Byamossarna har nyligen blivit naturreservat och kommer att invigas av Hertigen av Värmland, till hösten. Läs mer VF.
Området är ett stort myrkomplex (464 ha Natura 2000), med småtjärnar och skogsholmar, som ibland innehåller naturskog med gamla träd. Det finns även torrakor och lågor med värdefull kryptogamflora. Området som är skyddat som reservat är på hela 722 ha och tillsammans med intilliggande skyddsbiotoper och natura 2000 så är det skyddade området ca 800 ha totalt, vilket är ett gigantiskt område för våra trakter. Skyddsbiotopen som ligger an i sydöst är Arvika kommuns artrikaste naturskog, några bilder.
På våren lär det vara en utmärkt spelplats för orre och tjäder, en gammal fallfärdig orrkoja finns på den bästa myren. Några tallar lär vara mycket gamla, även om de är småväxta och knotiga.
Mossen har använts som skjutfält av armen under andra världskriget, och man misstänker att det finns kvar en del blindgångare.
Området är ett omtyckt friluftsområde, speciellt på vintern då man har ett väl utbyggt nät av skidspår. Som rastplats har man främst Bytorp, ett torp som ibland är öppet för allmänheten, för korvgrillning mm. Bytorp sköts av Bytorpsföreningen. Området är centrum på Rackstadreviret, en vargflock som fick valpar 2014 och som spårats i området vintern 2015.
Byamossarna ligger bara 1,3 mil från min bostad och är ett av mina personliga favoritområden, som saknar motstycke i Västra Värmland, Glaskogen inräknat (Rödvattensområdet har naggats i kanterna på senare år)

Info länsstyrelsen.

Karta/Map skogsstyrelsen

Skidspår

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

Dagsvandring på Byamossarna 1.3 mil.
I dag tog jag kompledigt (jobbar under helgen) för att få lite höstbilder innan älgjakten drar igång till veckan.

Jag åkte ut till Byamossarna på morgonen när solen fortfarande stod lågt och frosten gjorde marken knaprig att vandra på. Byamossarna ligger ca 1, 4 mil norr om min bostad så det är ett område jag har besökt mycket igenom åren, fast nu är det enklare med bilväg ända fram, parkering och Hertigparets vandringsled och det har därigenom blivit ett välbesökt reservat, i morse så var det förutom min bil två andra bilar och när jag åkte hem fyra bilar vid Byamossarna.
Trots ”exploateringen”, så kan man uppleva relativt vild natur här uppe det finns ett vargrevir, lodjuren stövar ofta på Byamossarna och någon enstaka gång så vandrar någon björnhanne igenom. Dessutom så finns det älgar och rådjur, jag såg en hel del spår efter både vuxna och unga älgar idag. Bävern omvandlar landskapet i reservatet, jag såg ett nybygge där bävrarna höll på att förbereda sig inför den magra kalla vintern då det står främst bark och kvistar på menyn.
Jag följde delvis vandringsleden, men mest så gick jag utanför för att kunna få se de mer naturskogspräglade områdena, vädret var vackert och speciellt runt de små tjärnarna så var naturen gruvligt vacker i sin höstskrud, det är svårt att riktigt fånga på bild. Jag hörde korparna norr ut, så vargarna har kanske fångat något igen, har hört på ryktes vägnar att de fällde en älg några km här ifrån vid en sommarstuga för någon månad sedan och att de boende hör vargarna yla uppe på höjderna om natten., undrar om de har fått några valpar i år?
Jag fick några bra bilder på en fin tjärn i den västra delen där myrmarkernas vidder är särskilt vida och vandrade sedan söder ut förbi en trolsk naturskog med tall, där en torraka hade underliga klösmärken ungefär 1,5 meter upp på stammen om jag inte missminner mig, tänkte först att det kunde ha varit en älg, men spåren var lite väl djupa och smala.
Sedan gick jag förbi några bäverdämmen på väg till sjön Alken där vissa skyddsbiotoper och marker med naturvårdsavtal hänger ihop med Byamossarnas naturreservat i ett sammanhängande skyddat område, här var det riktigt vackert med alla gula björkar och aspar runt sjön, här satte jag mig för att njuta av ostsmörgåsarna. När jag haft min lunch så gick jag till en urskogsartad skyddsbiotop som lär vara den artrikaste skogen i Arvika kommun, här är det gamla tallar och grova aspar, levande och döda i ett ekologiskt paradis vid en liten tjärn. På andra sidan tjärnen ett stycke upp så fick jag se stora vargspår, för det lär vara vargspår då få hundar har så stora spårstämplar 12 cm, dessutom så var det här i den sydöstra delen långt ifrån vandringsleden.
Jag gick tillbaka emot bilen, delvis på en skogsbilväg och över myr och igenom skog när jag kände den angenäma doften av grillad korv, det satt ett stort gäng med människor runt lägerelden vid ett vindskydd på en liten höjd nära en tjärn.
På vägen hem så gjorde jag en snabbvisit på Bytorp där ängarna även i år har skötts exemplariskt av naturintresserade ”grovarbetare”.

onsdag den 5 oktober 2016.

Fler bilder kommer, hinner inte mer i kväll!

Klösmärke lodjur eller björn?

En tur till ”Hertigdömet” Byamossarna.

Jag har arbetat lite under helgen med ytbehandlingen av en möbel, men i dag på eftermiddagen så blev jag ledig och vädret skulle bli vackert på kvällen, så jag vägde lite emellan att ta en fisketur, eller vandra, men det blev en skogspromenad eftersom jag inte har tagit någon promenad på snart två veckor.
Jag åkte upp till Bytorp som ligger nära Byamossarnas naturreservat, byggnaderna är i behov av renovering i synnerhet uthusen, men ängsmarkerna har blivit bättre skötta de senaste tio åren och det finns några ovanliga växter kvar på torpet.
Jag trivs på sådana här skogstorp, min morfars släkt kom ifrån Mangskogen, en soldattorparsläkt, så det var antagligen såhär de bodde i armod och slit, med en vacker artrik natur omkring sig.
Sedan åkte jag vidare några Km till ”Hertigdömet”, Det är hertigparet som är beskyddare av reservatet, men om man hade påstått för hundra år sedan att Byamossarna kommer att stå under hertigens beskydd så hade man antagligen sagt ” män ärru stôllôt inte kan fôll môsane bli skydda, å hôffôr da, ärra för att han ska jagô älg på markera?”
Nu lever vi i en annan tid då vissa skogar skyddas och det här reservatet är ett av traktens finaste, det är nu på hela 776 ha och tillsammans med intilliggande skyddad skog så blir det ett sammanhängande skyddat område på 803 ha, betydligt mer än vad som är skyddat på Glaskogen.
Byamossarna kan man utforska i timmar alla årstider och i dag var stämningen fin när solen bröt igenom molntäcket och sken på tuvullen på mossarna. Jag gick ca 6,5 km, det mesta utanför vandringsleden, marken var blöt, så jag fick byta strumpor en gång, det är bra att ha ett par extra i ryggsäcken.

söndag den 19 juni 2016.

En tur på Hertigparets vandringsled, Byamossarnas Naturreservat.
I dag blev vädret halvbra, och eftersom operationssåret i ljumsken läkt bra så att jag har kunnat arbeta fullt ut denna vecka så var det dags för en riktig genomkörare i skogsterräng. Vandringen (7,5 km) gick helt smärtfritt och jag kan i princip belasta kroppen fullt ut.
Nog om småkrämpor, jag åkte upp till Byamossarna från Gunnarskog och hem via Mangskog, de två olika vägarna till reservatet är nästan lika långa. Nästan framme så åkte jag på en välpreparerad skogsbilväg fram till parkeringen, som försetts med informationstavla och minnessten, här ifrån så hade man röjt en ca 3,5 Km lång vandringsled som var spångad på blöta platser och i övrigt väl upptrampad av alla besök, normalt så har Byamossarna varit i princip öde på folk sommartid, men nu har åtminstone den här delen av reservatet förvandlats till ett lättvandrat smultronställe, som till och med har ett vindskydd vid en tjärn.
Hertigparets vandringsled går inte genom de mest vildmarkspräglade delarna av reservatet, men kanske genom den mer natursköna delen. För de som vill vandra fritt i reservatet så finns det andra dolda pärlor att upptäcka, till exempel så åkte jag efter att ha vandrat längs och utefter vandringsleden till den syd östra delen av reservatet vid Råtjärnet där det finns en bäverhydda och på andra sidan av tjärnen en skyddsbiotop (som inte innefattas av reservatet på grund av att det redan var skyddat), där Arvika kommuns kanske artrikaste naturskog finns och nog fick jag se den sällsynta gränstickan och de gamla upp emot 300 år gamla tallöverståndarna i trollskogen.
Som helhet så är Byamossarna med bihang ett mycket fint område, ingen urskog, men en hel del naturskog och mossar som heter duga.
söndag den 1 november 2015.

Eftermiddagstur till Byamossarnas naturreservat, södra delen.
I dag slutade jag halv två för att åka till Byamossarna, eftersom jag var nyfiken på hur man hade dragit reservatsgränserna i den södra delen, som man inte besöker lika ofta.
Jag åkte upp vid Bosebyn, en fin by utanför Arvika, stigningen upp till mossarna är drygt 200 meter, och väl uppe så stannade jag vid reservatsgränsen vid ett stort hygge.
Med hjälp av en GPS-karta jag gjorde i datorn, som jag använde i Androidappen Custom maps, kunde jag följa reservatsgränserna och hitta nyckelbiotoperna. Först så gick jag söder ut mot den sydvästra spetsen där det finns en mycket fin naturskog med inslag av lite grövre tallöverståndare, som redan är fina, men som kommer att bli riktigt mäktiga redan om 200 år. Sedan gick jag till en artrik gransumpskog innan jag gick emot Lilltjärnet. Vidare väster ut så var det lite svårare att följa gränsen, trots att den var välmarkerad, då den stack av i en flik, innan jag nådde Alkemossen. Terrängen är kuperad, men relativt lätt att gå i trots att det mesta är naturskogsartat, men när jag nådde bäcken som rinner mellan Åtjärnet och Alken, så hade bävrarna skapat en bråte av lövträd och dämt upp stora delar av bäckfåran, så här var det riktigt svårt att gå, det blev därför långa omvägar ibland, men det var det värt, för naturen hade här ett särskilt skimmer över sig, det kändes som äkta vildmark, och när jag satt mig vid bäverdammen för att betrakta underverket så fick jag se något i ögonvrån, en bäver, och den simmade bara några meter ifrån mig, så jag satt helt dyr still för att inte bli upptäckt, medan kameran tog en mängd bilder.
Här i de träskliknande våtmarkerna så passade jag på att utföra mygg och knottträning i t-shirt, man måste härda sig inför sommaren. Det var mycket varmt och soligt väder, så det blev ett antal gånger som jag svalkade mig i de porlande bäckarna, nödvändigt för att inte få solsting.
Nu gick jag tillbaka mot bilen, men inte samma väg tillbaka väster ut, utan till Dammtjärnet där naturen känns lite mer exploaterad, då det funnits en damm här, men skogen väster om tjärnet är naturskogsartad, med några lövträd med lunglav på stammen.  Jag gick vidare väster ut, men innan jag nådde Näverskotjärnet, så fick jag se ett litet bestånd av relativt gammal tallskog som kommer att bli riktigt fin och urskogsartad om 100 år. När jag passerat tjärnet och nått Jättstolsmossen, så kände jag att jag nästan var ”hemma” då bilen fanns på hygget på andra sidan. Det blev en riktigt fin eftermiddagstur på 9,2 Km.
fredag den 12 juni 2015.

Ladda ner min tur här.

Eftermiddagstur till Byamossarna.
På förmiddagen arbetade jag i snickeriet, men jag slutade lite tidigare för att ta mig en tur upp till Byamossarna, för att fotografera tuvullen. Det var alldeles vitt av tuvull på myrarna, ungefär som ett bommusfält, och det lyste om ullen när solen bröt igenom de mörka molnen. Jag rörde mig i samma område som i vintras, i vargmarkerna Nordöst om Arvika. Nu såg jag inga spår av vargarna, men de borde ha valpar vid det här laget, eftersom honan löpte i våras.
Jag fick några bra bilder när molnen bröt igenom tillfälligt, men fick ibland vänta på solen. Vid ett tillfälle när jag stod och väntade, så hörde jag knak och brak på andra sidan tjärnen, men när jag hörde röster, så kunde jag konstatera att det bara var två äventyrare på vandring. De kom fram och snackade lite och jag kunde konstatera att det var de äventyrarna som hade spelat in film, när de spårade vargarna i vintras.
De gick iväg för att kolla några bäverdammar och jag stod kvar och väntade på solen, medans jag hörde rösterna tona ut längre och längre bort i vildmarken.
Solen kom till sist och jag kunde vända tillbaka till bilen.
Nationaldagen 2013.

Kanonfina skidspår på Byamossarna!
Det var gott om snö uppe på Byamossarna, som är ett vackert natura 2000 objekt, och ett välbesökt friluftsområde med mängder med väl preparerade skidspår.
Det var mycket folk i spåren och spåren kommer troligen att stå sig väl över påsk, eftersom man har lovat klart och kallt väder.
Jag såg spår efter två vargar och lodjur, där de hade korsat skidspåren på ett par ställen. Hundar hade tyvärr sprungit i spåren med en skidåkare, men det var lätt att se skillnad på storleken på spåren när man kunde jämföra.
Vädret var helt underbart, så bra som det bara kan bli i mars månad, då solen bränner i huden, årets första solbränna.
Jag kan bara rekommendera folk att ta en tur på mossen den närmsta tiden.
lördag den 23 mars 2013.

Överraskande väder vid Bytorp!
I dag tog jag ledigt tidigt, för att ta mig en tur till Bytorp och Byamossarna, eftersom man hade lovat bra väder.
När började åka upp mot Bytorp på skidorna, så började det snöa ymnigt, inget solsken som SMHI hade lovat. Skidspåren hade inte preparerats med snöskoter på en vecka, men väl manuellt, så det gick fint att åka skidor.
Bytorp och Byamossarna är ett välbesökt område, känt för sina skidspår, det är ett mycket omtyckt utflyktsmål nära Arvika. Troligen kommer spåren att prepareras under helgen och när jag sökte på internet, så fick jag se att en granne var engagerad i skötseln av spåren.
När jag var ute och åkte, träffade jag på en skidspårare, som jag frågade om spåren, och han sa att spåren på själva Byamossarna inte var uppkörda idag, och att det hade varit j..v..igt tungt att köra upp dem igår. I går hade han skrämt upp två vargar som hade suttit nära spåret, och han sa att det finns mycket urinmarkeringar i de södra delarna av byamossen.
Jag fortsatte att åka fram till sjön Alken, och på vägen dit så gjorde jag en avstickare, för jag hörde korparna kalasa på ett kadaver. Jag åkte fram till en tjärn, och på andra sidan inne i skogen fanns korparna. Jag väntade ett tag, för att spana, kanske kunde jag få en skymt av vargarna, men efter en halvtimma, så blev det surt och kallt, så jag fortsatte med skidåkningen. Jag gick inte över tjärnen, för jag hade inte ispiken med mig, och man skall låta kadaver vara ifred, så att vargarna får äta klart, annars så dödar de en ny älg i stället.
Längs skidspåren finns det inga färska vargspår, vargarna är oerhört skygga.
När snöfallet slutade, så bröt solen igenom några gånger, så det blev några dramatiska väderbilder. Bytorpspåren är helt perfekta, varierande och inte allt för svåra, och korsar ett område, som har vissa vildmarkskvaliteter, med vackra vyer över landskapet, ett helt perfekt utflyktsmål, med Bytorpet som brukar vara öppet, med korvgrillning med mera på helgerna.

fredag den 8 februari 2013.