis och kylskåp.
söndag den 17 december 2017.

 

 

 


 

Avverkningar i närområdet.

Just nu så avverkas ytterligare vuxen skog nära bostaden, det är kalhyggesmetoden som gäller som vanligt, det fanns inga hotade arter, endast blåsippor, skogsvicker (basiskt) och duvhökens boträd så det är helt i sin ordning, men det är lite tråkigt när de gamla bondskogarna förvandlas till plantager.
Det gamla sättet att bruka skogen med blädning, luckhuggning och dimensionshuggning ger lägre avkastning och mer arbetstimmar, så virkespriserna skulle då behövas flerdubblas, så jag förstår varför det är som det är. Förr i tiden arbetade landsbygdsbefolkningen på sina gårdar, men i dag så har vi alla vanliga jobb, så fritiden räcker inte längre till för de allra flesta att sköta skogarna själva, utan man anlitar företag till skogsskötseln och pengarna som blir över till markägarna blir därmed mycket mindre eftersom plantering, röjning, gallring och avverkning mm kostar mycket mer när man inte gör det själv. Jag vet vilket hårt arbete det kan vara eftersom jag huggit och röjt mina marker innan det blev en vall, dessutom så fick jag ljumskbråck när jag sågade virke på en så kallad bondsåg, det blev många dagar vid sågbänken på den tiden då vi sågade allt möbelvirke och byggnadsvirke själva på 90-talet, nu mer så köper vi allt virke.
Det är därför reservaten, biotopsskydden och nyckelbiotoperna är så viktiga när kalhyggesmetoden dominerar.


Just nu så gör jag ett fördjupningsarbete i mästarutbildningen, det är valfritt, men jag gör det ändå, i mitt fall förbättrar jag min kunskap i barock och rokokostilarna. Det mesta jag gör i vanligt bildhuggeriarbete är i gustaviansk stil och Jugend, det är ytterst sällan som kunderna beställer något annat.

Senare under dagen så har jag plogat snö och Julstädat.

lördag den 16 december 2017.

 

 


 

En promenad i middagsskymningen.
I dag tog jag en ledig dag för att vila kroppen och studera den sista boken i mästarutbildningen (träbildhuggare), uppgifterna som skall besvaras och videoutbildningen sker igenom Google Classroom. Det har varit intensivt i snickarverkstaden de senaste veckorna och vi verkar hinna med det allra mesta som vi har lovat till Jul, även om vi är fullbokade till maj-juni 2018.
Uppe på höjden så såg jag spår av räv, rådjur, tre älgar, tjäder, mink, och ekorre, det var soligt väder, men solen står lågt så här års så det var närmast som att gå i en soluppgång och solnedgång samtidigt, dagarna är korta nu och det är svårt att få bra bilder utom möjligen i sydsluttningar.
fredag den 1 december 2017.

 

 


 

En förmiddagspromenad på Mötterudshöjden.
Jag behövde lite frisk luft och motion som vanligt någon gång i veckan, vinterhullet börjar dessutom ansamlas jag väger ca 5 kg mer på vintern än på sommaren av någon anledning så jag tog en medellång promenad på 6,7 Km uppe på höjden.
De senaste veckorna så har jag fått lite mer ont av hälkuddarna så jag skickade efter nya arbetsskor, jag måste byta två gånger om året och alltid gå med fotortoser specialanpassade från Sportmedic i Sunne. Nu är det dessutom svårt att få tag på rätt skor när man har ankfötter i storlek 39, men jag fann mina favoritskor på nätet, då man har slutat att sälja dem i Arvika.
Uppe på höjden så såg jag en hel del spår av rådjur, de har ökat de senaste tre åren sedan lodjuret försvann (viltstängsel?), dessutom så såg jag spår av en fjolårskalv? Som blivit förföljd av en hund och spår av en stor vuxen älg. När jag gick igenom ett skogsparti så smattrade tjädern till i en trädtopp, förr såg man tjäder varje gång man tog en skogspromenad, nu för tiden så får man ta 5 – 10 promenader.
Det var kul att se att en markägare plockat ved i en ungskog, en riktigt fin gallring där visst lövinslag har sparats, när man gallrar sådär så blir det ett rikare växt och fågelliv, samtidigt som tillgången på ved och kvistfritt björkvirke ökar, det har varit ont om fin björk länge i skogarna, mycket möbelvirke björk, har under lång tid importerats ifrån Finland, som nu i sin tur börjat importera i från Ryssland.
Jag använder själv biobränsle i form av ved, men jag undrar samtidigt hur skogen kommer att se ut om man skall öka uttaget för att producera biobränsle till bilar mm, jag tror inte det räcker att försörja hela bilparken i nuvarande utsträckning, skall man utnyttja biobränsle (hö) så är hästen antagligen det mest energieffektiva totalt sett. I entreprenadmaskiner och lastbilar är så är förmodligen förbränningsmotorerna svåra att ersätta, kanske får man dra en elkabel fram till grävmaskinerna i framtiden, vem vet? det finns ju redan på skyliftar man hyr och på gruvmaskiner mm, det svåra är kanske ute i terrängen. Temperaturen på planeten ökar så olja och kol måste ersättas på något sätt, annars så måste vi gå tillbaka till ett mer jordnära energisnålt sätt att leva.
söndag den 26 november 2017.

 

 


 

Middagstur på Mötterudshöjden.
Jag behövde lite frisk luft och motion, så liksom igår så tog jag mig den lilla 4 km rundan upp på höjden.
Där fanns spår av räv, rådjur, ekorre, älg och jägare i nysnön, den första vinterdagen är lite speciell och egentligen så borde jag ha tagit mig en längre tur i något reservat, men jag står och snidar ornament den här helgen, julen närmar sig och mycket skall hinna bli klart till dess.
söndag den 19 november 2017.

 

 


 

Bôsköring på Nyänga!
Jag tog mig en liten 4 km promenad på Mötterudshöjden för att röra på benen lite och då såg jag att några grannungar hade buskört i cirklar på vallen Nyänga, de hade kört allt snävare för att se om fyrhjulingen kunde gå upp på två hjul utan att välta, en lek med livet som insatts, många ungar kör både fyrhjulingar och mopeder när de endast är mellan 5 – 14 år, lite på gränsen kan man tycka.
Man får gärna gena över vallen när marken bär, och när det inte är växtsäsong maj – augusti, men då får man köra försiktigt över, även vedkörning tillåter jag när tjälen är djup.
Man kan kanske bli ansedd som en grinig gubbe, men körskadorna gör att det slöar slåtterbalken och hamnar jord i höet.
Kronprinsessan skall tydligen plantera klonade träd på ett hygge på Glaskogshygget nästa vecka, hoppas att det blir en fin skog av det. Jag antar tyvärr att exempelvis Tyresta nationalpark i Stockholm hyser en mer trolsk och genuin upplevelse av orörd natur än vad Glaskogen kan erbjuda.
söndag den 12 november 2017.

 
 

 


 

Vindsnurror på Mangslidsberget.
Jag hörde på radion SR Värmland att man planerar att uppföra vindsnurror på Mangslidsberget.
Vindkraft är bra, men samtidigt så drabbas ofta fina miljöer uppe på höjderna, vildmarkskänslan kommer att försvinna eller kraftigt reduceras i fint område. Jag besökte berget tidigare i år och det finns ca 100 ha nyckelbiotoper på berget, samtidigt så finns det flera unika gamla finngårdar, en populär skidanläggning och fina naturreservat inom radien 1 – 1,5 mil ifrån den planerade vindkraftsparken, känslan kommer att påverkas och skall man fotografera så får man använda smart lagningspensel mm för att försöka ”laga” bilderna.
lördag den 11 november 2017.

 

 


 

Att överleva avdelning 7.
I går när jag penselmålade de 20 stolarna sista strykningen så lyssnade jag på SR Värmland och fick höra ett reportage från avdelning 7 på centralsjukhuset i Karlstad, och när jag lyssnade på programmet så inser jag vad nära döden jag var 1999 då jag låg på avdelningen när jag fick högdosbehandling med cellgift under en vecka, det var non seminom stadium 1, ett par veckor senare tappade jag 50 % av all kroppsbehåring (gollum), men några långsiktiga bestående men fick jag inte av behandlingen även om de påföljande 10 åren av undersökningar var psykiskt påfrestande.
Personalen på avdelningen och servicen är helt suverän, de borde ha en guldmedalj för sina insatser, då de gör ett fantastiskt jobb, ett stort tack!
Alla helgons dag,  lördag den 4 november 2017.

 

 


 

Stora reservatsbildningar på gång i Norra Värmland.
Jag kikade på Naturvårdsverkets verktyg Skyddad Natur, och fick se att Naturvårdsverket nu har köpt upp fler stora områden i norra Värmland, bland annat Havsvalladalen, Harfjället, Gillersberget, Västersjön, Kölarna, Märramyren, Päggonätto och mer smått och gott, det rör sig om tusentals ha som nu kommer att bli nya naturreservat och som kommer att skydda de största kvarvarande oskyddade naturskogslandskapen i Värmland.
Det är viktigt att skydda dessa områden både för naturen med sina hotade växter och djur, samt för kommande generationer av människor och turister som vill uppleva en orörd vacker natur.
För 25 år sedan så var de största reservaten i Länet (ej Glaskogshygget) ca 150–300 ha stora, nu blir de största reservaten 1000 – 3000 ha stora, vilket ger en enorm skillnad i upplevelse inför framtiden, kanske milslånga vandringsleder som löper igenom ett pärlband av skyddad natur. PS! Flera reservat från 70 - 80-talen saknar eller saknade skydd mot avverkningar, de var till för att skydda mot bebyggelse innan strandskyddslagen kom och skydd mot torvtäkt mm, Glaskogen, Hovfjället och Ulvsjömyrarna saknar fortfarande till största delen skydd mot skogsbruk även om de är stora till ytan.
I går jobbade jag för att komma ikapp alla beställningar, vi ligger efter vilket inte är bra då vissa kunder börjar bli otåliga, i dag så skall jag studera mästarutbildningen, första delprovet blev godkänt under veckan.
söndag den 29 oktober 2017.

 
   

De mörkgröna områdena är naturreservat eller marker som ägs av Naturvårdsverket, de rödrutiga eller blårandiga områdena är natura 2000 och kommer att skyddas. Övriga helfärgade områden är övriga stora skogsägare. Källa: Skyddad natur.

 


 

Leksand tur och retur.
Förra veckan tog jag ledigt två dagar för koncentration och vila och på fredag under resan till Leksand så vandrade jag i naturreservaten Skattlösbergs by och Gyllbergen innan jag övernattade på Moskogen hotell under helgen (lugnare än vandrarhem) då jag gick starten på Mästarutbildningen (träbildhuggeri), om allt går som jag hoppas så blir det ett mästarbrev till så småningom, det verkade i alla fall vara en lagom nivå på den fortsatta utbildningen.
Naturen i Dalarna är riktigt fin, Skattlösbergs by har ett vackert välbevarat kulturlandskap i höjdläge och Gyllbergen är södra dalarnas största väglösa vildmarksområde, med några riktiga pärlor i reservatet.

Skattlösbergs by låg mycket vackert och med höstens alla nyanser från gult till rött så var det en färgsprakande upplevelse att vandra där just nu, man kunde även besöka en gammal finngård med välbevarade byggnader, troligen så har man aktiviteter här ibland. Jag gick en runda, men inte allt för länge då jag skulle åka vidare till nästa reservat.
Nu bar det av till Gyllbergen, och jag valde att ta den södra vägen där jag passerade Grangärdes Hästberg som var en mycket vacker by belägen vid en tjärn, byarna och fäbodarna ligger vackert i de här trakterna, vidare åkte jag norr ut vid Laxsjön där man jagade älg och på slingriga och lite dåliga skogsbilvägar tog jag mig fram till reservatet där vandringslederna började.
Den gamla skogen började nästan med en gång och jag följde leden med små avstickningar under hela promenaden, först igenom naturskogar, stundom blockrika upp till Bergsslagsstugan, en öppen vandringsstuga med bord och bäddar för vandrare längs leden, som även används som skidleder under vintern, ett populärt område då reservatet ligger på 400–500 meter över havet.
Stugan var nyrenoverad i toppskick, men själv så hade jag ingen anledning att stanna, så jag gick vidare norr ut längs myrmarker och hällar med gamla furor med platta kronor, den här delen kommer att bli urskogslik ganska snart, även om reservatet som helhet har varit påverkat av äldre skogsbruk under mycket lång tid, omfattande kolning och dimensionshuggningar under 1800-talet.
Snart närmade jag mig huvudattraktionen Dragbergsgatan, som är en 400 meter lång, 10 meter djup och bred ravin, kantad av urskogslika furor, med gamla granar i botten av ravinen, bland stora klippblock, trolskare och mer spännande natur får man leta efter, kanske årets höjdpunkt. Nere i ravinen trängde den låga höstsolen knappt ner på de våta klippväggarna där vattnet droppade över klipputsprång och där vattnet i underjorden porlade och brummade som om själva klipporna dolde ett farligt väsen där nere, rädslan för att bli tagen av troll och jättar måste vara påtaglig för den fantasifulle vandraren en mörk kväll ute i denna vildmarks mest dolda domäner.
Nu kom jag ner till Dragsjön, där det finns ytterligare en stuga, jag passerade stugan och gick över Fädbodmyran där några gamla tallar tecknade sig vackert emot sjön, med en ståtlig granskog på andra sidan av densamma. Nu ångade jag mig uppför Stora Spånsberget upp till Lodinmyran, jag trodde att naturen här uppe skulle vara ännu äldre och vildare, men det var snarare tvärs om, skogen var yngre, lågvuxen med fjällskogskaraktär, med undantag för några få urgamla tallar som sparats runt en myrhåla. Det var meningen att jag skulle ha gått fram till Ösjön där det lär finnas en äldre skog kvar, men molnen började hopa sig och mörkade ner den tidigare molnfria himmeln, så jag valde att vända då jag samtidigt inte ville ta ut mig helt innan höstmörkret dolde stigen. På vägen tillbaka så blev bilderna gråa och dystra, nästan helt utan kontraster, men jag var ändå nöjd med dagen, här finns en mycket fin natur att utforska och reservatet, som hänger ihop med ytterligare reservat utgör ett skyddat område på hela 1820 ha, man önskar att Glaskogen hemma i Arvika hade fått behålla något liknande.



söndag den 15 oktober 2017.

 

 

Skattlösbergs by

Mer info Länsstyrelsen

 

Gyllbergen

Mer info Länsstyrelsen

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Min vandring GPS

 


 

En tur till Stömne och Glaskogens urskogspärla.

Vädret var vackert och jag brukar ta ett par lediga dagar varje år för att fota höstfärger innan jägarna tar över markerna, någon fjällskogssemester blev det tyvärr inte i år, otur med vädret och för stressigt på firman.
Jag åkte söder ut till Stömne där det finns många fina områden även utanför naturreservatet, det rör sig om ett större antal nyckelbiotoper och skogar med naturvårdsavtal, området är vackert med många lövträd och det är känt för sina många stora ekar som är ovanligt i våra trakter. Kulturlandskapet är vackert och kuperat, men som så ofta är det ömsom välskött och ömsom igenväxande med sly och högt gräs, småskaligt lantbruk är tyvärr inte längre lönsamt.
I Stömne finns även en gammal fornborg på Hammarklätten, borgen låg uppe på en brant höjd och har haft träpalissader och stenmurar som försvarsverk under yngre järnålder, dvs det är en vikingaborg. Bygden är gammal, Stömne är en av våra äldsta kulturbygder i Arvika kommun, det fanns bebyggelse nere i byn för redan 6000 år sedan.
Borgen är lätt att hitta och det finns en liten vandringsled upp från två håll och väl uppe i borgen så har man en magnifik utsikt över Stömneflagan som är den södra delen av Glafsfjorden.
Vem vet vad som har hänt vid denna borg, inga skrifter finns från denna tid.
När jag besökt fornborgen så åkte jag till Stömne naturreservat, som jag gick igenom och vidare in i en skyddsbiotop norr om reservatet och uppför en kulle med lövskog och vidare till en vackert belägen vall med stora lövträd, området är stort och vackert och markerna runt Stömne herrgård är välskötta.
Nu åkte jag till Glaskogen och det område som är det mest urskogslika man kan se i Arvika kommun, Rödvattensberget.
Berget är delvis skyddat genom Natura 2000 och är paradoxalt ett av de få områdena i Glaskogens ”Naturreservat” som är skyddat från avverkningar. Men det finns ca 80–100 ha av nyckelbiotoper och skogar med naturvärden i anslutning till Natura 2000 området som också borde få ett permanent skydd, då dessa är mycket fina och gör hela naturskogsområdet till en stor samling med naturskog med urskogsprägel, även om det naturligt vis inte är äkta urskog, då de äldsta träden är i 250 årsåldern, de femhundraåriga saknas, men man kan se rester, stubbar efter de gamla jättarna som var 80 – 90 cm i diameter, de försvann på 1800 talet.
Jag följde skogsbilvägen väster ut strax söder om Kolsjön där jag stannade bilen vid vändplanen och vandrade väster ut uppför sluttningen i en nyckelbiotop upp till Rahästen. Här finns branter i en mäktig granskog nedanför berget där man känner sig liten bland några stora stenar som ligger inbäddade i smaragdgrön mossa, lite längre upp så övergår skogen i tallskog som ibland är riktigt gammal, de är krokiga med tillplattade kronor, betade av tjädrar i årtionden, det finns tjäder här man ser dem ibland, när det smattrar av vingslag bland trädtopparna, tjädern har annars blivit allt mer ovanlig i Arvikatrakten.
Vid Rahästen gick jag norr ut till Flotjärn över några sanka mossar där några bestånd av äldre tall ramade in kanterna, det kändes vilt att vandra här, men när jag senare gick Väster ut emot Rödvattensberget så gick jag igenom ett långsmalt band av ungskog som bröt av den vilda orörda naturen, men jag hoppas ändå att detta skulle kunna skyddas för att kunna göra hela berget till en större skyddad enhet i framtiden, ett önsketänkande?

Nu var jag framme vid Rödvattensberget, Glaskogens ”heliga” urskogspärla, med 200-250 åriga förvridna tallar uppe på berget och i västbranten ner emot Rödvattnet, här stannade jag och åt mina ostsmörgåsar omgiven av en natur som är vild och ursprunglig till karaktären, tallarna har pansarbark med förvridna kronor och träden står ofta lutade bland stora klippor i branten, där det är en helt sagolik utsikt, här kan man sitta och känna ro i timmar, borta ifrån civilisationens alla stressmoment och impulser.
Jag satt ett tag och gick vidare söder ut och valde att gå ner i sluttningen fram till Örvattnet, här finns den grövsta granskogen i området, med blåsippor på marken och med ett litet inslag av ädellövträd, en frodig del av Rödvattensberget som annars är ganska magert och kargt. Jag ångade mig uppför sluttningen igen och gick upp till den grövsta tallskogen på berget uppe vid Svarthagstjärnen där många vandrare vilat vid vindskyddet genom åren, här kan man även se de största 1800 tals stubbarna från den forna storskogen, klädda och dolda av mossa, men friska i kärnan.
Jag tog några bilder, vilade vid tjärnen och åt en kexchoklad i stillhet, innan jag vandrade nordväst ut emot bilen igenom naturskogarna på berget. Det blev en fin promenad, men tyvärr så glömde jag att stänga av inspelningen av GPS signalerna, bilkörningen blev med.


torsdag den 5 oktober 2017.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

 

 

Hammarklätten fornborg

 

Stömne

 

Glaskogen/Rödvattensberget

 

 

 


 

Äldre händelser fanns tidigare under fliken Arkiv!, men sidorna är numera borttagna, de är numera endast för personligt bruk, för minnets skull.