Skogsbrand sedd från Värmeln.

Jag arbetade lite på förmiddagen i snickeriverkstaden, men då det var fint sjöväder så passade jag för en gångs skull att ta mig en första båttur för året.
Det är såklart alltid något man glömmer att fixa inför första gången när man åker ut, inget ting kan lämnas kvar i båten, stölderna mm var frekventa de första åren och jag anmälde stöld av båtmotor mm ett par gånger, det är lite jobbigt att ha med allt i bilen men det går.
Jag åkte ut vid middagstid, först för att fiska abborre på djupgrynnorna, det brukar vara bra mitt på dagen på 5 meters djup, och nu satt jag där och metade med daggmask, först ett napp masken halväten, och ytterligare ett par nafs, trodde det var en blankfisk tills jag såg abborren spänna fiskespöt, det lossnade, och en till och en tredje nära inhåvad, nu började jag fundera och kände på kroken som var slö, den fastnade inte i den hårda fisken, så jag bytte krok med mycket möda, man säger litet som ett nålsöga, och det var inga problem när man var yngre, men sedan några år tillbaka så ..
Kroken satt där den skulle och det slutade nappa, det blev ingen fisk.
Jag åkte till naturreservatets öar och steg iland på Adelsön där jag solade och badade i en halvtimma, mer vågar jag inte, sedan blev det hatt långärmad t-shirt, byxor och solskyddsfaktor 50 i ansiktet.
Där han jag även med en bullpåse och saft, man måste få njuta lite av solen, även om det är begränsat till en halvtimma, förr solade jag i ett par tre timmar tills jag brände upp mig så att jag flagnade ett par gånger om året sedan barnsben, det var till och med betraktat som nyttigt på 80-talet, men som med det mesta, lagom är bäst i längden. Resultatet blev några basaliom och jag får förvänta mig nya de närmaste tiotalet år, jag kommer att bli en sådan där fläckig gubbe. Det har förekommit både basaliom och malignt melanom på båda mina föräldrars sida så jag måste vara försiktig och jag vill bara varna alla ungdommar som vill se snyggt solbrända ut.
Nu åkte jag runt öarna och spanade in fågellivet, småskrake, fiskmåsar, gråtrutar, fiskgjuse, storskarv och diverse smått och gott.
När jag tittade sydväst ut så började ett misstänkt moln upp i horisonten, det växte tills det såg ut som en detonerad atombomb, jag sökte sedan på internet NWT och läste att en skogsmaskin nere i Skäggebol startat branden, det är torrt i skogen just nu och man får hoppas att man lyckas släcka så snart som möjligt.
Något annat jag lade märke till var att vindkraftverken på Fryksdalshöjden börjar bli klara, antagligen så är det den bästa platsen i våra trakter att placera dem just där, men det skulle vara tråkigt om de växer upp som skogar över allt.
Nu testade jag att fiska ett par gånger till, även om jag visste att det är lönlöst förrän sent på kvällen, så jag åkte hem och lagade mat, men ingen fisk tyvärr.  

måndag den 1 juni 2020.
Annandag pingst.

Sista båtturen på Värmeln för i år.

I morse limmade jag ihop altarbordet till kyrkan i Grava, som jag tillverkar, men vädret var vackert, så jag tog kompledigt, och tänker kompjobba på lördag i stället.
När jag kom till sjön, så låg det en tät dimma över sjön, vattentemperaturen var bara 11 grader, och fisken var i chock och orkade inte nappa, men det var inte därför jag var där i första hand, utan för att inspektera det tilltänkta naturreservatet ”Värmeln”, för jag fann en karta på kil kommuns hemsida.
Först åkte jag till ängsön, och passerade skallholmen på vägen, som är Värmelns finaste fågellokal och kommer att ingå i reservatet. Ängsön var inte uppodlad på 1800 talet, men man har troligen samlat hö på våtmarkerna där det nu är en mäktigt fin alsumpskog. I övrigt så finns det stora gamla tallar längs stränderna, och en bit in på ön, tallarna är mäktigt grova och kommer att bli mycket imponerande när de fått växa i ett par hundra år till. I övrigt fanns det ett litet bestånd med skogslind, som jag hoppas sprider sig över ön. På öarna skall främst lövskogen, och tallskogen gynnas, och granar avverkas. På ett par öar har redan granskogen avverkats.
Sedan åkte jag till Kroksdadön , där det finns ett torp, med stora behov av renovering, jag vet ej om det skall ingå i reservatet, eller om det blir en sommarstuga, men där växer en alm och oxel vid stugan. Alm är ovanligt här och man kan hoppas att den sprider sig, nu när man avverkat all gran på ön. Det finns även ett litet bestånd av skogslind, men det är björk och asp, som dominerar på ön, med stora överståndare med tall, några riktigt grova, dock saknas yngre tall på ön, även om det finns småplantor. När jag gick tillbaka till båten så fick jag se en älgko, med kalv på ön, och de kom ganska nära, innan jag lyckades skrämma i väg dem, men då hände något oväntat, de simmade över till fastlandet, likt sjöodjur, jag fick ett par bilder, men saknade det stora objektivet.
Senare åkte jag till den nordöstra delen av det tilltänkta reservatet, på fastlandet, vid gränsen, mellan Arvika och Kils kommun. Här finns det en västsluttning ner mot Värmeln, med en stigning på ca 120 meter inom reservatet, upp till en liten trolsk tjärn, med branter och stora klippor, en John Bauermiljö, är hela den här sluttningen ner mot sjön. Högst upp finns det gamla tallar, inte så grova, men gamla, med gyllene aspar insprängt i skogen, längre ner finns först en sumpskog och myr, som sedan övergår i en mäktig extremt grovvuxen kalkgranskog, bördig, med underväxt av hassel, och längst ned mot sjön finns det ett bestånd av den grövsta och högsta tallskog som jag har sett i Arvika kommun, denna del av skogen kommer att få Redwood karaktär om hundra år.
Jag åkte bara förbi Adelsön och Granön den här gången, eftersom det mulnade på framåt aftonen. Adelsön är den vackraste av öarna, med regelbundna häckningar av fiskgjuse, och med en tall och lövblandad skog. Granön är tråkigast, med ungskog av björk och tall, men är en promenadvänlig svampskogs ö.

torsdag den 3 oktober 2013.