Glaskogen

Glaskogen är ett naturreservat för friluftslivet, och har några naturskogsrester kvar bl.a. vid Rödvattensberget, Pilso, Floxen och Granmosseflyten. Friluftslivet i området är omfattande, det finns vandringsleder och kanotleder som är välskötta, Glaskogsstiftelsen har en egen hemsida som innehåller den bästa uppdaterade informationen för turister och besökare.
Reservatet är anpassat och blev skapat för det rörliga friluftslivet, men är inte skyddat för att bevara naturen (endast 1.8% av "reservatet" är skyddat).  Det finns visserligen några naturområden inom reservatet som är skyddade på ett eller annat sätt, men stort sett så är landskapet präglat av storskogsbruket, med kalhyggen och slyskogar.  Däremot så känns naturen runt sjöarna mer orörd, och det är därför som reservatet är så populärt bland kanotturister. Även vandrare på vandringslederna får uppleva några naturskogsartade områden, men framför allt tystnaden och frånvaron av buller gör att man ibland kan förnimma känslan av vildmark, trots att reservatet ligger relativt långt söder ut. Glaskogen är lämpligt för turister som vill uppleva ”vildmark light”, men samtidigt ha tillgång till bekvämligheter, som mobiltelefon, vindskydd campingar, och en utbyggd infrastruktur och turistservice.
Runt omkring reservatet så finns det ytterligare några naturpärlor och ”äkta” naturreservat som är skyddade på grund av höga naturvärden och de är väl värda ett besök: Gillertjärn, Gråberget, Lilla Örtjärnsskogen, Pilso, Segolstorpshöjden, Skutan, Stömne, Svarthavet, Ulvfjället, Ulvsjömyrarna och Övre Lofterud.
I skogslandskapet, Glaskogen, så finns det många vattensystem och sjöar och några gamla bosättningar som odlades upp av mina förfäder (skogsfinnarna) på min mormors sida. Dessa kulturlandskap är småbrutna och har på vissa platser en rik flora.
Djurlivet är präglat av det stora skogsområdet, så där har det funnits en vargflock av och till sedan 1998. Det finns givet vis även älgar, mårdar, bävrar, utter, rådjur, ekorrar, harar, diverse smådjur och periodvis någon kringströvande björn.

På grund av utrymmesskäl så innehåller den här sidan de bästa bilderna, fler bilder finns på den här sidan.

Ni kan läsa mer på följande länkar: Glaskogen på svenska och länsstyrelsen

 

 

Skogen

Några skogsområden är riktigt fina, även om skogen i stort sett är präglad och härjad av storskogsbruk. Jag har inte fotograferat alla områden och skriver inte ut namnen på alla delområden, eftersom de är såpas många, men värt att notera är Glaskogens urskogskärna och ”heliga berg” Rödvattensberget vid Rahästen, som finns markerad på Glaskogskartan, en karta som är ett måste för vandrare och paddlare. Köp här.


Här är några smakprov på av vad man kan få se.

  svarthagstjärn
 

 

Glaskogen Älgsjön rasbrant Glaskogen Floxen
Glaskogen Pilso Glaskogen Blomkålssvamp

 

 

 

 

 

 


Vattendragen och sjöarna.


Det finns en stor sjö, Stora Gla, och ett antal småsjöar, tjärnar och strömmande vatten, fulla av fisk, på Glaskogen. Flera av vattendragen och sjöarna har väl utbyggda leder för paddling med kanot och på stränderna så finns det flera platser med vindskydd, lämliga för övernattning.

  Övre gla
 

 

Glaskogen Älgsjön
glaskogen bäck
   

Kulturlandskapet.


Det finns några mindre byar och ensliga hus på Glaskogen. Området är ganska kargt och näringsfattigt, så det finns inte många platser på Glaskogen som lämpar sig för odling, men de platser som finns kvar och som inte har övergivits har på sina håll en fin flora och byarna ligger ofta högt med milsvidd utsikt. På några få platser finns det dock basisk berggrund som ger en rik flora.

 

 

Finntorp, en by i södra delarna av Glaskogens naturreservat, en plats med hög artrikedom.

 

 

Lillerud

 

Halvardsnäs

 

 


Djur

 

Älgarna på finnskogen.

Älg Älg glaskogen Älg på hygge

 

Vargar på Glaskogen

2010-02-07, åkte jag till Glaskogens naturreservat för att fotografera. Jag såg spår efter två, kanske fler vargar, som följt efter älgar i längs vägen uppe på Nordtorpshöjden och ner emot sjön Degerloven. Många revirmarkeringar.

 

Ladda ner vargspåret nedan, för utskrift i naturlig storlek. PDF-A4

Kort om vargar på glaskogen. Bild

Den sista vargen på Glaskogen sköts i Älgå 1861, (kanske av någon av mina förfäder?)

Det skulle dröja 137 år innan de kom tillbaka 1998 och försvann 2005, vargreviret, Glaskogen1

Nu är de tillbaka på nytt, sedan 2009, vargreviret, Glaskogen2. En tikvalp skjöts under vargjakten 2010. Ytterligare en varg valp sköts under vargjakten 2011, vilket innebär att vargflocken har fått en kull år 2010.

Vintern 2011-12, fanns ett revirmarkerande par på Glaskogen.

Hösten 2012, går rykten om att en vargflock rör sig på Glaskogen, nya valpar?

Vintern 2013, Länstyrelsen har spårat 4 vargar på Glaskogen.

Vintern 2014, Länsstyrelsen har spårat minst 9 st vargar på Glaskogen.

Vargen är fotograferad på Nordens Ark, men spåren är fotograferade på Glaskogen.


Förödelsen på Glaskogens-Natur-Hygges-Plantagereservat.

 

   

 

I dag var det älgjakt hemma på skogen igen, så för att slippa förlupna kulor så åkte jag till Glaskogens ”Naturreservat”.
Jag åkte till Kalleboda där det finns en slåtteräng som fortfarande hävdas. Och när jag kom fram så möttes jag av ett stort hygge intill slåtterängen som nu har fått en vacker utsikt över ett fult hygge.
Nu gick jag längs vandringsleden söder ut först igenom en ungskog/plantage som var ett hygge för 40 år sedan fram till det som var en stor sammanhängande kontinuitetsskog med fina nyckelbiotoper för 20 år sedan, ett av de större sammanhängande skogsområden som då skulle kunna ha skyddats i ”Naturreservatet. Det fanns fortfarande ett stort sammanhängande område kvar för några år sedan, men nu så är allt borta, det är som att gå in i en värld där människans förstånd har förbytts i ren girighet, ett landskap där känslan för den levande naturen är helt avtrubbad, ett dött landskap i något som kan kallas för Naturreservat, Glaskogen borde inte längre få heta naturreservat, eftersom naturen har bytt skepnad från en stor kontinuitetsskog som brukats genom blädning och dimensionshuggning i generationer, till en natur där skogen nu snart helt har ersatts av plantager, det finns nu bara små öar av riktig kontinuitetsskog kvar, allt annat har planterats från 1960-talet och framåt.
Jag gick igenom ett genomhärjat landskap där förvisso små dungar av skyddsbiotoper lämnats kvar, liksom några torrträd och stora aspar, ett normalt storskogsbrukslandskap som ger hög avkastning, helt normalt idag, men det får inte kallas för naturreservat, möjligen friluftsområde, eller kanotparadis.
Jag åkte söder ut för att få ro i själen, mot ett område vid östra Rödvattnet i södra delen av Glaskogen, men när jag passerat Lenungshammar så passerade jag hygge efter hygge längs vägen några riktigt stora hyggen. När jag kom fram till Östra Rödvattnet (skall inte förväxlas med det riktiga Rödvattnet några Km NNV ) så gick jag uppför en sluttning och fick se ett hygge ner emot sjön och även på andra sidan av sjön så hade man huggit fram emot nyckelbiotoperna dit jag skulle gå, men jag tappade lusten, samtidigt som solen stod lågt nu vid tvåtiden på dagen, så jag åkte hemåt.

Lördag den 26 november 2016.

 

Stora områden på Glaskogen är avverkade i den här delen av ”Naturreservatet”.
Jämför karta med nyckelbiotoper och satellitbilder så kan ni se att endast nyckelbiotoperna finns kvar snart.

Marken ägs av Bergvik Skog.

Kalleboda

 

Rester av den huggna skogen, skyddsbiotoper.


En tur till Glaskogens urskogspärla.

Vädret var vackert och jag brukar ta ett par lediga dagar varje år för att fota höstfärger innan jägarna tar över markerna, någon fjällskogssemester blev det tyvärr inte i år, otur med vädret och för stressigt på firman.

Nu åkte jag till Glaskogen och det område som är det mest urskogslika man kan se i Arvika kommun, Rödvattensberget.
Berget är delvis skyddat genom Natura 2000 och är paradoxalt ett av de få områdena i Glaskogens ”Naturreservat” som är skyddat från avverkningar. Men det finns ca 80–100 ha av nyckelbiotoper och skogar med naturvärden i anslutning till Natura 2000 området som också borde få ett permanent skydd, då dessa är mycket fina och gör hela naturskogsområdet till en stor samling med naturskog med urskogsprägel, även om det naturligt vis inte är äkta urskog, då de äldsta träden är i 250 årsåldern, de femhundraåriga saknas, men man kan se rester, stubbar efter de gamla jättarna som var 80 – 90 cm i diameter, de försvann på 1800 talet.
Jag följde skogsbilvägen väster ut strax söder om Kolsjön där jag stannade bilen vid vändplanen och vandrade väster ut uppför sluttningen i en nyckelbiotop upp till Rahästen. Här finns branter i en mäktig granskog nedanför berget där man känner sig liten bland några stora stenar som ligger inbäddade i smaragdgrön mossa, lite längre upp så övergår skogen i tallskog som ibland är riktigt gammal, de är krokiga med tillplattade kronor, betade av tjädrar i årtionden, det finns tjäder här man ser dem ibland, när det smattrar av vingslag bland trädtopparna, tjädern har annars blivit allt mer ovanlig i Arvikatrakten.
Vid Rahästen gick jag norr ut till Flotjärn över några sanka mossar där några bestånd av äldre tall ramade in kanterna, det kändes vilt att vandra här, men när jag senare gick Väster ut emot Rödvattensberget så gick jag igenom ett långsmalt band av ungskog som bröt av den vilda orörda naturen, men jag hoppas ändå att detta skulle kunna skyddas för att kunna göra hela berget till en större skyddad enhet i framtiden, ett önsketänkande?

Nu var jag framme vid Rödvattensberget, Glaskogens ”heliga” urskogspärla, med 200-250 åriga förvridna tallar uppe på berget och i västbranten ner emot Rödvattnet, här stannade jag och åt mina ostsmörgåsar omgiven av en natur som är vild och ursprunglig till karaktären, tallarna har pansarbark med förvridna kronor och träden står ofta lutade bland stora klippor i branten, där det är en helt sagolik utsikt, här kan man sitta och känna ro i timmar, borta ifrån civilisationens alla stressmoment och impulser.
Jag satt ett tag och gick vidare söder ut och valde att gå ner i sluttningen fram till Örvattnet, här finns den grövsta granskogen i området, med blåsippor på marken och med ett litet inslag av ädellövträd, en frodig del av Rödvattensberget som annars är ganska magert och kargt. Jag ångade mig uppför sluttningen igen och gick upp till den grövsta tallskogen på berget uppe vid Svarthagstjärnen där många vandrare vilat vid vindskyddet genom åren, här kan man även se de största 1800 tals stubbarna från den forna storskogen, klädda och dolda av mossa, men friska i kärnan.
Jag tog några bilder, vilade vid tjärnen och åt en kexchoklad i stillhet, innan jag vandrade nordväst ut emot bilen igenom naturskogarna på berget. Det blev en fin promenad, men tyvärr så glömde jag att stänga av inspelningen av GPS signalerna, bilkörningen blev med.


torsdag den 5 oktober 2017.

GPS-karta, går bland annat att använda i mobiltelefon, och Google Earth.

Själv använder jag androidappen Custom Maps, med mobiltelefon kan ni öppna länken i google Chrome, spara filen och öppna den i en valfri GPS-app (till exempel Custom Maps) då har ni sedan en GPS-karta i mobilen.

 

  glaskogen
urskog

 

Glaskogen/Rödvattensberget

glaskogen
svarthagstjärn
skägglav

 

rödvattensberget brandspår bergsbrant

 

glaskogen rödvattensberget
rödvattnet glaskogen